En stunds vila
Ögonblick av
Ungdoms friskhet
Kroppens egenframkallade berusning
När feromoner och hormoner
Reagerar på ett trevligt sätt
Betalas av som ett ofördelaktigt lån av ockrare
Som aldrig hade tid att diskutera lånevillkoren
Etikett: Ett känsligt hjärta
Ett fönster
Jag lär mig sakta att vara ensam
Jag upptäcker att jag inte alltid
känner mig ensam
Men jag är fortfarande rådjuret
Alltid på min vakt
Redo att reagera
Tecknen
Bekräftelsen på att allt är slut
Att jag är hon
Hon det är synd om
Hon som ingen skulle vilja byta plats med
Men så möter jag dem som har varit här,
men som har lämnat platsen jag befinner mig på,
och jag ser att det finns ett litet fönster i min cell
En dans jag förstår
Det finns så många danser som jag inte förstår
Det där spelet som pågår
Och i bästa fall kan kallas för samspel
Men jag upplever så sällan sam
Utan mycket mera spel
Känner av prioriteringar
Blir sårad och känner ödslighet
I kampsport dansar man en annan dans
men där finns ändå en sorts hederlighet,
där närvaron är en förutsättning
En jabb är en jabb
En höger är en höger
En smäll är en smäll
Det är hårt men renhårigt
Konsekvenserna kommer direkt
Smällarna får mig att le
Den omedelbara interaktionen
Inte en evighetslång väntan på SMS
Bakom deras krumbukter
Jag har lärt mig mäns beteenden och krumbukter
Förstår mönstren som mitt modersmål
Sofistikerade, kaxiga, underdåniga, överdådiga
Hur de försöker ta kontroll
Jag har lärt mig hur de lever på nätet,
och då blir allting plötsligt enkelt
Som om jag ser igenom allt
Och de står där helt nakna
Bakom sitt förslagna spel
Javisst, det är väldigt sorgligt,
och alldeles förskräckligt kallt
Men med mina nya kunskaper,
skulle jag kunna vara precis som dem
Plocka russinen ut kakan
Nonchalant kasta bort resten
Strunta fullständigt i vilka de egentligen är
Byta upp mig regelbundet
Och aldrig fälla en tår
Det är väldigt orättvist
Jag har alltid varit reko
Jag har aldrig spelat svår
men ändå behöver jag vandra
i svekens djupa spår
I bruset av allt som krävs
I bruset av allt som krävs
I de små skärvorna av frihet
Då nuet är allt som finns
Där söker jag det där mötet
Där två tidsaxlar når sin skärningspunkt,
och befinner sig på exakt samma plats,
och rör sig tillsammans åt samma håll
Stadens konsumerande käftar
Stadens
Konsumerande
Käftar
Lyckades även sarga mig
Det sura nedfallet
Tvingade mig att härda mitt skal
Tvingade mig att spela med
I det bisarra spelet
I världen där allt är upp och ned
Jag svalde de vackra långa meningarna
Talar nu i stackato
Uttrycker mig i alldeles för korta SMS
Följer de banala reglerna
på dejtingsiterna från Sodom och Gomorra
och kallar mig själv för Venus ifrån Haga norra
Om jag känner efter
Om jag sätter mig ned,
och verkligen känner efter,
så kommer jag känna hur trött jag är,
och aldrig orka att resa mig upp igen.
Kanske kommer jag att somna och
drömma om allt vi var med om.
Allt vi gjorde.
Hur vi kämpade!
Hur vi alla drömde om framtiden som låg där!
Kanske kan jag känna glöden,
som ännu var stark.
Om jag känner efter,
kanske jag upptäcker att hoppet bara var ett minne,
och inser att meningen inte hade något med målet att göra.
Kanske känner jag efter,
någon dag…
Måste upplevas
När jag var ung var jag vis som världen,
och så ska det vara
Det hör ungdomen till, att alltid kunna svara
Men den som tror att åren inte ger mer insikt,
mer kunskap, mer reflektion kring existensen,
bedrar inte bara sig själv utan andra
I okunnighet och känslomässigt armod kommer ni vandra
Vissa saker måste bara upplevas för att förstås,
och det är här de flesta misstagen begås
Det går inte att tänka sig förlusten av ett barn,
förlusten av en älskad livspartner,
förlusten av förmågor i allvarlig sjukdom
Det måste upplevas och utan upplevelsen – intet mandat
Allt annat är bara okunnigt tomt prat
Du trettioåriga läkare, förlåt men du vet inte!
Du trettioåriga psykolog, förlåt du vet inte!
Du trettioåriga politiker… I rest my case!
Ett hån rakt i mitt fejs!
Ni vet inte!
Ännu…
Och ändå fattas så många beslut av människor i hybrisens ålder
Det skaver mot redan skavda skav, saltar i öppna sår
Som att leva i en värld där mötet är något man aldrig når
En värld där döden inte finns men där åren läggs till last
Varsågoda här är världen ni skapade och säg inte att det inte har blivit krasst!
Livet
Livet
Märkliga möten
Kalla chattrum
Saknad
Längtan
Besvikelse
Vämjelse
Känslomässiga krymplingar
Ett folk som är mästare på ensamhet
Självtillräcklighetens hindrande av tvåsamhet
Livet
Städer i förändring
För att passa andra än henne
Främmande
Kallt regn mot svart asfalt
En frilagd själ huttrar i kölden
Naknare har inte skådats
Skyl henne, skydda henne
Ifrån sig själv och det destruktivas makt
Lägg dig bredvid och hjälp henne att andas i takt
Jag har tagit farväl av den första psykoterapeuten
Sitter här tufsig och oglamourös
orkar inte vara utseendemässigt ambitiös
och förr var det helt ok
Då när jag var med dig
Vi kände varandra inifrån och ut
oavsett en dålig hårdag eller håret uppsatt i knut
Jag har tagit farväl av den första psykoterapeuten
han blev ledsen över att jag slog den otäcka mannen på käften
Ledsen över att jag inte bryr mig om min egen säkerhet
Sånt som jag tidigare känt var en fullständig självklarhet
Vi blev ledsna båda två
Jag gav honom en kram när jag skulle gå
Han sa att jag nu bryter ny mark
Att jag inuti är lösningsfokuserad och stark
Jag tror att han har rätt
Jag måste bara finna ett sätt
Måste bara sluta vilja dö när det blir för svårt
Måste börja vara min egen stöttepelare och support
Ett känsligt hjärta Hem 