På dejtingsidorna flimrar bilderna förbi
Bilder och texter som inte betyder nåt
En människa kan inte bedömas efter ett fotografi
Hur presentationstexter kommer till har jag aldrig förstått
De verkar handla om någon helt annan person
än den man träffar på dejten till sist
Där sitter man och lyssnar och studerar varje fason
Och där berättar jag att jag är en som har mist
Sen lyssnar jag uppmärksamt på ensamheten
Hör om den talar med bokstäver som blir större eller mindre
Ser på ansiktet hur det rör sig inför sårbarheten
Känner efter hur det rör sig i mitt inre
Hittills har ingen dragit svärdet ur stenen
Hittills har ödsligheten vunnit
Ingen har äntrat scenen
Etikett: Ett känsligt hjärta
Kanske kan någon tända glöden
Kanske någon ser det slocknade klotet
Det som glödde så starkt inom mig
Tänk hur länge vi levde så nära hotet
Det som så ondskefullt växte inom dig
Ensam ska jag nu klara kylan och stressen i staden
Ansiktslösa människor som rusar fram i bruset
Kanske orkar jag vänta på grönskan och bladen
Kanske orkar jag att vänta på värmen och ljuset
Kanske kan någon tända glöden
Kanske mixas min personlighet,
med någon som inte är rädd för döden,
men vill leva i kärlekens försonlighet
Någon med mod som smittar
och med livserfarenhetens trygghet
Som tycker att ytan kvittar
utan ser mer till intellektets snygghet
Jag orkar inte vara den jag vill vara
Jag tar nu dag för dag
Annars tappar jag mitt tag
och i dag stod jag ut timme för timme
Förkylningen tvingade mig att hålla mig inne
Det är aldrig bra för mitt sinne
Till sist andades jag minut för minut
Ända tills den här hemska dagen var slut
Om jag ändå kände att jag orkade
Men de sista energikällorna torkade
Jag orkar inte vara den jag vill vara
Den som kavlar upp ärmarna och alltid kan svara
Jag hittar inte längre orden
Hittar inte min mening på jorden
I den bitande, svidande kylan
I den bitande, svidande kylan
vandrade jag över isen
Jag hoppade från flak till flak
Räddade mig på havets frusna tak
Tog mig sedan snabbt vidare
Jag såg varje frusen plattform,
sjunka bakom mig och försvinna
Jag sprang allt fortare för att hinna
När jag närmade mig land
såg jag dem som var där
redo att ta tag i var hand och dra mig upp
Stod där som en liten, enad trupp
De var där i atomvinterns dödande gråhet
och såg med värme på mitt stelfrusna inre
Låtsades inte se det trasiga fula
Trots att jag var krossad ned till minsta smula
De stod där med sitt oändliga tålamod
Lyssnade på mitt ältande gång på gång
Hjälpte mig självklart och vänligt på fötter
Stod där stadigt som träd med djupa rötter
Om kärlek inte är på riktigt
Om kärlek inte är på riktigt
Då har jag lärt mig något viktigt
Om kärlek är en lögn
Då är det lögnen jag behöver
Annars är mitt liv över
För i allt det ödsliga
Var det kärleken som lyste upp vägen
och den må tyckas vara en sägen
För mig lever den och kan mätas
Som kroppens temperatur
En påtaglig textur
Lika tydlig som feber
Eller kanske som ett värmande rus
Lika levande som ett fladdrande ljus
Lugnet tanken skänker
Värmer mer än mitt tjocka täcke
Stödjer som branta trappans räcke
Energins sanna källa
Därför samlar jag mina källor
Tar omvägar runt energitjuvarnas fällor
En dag finner jag
På natten kommer bilderna ifrån vår gemensamma tid
Minnena och känslan av att du ligger här bredvid
Här men ändå inte alls
Jag virvlar vidare i min vals
Jag såg våren, sommaren, och höstregn bli till snö
Valet står fortfarande kvar: leva eller dö?
Älskade, älskade tänk hur det blev
Tänk sen hur sorgen slet och rev
Vilken tur att ärren inte syns utanpå
för då skulle jag för evigt ensam få gå
För i den här världen handlar allt om utanpåskriften
och det är inte lönt att förvänta sig några skiften
Men en dag finner jag enhörningen i en glänta
Och då är jag beredd, och kommer inte vänta.
Då kommer jag kasta mig upp i sadeln igen
och rida i väg långt, långt bort i skymningen
Tillsammans med den som inte bara blev en vän
utan byggde en bro till det som ska bli till sen
Vilja av stål
Den mörka himlens kupol
böjer sig mjukt över mig
Där jag står med en vilja av stål
Står på min trygga plats
och ser stjärnor som kanske redan är döda
och tänker att nu tar jag sats
Jag ska ta tillbaka mitt liv
Låt marken rämna helt,
men inget ska få stoppa mitt driv
Jag ska skriva och krafsa ned ord för ord
Lämna ett vittnesmål
om min tid på vår jord
Sen kan vad som helst hända
Mina fötter kan sjunka genom jorden
eller så kommer allt att vända
Jag har skaffat mig Twitter
Jag har skaffat mig Twitter,
men det ger inte så många fnitter
Tvärtom är det mesta argt och mörkt
Det är antingen svart eller vitt och åsikterna är färgade röda eller blå
Och just som hundratals har upprörts, visar det sig att det bara var hittepå
Vart tog de lugna tankegångarna vägen? De med lite mer nyanser?
Men bristen på läskunnighet och bildning sprider sig som cancer
Med kunskapskällor som Aftonbladet och Expressen,
förstår jag varför man istället så ofta känner sig ledsen
Enhörningen bland män
Jag vill inte att min längtan ska försvinna
Den som letar skall slutligen finna
Jag har sett mörkret som ingen borde se
När det inte finns någon att be
Jag har gått där maran bor
Och där Hades ror
Men i ett totalt mörker syns minsta strimma
I Styx började jag därför att simma
Ett rent tryggt hjärta ska jag söka
Det känsliga hjärtats slag vill öka
Det vill virvla, skutta och rusa
När det är rätt behöver man inte krusa
Det har sagts att jag söker en enhörning bland män
Det sporrar mig bara ännu mer, för jag söker inte en vän
Slutet på en era som varade i ett år
Idag är sista dagen på en märklig tid
Den brutalaste av alla och förändrade allt hos mig som individ
Nu tar jag sats och startar både gammalt och nytt
Säger farväl till caféet där jag bott och dit jag har flytt
Farväl, vänner som försvann!
Jag gläds åt de nya jag fann
Jag kämpade och slet för att inte sjunka ned för gott
Jag krigade och övervann så mycket, och gläds nu åt allt jag fått
Farväl alla tomma ord och floskler, tack ändå att vi var solitärer
För som sådana litar man inte så mycket på chimärer
Jag ser de mänskliga mötena som små livbojar vart och ett
Även om de bara var där och då, så hjälpte de mig på sitt sätt
Vi är inte bra på döden och inte särskilt bra på livet
Vi människor av idag. Vi tar tyvärr så mycket för givet
Ett känsligt hjärta Hem 