Etikett: Ett känsligt hjärta

Dramat i mitt liv

adminLämna en kommentar

Det var aldrig min mening att det var så det skulle bli
Det där dramat som har präglat mitt liv
det var inget jag på nåt sätt valde själv
Det valde och plågade mig men gav mig också mitt driv
Vissa av oss tycks vara ämnade för det. Och det kostar verkligen på
Dramat valde mig och jag hade så gärna sluppit, och levt ett liv mycket vanligare än det här,
men mitt liv var tydligen inte ämnat att vara så
Trots att jag sökte tryggheten och en kurva som var linjär
I de mörka dalarna är ensamheten total
Så ödslig och brutal
Du kan aldrig förstå det på riktigt förrän det händer dig
När livet sliter allt ur din famn,
och du förtvivlat skriker varför händer det här mig?

Varför är kvällen?

adminLämna en kommentar

Varför är kvällen så mycket mer förtrollad än dagen
Varför ligger världen för mina fötter då?
Varför kan det inte alltid vara så?
Varför väntar vardagen så obarmhärtigt på morgonen?
Varför kan inte nattens magi stanna kvar?
Känslan då jag inte är ensam, som är så underbar
Varför kan inte det ordlösas svar på allt stanna i ljuset av gryningen?
Varför kan inte minnet av nattens möten lugna mig då?
Det är mycket jag aldrig kommer att förstå
Måste alla tvivel ligga där på lur när ljuset vinner över mörkret?
Varför kan inte det enkla få stanna en stund,
och ge mig någon sorts grund?
Är det för att livet aldrig får vara lätt?
Är det för att det ljusa alltid måste kontrasteras av mörkret för att inte dö?
Eller är det för att jag för evigt ska kastas av vinden som ett rö?

Femte januari

adminLämna en kommentar

I dag är det ett år sedan vi fick veta bestämt
Vi skulle inte vara tillsammans jämt
Tiden frös till is och stängde in oss i en bubbla
Tiden kändes kort men samtidigt som den dubbla
Bilderna flimrar förbi
Jag minns mitt skrii
Jag stod i parken i gryningen och bara skrek
Snön bäddade in men lyste samtidigt kall och obarmhärtigt blek
Du skulle inte leva tills det blev tö
Vi skulle passa på att leva i väntan på att du skulle dö
Jag minns kramar och närhet men också hur du sakta försvann
Jag gläds över vår kärlek och allt vi fick, men det var så mycket vi inte hann
Herregud så mycket jag tvingades igenom sen
Jag har blivit älskad av den yppersta av män
En sort av vilka det bara finns otroligt få
Men om jag inte söker igen hur ska jag orka gå på?
Oavsett hur många tårar och upprivet bröst
Oavsett hur mycket ångest och så långt ifrån tröst,
så tänker jag inte släppa möjligheten att få älska igen
Jag vet att du skulle ha önskat mig det, min fina älskade och vän
Det lyser i bröstet på mig och det ljuset släcks inte alls
Det släcks inte förrän luften har slutat sippra ned för min hals
Sann kärlek ristar in sina spår
och de bär jag med mig vart jag går
De hjälper mig att rikta min kompass dit jag behöver. Dit jag verkligen ska
Jag önskar så innerligt att jag kan skratta på riktigt med någon en da

Tack för att du fanns där en stund

adminLämna en kommentar

Jag vill tacka dig för allt du gav mig när mörkret var som störst.
Tillsammans släckte vi vår stora närhetstörst
Jag vill tacka dig för fönstret du öppnade på glänt
Jag minns våra nätter men nu är de som drömmar. Som om de inte alls har hänt.
Förtrollande nätter där du visade mig din stad
Nätter där ditt smittande skratt gjorde mig glad
Jag minns hur vi gick i regnet och jag redan var på väg bort
Ditt liv var för kaotiskt och livet alltför kort
Inga möten är förgäves, jag har lärt mig utav dem
Men med relationer är det precis som med lagrad rom
Det är de som håller länge som smakar allra bäst
Kanske är jag för snabb med att utsätta dem för test
Kanske måste jag gå med skyddsutrustning, den starkaste jag har
och se tiden an för att få veta vem som till sist står kvar,
men hur ska de då få veta vem som finns där inuti?
Ingen kan säga annat än att det är livets ironi.
Men tack för att du fanns där för en liten tid
Fanns där medan jag utkämpade mitt livs tuffaste strid
Jag insåg inte då,
att vi var lika trasiga båda två

Jag ska försöka våga lite mer

adminLämna en kommentar

Jag ska försöka våga lite mer
Ska klättra upp utan att se ner
Jag kan inte fortsätta att leta efter garantier
Förluster har för mig blivit till fobier
Det går inte att leva så
med flytvästen på
Jag måste ta en dag i taget
Med vänliga ögon ta hand om det lilla jaget
Det må finnas många bekymmer och besvär
Men livet finns just nu och alldeles här

Att träffa någon

adminLämna en kommentar

Chatta, hatta, försöka fatta och sluta som en matta.
Mötas, stötas, blötas, välja och välja bort. Livet är kort.
Börjar känna, känner längtan bränna.
Det pirrar och jag irrar och känslorna förvirrar.
Någon kommer innanför skalet. Allt blir galet.
Ytan putsas, själen smutsas.
Trasas, förfasas, dräneras indigneras.
En skälvande kropp med tappat hopp.
Jag en kvinna med barnslig själ traumatiserad av farväl.
Sökte en frände, men allting vände och inget hände.
Jag hade ingen koll. Kammade noll.
Män som ville ha övertag krympte mitt jag och trivdes med att se mig svag.
Män som såg kärlek som instrumentell, romantik som materiell utan att låta någon bli speciell.

Hon brändes nästan ut

adminLämna en kommentar

Kvinnan, flickan hon som är jag
Hon brann. Brann för så mycket
Hon brändes nästan ut
Hon kände så mycket att hon närapå förtärdes till slut
Lågan som brann, brann så ofta förgäves
Det kommer alltid att göra ont
Nu har jag lärt mig och det är att jag nästan inte vet nåt
Det är inte dåligt för det är nog ett äkta kunskapsfrö som jag har fått
Nästan allt jag har trott, har kunnat vara precis tvärtom
Det visar bara på vikten att av aldrig sluta diskutera OM
Kvinnan, flickan hon som är jag
Hon kommer att få vara pigg, glad, stark, ledsen och svag
Hon kommer inte försöka urholka stenen
men inte heller svika sig själv

Är det där verkligen jag?

adminLämna en kommentar

Jag är så trött på att förklara mina val
Ingen annan kan begripa mina helveteskval
Ingen kan fatta hur mina dagar har varit
Inte heller till vilka platser jag har farit
Och nu betraktar jag mig utifrån
Och mina blickar är inte snälla, utan mer som ett hån
Är det där verkligen jag?
Tänk att jag kunde bli så svag!
Tänk att jag kunde bli så rädd!
Jag var så helt oförberedd
Så i händerna på ödet som helt tycks göra som det vill
Herregud, hela mitt liv förvandlades till ett skämt april, april
Jag går här kravallutrustad i kevlar,
så rädd om det lilla jag har kvar
Snälla spegla mig inte illa, utan ge mig lite tid
Jag måste få hämta mig ifrån mitt livs strid
Men jag försäkrar att jag är helt säker på vad jag vill ha
Men jag vågar inte släppa in helt, för tänk om du bara kommer dra
Jag kan jämka och kompromissa, där är jag inte svår
Men jag kommer aldrig, aldrig leva med någon som jag aldrig riktigt når
Jag kan inte leva med ovissa knutar som ligger där och hotar
Nä för där är sanningen det enda som verkligen botar
Jag hatar hur orden fastnar som på velcro på min hud
och hur jag känner att mitt patetiska inre döljs av oäkta skrud
Jag känner att barnet och rebellen inuti bankar och vill ut
Den där kraften och förbannelsen den tar sig ut till slut
Det låter så enkelt med ömsesidig respekt
men åsiktskorridoren har gjort mig helt förskräckt

Ring ut detta vedervärdiga år!

admin1 kommentar


Ring klocka ring! Ring ut detta vedervärdiga år som så obarmhärtigt dök upp!
Ring ut det för gott
Det vidrigaste år jag nånsin fått
Låt det förtäras av syret i luften! Låt svavlet i det brinna upp!
Året som tog så mycket från oss
Nästan hela livet slets loss
Herregud vad jag och mina nära har fått lida
Fan vad vi har fått utstå utan dig vid vår sida
Jag har lidit och blött, gråtit och skrikit och ångesten skickade en hel trupp
Din varma mjuka godhet i kombination med din styrka
Den kunde vi andra inte annat än dyrka
Och fattigt blev allting sen
Din låga släcktes hastigt som bara den
Jag föll och slutade inte falla och förstod att det kan hända alla, oavsett kön, yrke och grupp
Orättvist och grymt är livet
och jag fattar verkligen inte motivet
Ett ohyggligt år är till ända
och jag ber till alla makter att det nu ska vända
Jag ska försöka värna det jag får och inte granska så mycket under lupp
Jag tar i trä och ber om hopp och ljus
Behöver inte så mycket, inget liv i sus och dus.
Om det här vidriga året, jag nätt och jämnt överlevde, har lärt mig nåt
Så är det att sluta jaga det som flytt, och ta vara på stort och smått
Jag hoppas att jag ska kunna gå vidare och älska på nytt, för jag måste bara upp
Jag är säker på att jag kan om jag bara får
Att leva utan kärlek är att förslösa sina år
Jag hoppas att gråten ska blandas med mycket skratt
att glädjen ska ligga mellan sorgen och leka ta fatt
Jag hoppas så innerligt att jag aldrig mer får ett sånt här år
Jag hoppas att jag får känna mig levande och att det går
Så ring klocka ring. Ring in. Ring ut.
Ring av bara helvete så det här jävla året tar slut…
Och ger upp…

Gott Nytt År önskar det känsliga hjärtat och passar på att tacka för att ni har följt mig under det värsta året i mitt liv! Jag hoppas att ni nu följer med in på det nya året som jag hoppas blir mycket, mycket bättre… KRAM!

Jag vet att du finns häromkring

adminLämna en kommentar

Jag vet att du finns häromkring
fast att jag inte känner någonting
Här gick vi för ett år sen
Det var tio dagar innan vi fick veta att du skulle dö
Jag tog en massa bilder för det hade precis kommit snö
Vi gick här och pratade och skrattade
och jag gjorde som vanligt och kastade snöbollar på dig
som du fångade och kastade tillbaka på mig
Tänk hur jag gick där älskad och trygg
Behövde inte känna mig rädd för att inte vara tillräckligt snygg
Jag var alltid vacker för dig
Jag var för alltid din tjej
Men som dom säger kommer du inte tillbaka
och livet finns här och nu och det borde jag bejaka
Fast jag tror att du faktiskt ändå är här
Jag vet att du vill att jag går vidare och blir kär
För det är sån som du var
Du ville aldrig att jag ensam skulle gå kvar
Jag vill inte heller det
Jag tänker inte bli kärleksasket
Men det är inte så enkelt att bara finna nån
som kan ta mig som jag är nu, utan att se mig som den jag var en gång
Det är så svårt att våga ge när man kan falla så hårt
Fan, fan, fan att det ska vara så jäkla svårt