När vårens första fåglar sjunger ut vintern i februari
och solen sköljer över folk
och alla glömmer kylan i januari
och lätt överser med lite smolk
småspringer jag i det knastrande gruset mot tåget där vi ska mötas
full av kärleksmolekyler som ger det underbara ruset
Mot dig vill jag stötas och blötas
Med dig vill jag resa vidare
Och det bästa är du vill det med mig
Med dig blir jag en glidare
Med dig blev allt så lätt
Ingen tveksamhet i vägen
Med dig är jag komplett
På onsdagen hade vi aldrig mötts.
På torsdagen hade jag inga förväntningar. Beredd på allt. Redo med mitt försvar. Ett möte vilket som helst.
På fredagen ville jag visa för mig själv att jag kunde må bra själv framför TVn, men tänkte bara på dig.
På lördagen tog jag ned garden och visste att jag aldrig kommer att behöva hålla den uppe med dig.
I går sa vi orden och de kom så naturligt och lätt. Tillsammans är vi modiga.
Två öppna hjärtan.
Sitter här på caféet med ett fånigt flin.
Trött så att jag nästan faller ihop.
Efter en hel helg i kärlek, så otroligt fin.
Akta så att du inte blir ledsen och sårad!
Du vet hur besviken du brukar bli!
En väg av kräsenhet mera försvårad.
Men jag hade rätt hela tiden!
Han fanns där nånstans.
Det var värt alla sår i striden.
Nu sitter jag här och är så himla glad i dag.
Jag tänker vara det så mycket jag kan.
Det kanske bara räcker ett litet tag.
Men då har jag fått uppleva det jag saknade så.
Jag har fått veta att det finns.
Jag har fått känna att det kan gå.
Jag lät lamporna lysa när du försvann
Jag orkade inte laga mat
och det var ganska rörigt ett tag
Jag la kuddarna i sängen så att det kändes som att du var där
Jag gjorde så mycket konstigt
Du skulle bara ha sett
Så mycket farligt som jag gjorde
Så mycket ångest och rädsla
som har bott i mig
Men nu känner jag mig ganska stolt
att jag fortfarande sitter här
Jag sitter fortfarande här och skriver om det som händer i mitt liv
Ingen kan förstå och jag tror att det ska vara så
Det här är mitt
Det här är vårt
Vi som var trion
Det här är för oss
Vi låter lamporna lysa
Vi två som blev kvar
Och vi orkar nästan alltid att laga mat
och vi säger vilken jävla tur att vi har varann
”Fy fan jag är helt traumatiserad av att han försvann ifrån oss”
sa vår ögonsten igår om dig, och jag svarade att det är precis det vi är
Vi är traumatiserade och inget blir som förr, men vi är här nu
Och vi ska leva helt och fullt
Och ja, jag stannar ett tag
jag stannar ett tag till
inte bara för att det finns folk som vill ha mig kvar
Jag stannar för att jag faktiskt vill, kämpa lite till
Och lamporna lyser
De lyser för oss
Så plötsligt går vi där tillsammans i natten
och pratar om livet intill glittrande vatten
Stadens ljus i vackra reflexer
Vi slås av hur fort den växer
Så enkelt kan det vara ibland
En middag på en restaurang vid en strand
Plötsligt uppstår mötet och finns bara där
Jag tackar livet för att jag just nu är här
Alla hjärtans dag
All smärtans jävla dag
Det blir ofta undanskymt
Ibland är firande grymt
Grymt för de som inte har något att fira
För dem som inte känner kärleken spira
Jul utan släkt
Kalas utan vänner
Nyår med bara kras utan kalas
Det är aldrig kul att stå utanför
Ändå är det de vi så ofta gör
Alla jävla hjärtans dag
Den firar inte jag,
och vem var den jäkla Valentin?
En martyr under en giljotin?
Kanske är det en minnesdag för att vi också ska lida lite grann?
Vi som har mist eller som aldrig någon kärlek fann?
Nej jag ska fira på mitt eget sätt,
det finns inget som känns mera rätt,
och det är att fira att hjärtat fortfarande slår
Låt oss alla fira våra hjärtan så mycket som det går
Om det bara slår för oss eller för någon annan spelar ingen roll
Allt som betyder något är ju att pulsen inte sjunker ned till noll
Så jag tänker hädanefter fira alla hjärtans dag med glädje och ro
Tack mitt fina hjärta sluta aldrig klappa för en dag bygger någon en bro
Men till dess räcker det bra med att du slår för mig
Att du pumpar mitt blod och gör mig levande är ett mirakel i sig
Så tack mitt hjärta
Tack
Tick, tack…
Tick, tack…
En sa att jag inte har kommit över dig än
Han fattade inte ett skit. Jag har fattat för länge sen
Det är bara kylan jag inte tål
Folk som är hala som tvål
Fy fan för de empatilösa som bara bli fler och fler
fy fan för den här världen som bara tillåter att övergreppen sker
Psykopaternas iskalla spel och prat om medmänsklighet
de som sen bryter mot reglerna och lämnar allt till laglöshet
Jag och världen ser på när allting brinner
Ingen orkar att bry sig om att allt försvinner
Vi som försökte streta emot gjordes till problemet
för psykopater är världsmästare på att hålla uppe skenet
Herregud varför vaknade jag upp till det här
Fan hur dessa vidriga insikter tär
Säg att det här bara är en version
Säg att detta bara är en hemsk illusion
Säg att kläderna jag har tagit på mig,
de har jag tagit på för dig
Idioterna har jag träffat bara för att jag skulle ha något att skriva om
De var bara en spännande field trip, vi bara plockade dem som kom
Säg att hjärtlösheten och atomvintern bara är ett smakprov
Någonting man kan skjuta framför sig genom evigt uppskov
Bara en försmak av en av många versioner av sliding doors
Bara en snedtändning på horse
Säg att orden som bara studsar ned för oförstående kroppar
är som illusionerna i The Shining där blodet droppar,
och att kyssarna och kramarna utan kärlek bara var en film jag såg
bara lite graffiti på ett tåg
Nu är jag tillbaka i vardagen
men än kommer bakslagen
Jag minns nu vad jag kämpade med
Vägen fram var inte så bred
Jag minns nu hur svårt det var att göra sig förstådd
med någon som inte vill bli nådd
Jag minns nu hur höga pyramiderna är
Åh vad jag önskar att du var här
Då hade jag berättat för dig
och du hade förstått mig
Nu måste jag kriga och kämpa
och oron måste jag själv dämpa
Måste vara stark och tålmodig på en arbetsplats
och se att goda rutiner sakta har ersatts
Nya ansikten med ny prestige,
vill inte lära nytt för de vet precis
De tror att de kommer som en frisk fläkt,
men för bara med sig okunskap och brist på respekt
Javisst är jag stark men det är ingenting jag har valt
Och det är tungt att kämpa när stödet är skralt
När landstingskolossens stelhet tar bort glöden
och människor ger upp och tänker på pensionen och döden
I morse vaknade jag upp
Inte särskilt snygg
inte särskilt glad
Inte särskilt trygg
Tvärtom ganska låg
Tvärtom ganska hålögd
Hann knappt med mitt tåg
Men så hörde jag fågelkvitter
och kände värme i luften som hör våren till
Och plötsligt spred sig ett glitter
En känsla av tillförsikt och av tro
Kanske kan det gå
Jag sträckte på ryggen och lät oron bero
Jag tänkte att det inte är långt kvar
Tills våren kommer igen
Tänder solen och ger våra böner svar
Dagarna börjar plötsligt räcka till
Värmen tinar kalla själar
Ensamma hjärtan slutar tiga still
Ett känsligt hjärta Hem 