Det vore så lätt att bli rädd

Det vore så lätt att börja tvivla
Det vore så lätt att bli rädd
Att börja leta efter hot
Men mot det finns ändå ingen bot
Det finns ingen annan väg än rakt fram
Rakt på
Rakt in i hjärtat på oss
Flyga med stora vingar som en albatross
Det finns inga garantier vad vi än säger
Det finns ingenting vi kan göra
mer än att vara sanna mot varann,
och älska så mycket vi bara kan
Därför ska jag vara lycklig nu
och flyga fram på gatorna
och sjunga till tonerna ifrån din gitarr
Sjunga I love you, utan minsta darr
och vila lugnt i din famn
och ta en dag i taget och njuta av den
Visst kraxar olyckskorparna i mitt bröst
Men jag bara ser på dig och hör din röst
Inget har känts säkrare än det här
Inget har känts starkare
Grå dyster marshimmel bjuder på snö
Men inuti mig lyser solen på en paradisö

Föll hjärtlöst

Jag föll handlöst
Föll hjärtlöst
Slog emot den svarta asfalten
och såg glaskupan sänkas emot mig
och där var jag ohjälpligt fast
Där tog jag risker jag aldrig borde ha tagit
Klättrade i berg utan rep
Sprang i natten och önskade bort mitt liv
Smutsade ned allt som varit fint
Jag blir aldrig nånsin mer den jag var
Vägen jag trodde var min tog slut
Ändå ropade någon svagt i mörkret att det fanns mer
Skickade bud med människorna jag stötte på
Och på nåt sätt började jag höra allt bättre
och nu vet jag att det var sant

Jag satt där i ur och skur

Jag satt hos dig varje dag
under björken där ekorren bodde ett tag
Jag såg årstiderna passera förbi
Jag satt där i ur och skur
och ändå kändes det som att naturen höll mig i sin famn
Jag såg miraklen ske framför mig
Fast att allting brann upp
Jag satt i askan och röken
Men platsen var mitt hem,
och när röken sakta försvann
Då kunde jag se att något hade börjat gro

Han växlar mjukt och starkt

Han rör sig som han talar
och växlar mjukt och starkt
Här finns inga ödsliga salar
Mitt hjärta räddat ifrån infarkt
Vi tänker som vuxna men leker som barn
Han fyller min tomhet med de vackraste ord, sina händer och hela sitt väsen
Olyckskorparna fick inte vatten på sin kvarn
Han gick att finna på outgrundliga vägar och fast att jag var så kräsen

Estimated time to arrival

Jag anländer snart, snart…
vi har inte setts på flera timmar
Kroppen brinner så underbart
överallt lyser sånt som glimmar

Snart står vi där
Står precis där vi ska
Fulla av begär
Smälter ihop till ett eget DNA

Dina händer
Din bejakande kropp
Ett ögonblick i sänder
Fyllt av framtidshopp

Får mig att våga ta språnget på nytt
Vi blir en symbios
Jag glömmer det gamla som flytt
Älskar som i en manisk psykos

Vi besökte din plats

Vi besökte din plats igår
Två hjärtan vars nycklar passade varann
Mitt namn finns på din sten
Jag var din maka
Jag ville att det skulle vara ristat i sten
Det vill jag för evigt
Jag vill att du ska veta att vi har det bra,
och att jag kunde älska på nytt,
när allting blev rätt
Jag hoppas att du gillar honom som jag
Jag gråter för att glädjen förlöser sorgen
Jag gråter för att förlamningen släppte
Jag låter nu ekot av dig sjunga högt,
när jag somnar i min älskades famn
Livet hatade mig nog inte ändå
Det gjorde sitt allra bästa,
men döden rådde det inte på

När hjärtat har slutat rusa

När hjärtat har slutat rusa
När hjärtat har slutat rusa,
och lagt sig till ro
Då kommer tröttheten och lägger sig över allt
Du får inte börja att tro
Att det är ett tecken på att det börjar bli kallt
Men allt som inte kunde tas om hand
poppar nu upp ett efter ett
Som snäckor och stenar på en strand
Du behöver inte göra något, bara håll mig i din famn
Jag tror att du förstår
även när jag tar fel på ditt namn
Sjutusenfemhundra dagar, 21 år
De finns i mig och ger gradvis plats för de nya som kommer med dig
Trots att vi är så lika och vill likadant
skiljer sig vårt bagage och det som inte är hett för dig kan vara det för mig
Jag vet hur viktigt det är att kommunicera
men jag hamnar ibland på hemska mörka platser
Där ljuset inte sipprar in och det blir omöjligt att mentalisera
Och på det biter inga kloka satser

Hemma nu

Jag vaknar upp
Och jag vaknar upp till ett helt nytt landskap
Sängen är inte min,
ändå har jag inte varit mer hemma än nu
Den vidriga vägen jag vandrade gjorde mig vis
Jag såg till sist att det inte fanns någon väg tillbaks
och ser nu att hemskheterna jag tvingades igenom
hjälpte mig till slut
Dina klättergrejer hänger på väggen framför mig
Gitarrerna glänser av ljuset ifrån gatlyktorna
Dina händer, din famn, din doft ligger kvar
Din värme har lindat sig runt mitt rädda hjärta
och jag försöker inte springa min väg
Här blir jag kvar så länge jag får

Enhörningen fanns

Han kom gående en kväll på Pampas
Så enkelt möttes vi
Så mycket jag hade fått tampas
och så kom han förbi

Blå ögon och ett leende som nådde upp till dem
Rak och ärlig intention
Jag förvånades mer och mer allteftersom
Värme, vänlighet, integritet utan pretention

Därute gick han omkring, denna makalösa man
Och i den gråa kalla vinterkylan gick jag
Ovetande cirklade vi förbi varann
Livets mirakel förändrade allt i ett slag

Jag tänker på hur små marginalerna var
Hur enkelt allt kunnat gå mig förbi
Tänk om jag inte hade valt att stanna kvar
Ödmjuk kommer jag att förbli

Enhörningen fanns
Sesam öppnade sig
Älskar bortom sans
Jag vill göra allt med dig

Jag vet att du ville det här

Jag vet att du aldrig skulle vilja annat än mitt bästa
Jag kunde höra dig säga: det är bara att testa och testa
Aldrig, aldrig skulle du ha velat se mig leva ensam
och för mig omvänt, den tanken var gemensam
Men nu blev det jag som stod kvar
så vidrigt ensam, bruten och bar
Och ändå kommer den där känslan av svek
Nu när jag är så fylld av kärlek
Nu när jag är kriminellt lycklig och så mycket starkare
och vill leva vidare som kärleksknarkare

Mitt i sorgen när jag var millimeter ifrån att ge upp,
fann jag plötsligt one in a million
eller kanske rent av one in a billion
En kemisk reaktion
blev en kärleksexplosion
Jag som har skrattat åt människor som rusat å stad
Jag som instämt i att vänta med att bli för glad
Nu vet jag hur fel jag har haft
Här står jag med garden nere och känner bara kraft

Förlåt mig älskade, älskade make
det var inte såhär det skulle bli
Du vet att det alltid skulle ha varit vi
Vi lovade tills döden skiljer oss åt
och jag låg där bredvid dig… och ett långt tag efteråt…
Jag dröjde mig kvar och sökte tecken tills svärmor sa
”Han kommer aldrig tillbaks!”, men jag medger att nånstans hoppades jag…
Jag bad till dig och änglarna att ni skulle hjälpa mig att hitta ett öppet hjärta
Kan inte annat än att förundras över livet. Att kontrasterna är så bjärta!

Plötsligt blev det en glipa i molnen och ett regn ifrån Amor regnade ner
Glittrande molekyler som väntade på att få bli fler
Jag fick en andra chans
som jag inte kommer hitta någon annanstans
Två själar som möts och sakta smälter ihop
och inuti hörs mina jubelrop

Du finns alltid med mig och jag berättar om oss
Berättar om hur vi levde och även om hur vi fick kämpa och slåss
Men varje kärleksexplosion är helt unik
Ingen lyckad symbios är den andra lik
Nu ska jag bara vara här och tacka för varje fantastisk dag jag får,
för inget annat har vi, inget annat är givet, ingen har lovat oss en massa år