Jag tog tillbaks det som var mitt

Jag tog tillbaka det som var mitt
Du trodde säkert att det var ditt
Jag har nu hämtat tillbaks ifrån varenda en
och det kommer aldrig att hända igen
Jag kommer inte låta mig bli bestulen
Jag ska hitta den dolda klausulen
Innan det går för långt
Innan livet blir för trångt
Men framförallt ska jag se om hon dansar
Hon djupt härinne med håret i svansar
För när allt kommer till kritan
Handlar det om hjärtat och inte rekvisitan
Så vi ska dansa.
Inte chansa
Vi ska dansa
Hon och jag.

Jag var miljonär i kärlek

Jag var miljonär i kärlek
Hade aldrig mycket pengar i handen,
men var aldrig fattig i anden

Jag gick igenom så mycket hemskt
Men jag var aldrig, aldrig ensam med de
för jag hade min älskades styrka breve

Nu har jag en annan rikedom
Jag har vår makalösa son,
och släkt och vänner ett samtal ifrån

Massor av erfarenheter har jag också i mitt kassavalv
Tyvärr är inte alla bra och många gäller män
Att hitta nån därute är svårt som bara den

Så mycket svek och trauman gav mig livet
Men än lever jag i miraklens tid
och i ensamheten kan jag nu finna frid

Men jag kommer alltid vilja vara två
För det är sån jag är
En tvåsam solitär

 

Tänk om jag fastnar här!

Det är så lätt
men inte rätt
Att tänka att allt bara drabbar mig
Tanken svindlar
Rädslan vindlar
Tänk om jag aldrig blir ok?
Sorgen tynger ned
Tiden är ur led
Kommer jag någonsin finna ro igen?
Kommer jag att få tillbaka
Kommer jag att få smaka
På den äkta lojala kärleken
Jag har blivit illa sedd
Så jag har blivit rädd
Kommer jag någonsin bli förstådd som jag blev?
Eller ska jag göras om?
Allteftersom?
Hela min värld har blivit skev
Trivs nu med ensamheten
Älskar lägenheten
Men tänk om jag fastnar här!
Utan att ha en hamn
Utan ha en famn
Vem vet vart vägarna bär?

Därute skriker ensamma hjärtan

Därute skriker ensamma hjärtan
Där kämpar så många med svärtan
Men utan den finns inget djup i tavlan
Inga kontraster som ger liv
Jag vet att jag bara behöver ett andetag
Jag vet att jag bara behöver ta dag för dag
En dag är jag där jag vill vara
Någon ropar och jag kommer svara
Någon som ser in mina ögon och ler ända inifrån
Varm som solen själv reflekterad i mig
Vi är så många som längtar och väntar
Och överallt finns dörrar som gläntar
Kanske är det du
Som står där i solnedgången
Kanske är det dina vackra ord
I min telefon på mitt nattduksbord
Som kommer att gro till kärlek
Som för alltid slår rot
Jag möter dig med hjärtats öppnade kamrar
Även om rädslan gör att det hamrar
Så går jag ändå
Ja, jag går ändå

Lång, lång blev natten

Lång, lång blev natten
I kroppen finns alla skratten
Idag behöver jag lite vila
Det blev både rom och tequila
Vi pratade alla om hur svårt det är
Att träffa någon. Vilket besvär!
Att leva med någon utan att kväva och kvävas
Inte få vila utan att det ska strävas
Så jobbigt!
Så trist!
Skål för hångel
Utan krångel
Skål för oss som gillar att krama
Skål för närhet utan drama
Skål!
I gryningen vid fem
Var jag hemma i mitt älskade hem
Kaffet fick puttra, svaga toner fick eka
och stearinljusens lågor leka
Och där satt jag som hjärter dam
när pianot smektes av Nils Frahm
Och bara njöt i fulla drag
När morgonen blev till dag

Jag rullar ihop mig som en boll

Jag rullar ihop mig som en boll
Bara håll! Bara håll!
Låt din ande lägga sig tätt intill
och andas i takt som mitt hjärta vill
Låt din godhet blåsa bort allt som värker
Ge mig en man som du, som bara stärker
Om du bara kunde komma hit en liten, liten stund
Om så bara för en endaste sekund
Tänk om jag kunde luta mitt huvud mot ditt bröst
Om jag ändå kunde känna din varma tröst
Eller kanske kunde jag låna dina vingar och flyga till dig
och bara få höra att allt blir ok

Nu ska de leva bra, hon och han

Se hur hon stelnar och ryser till
Och glömmer det hon vill
Märk hur spänd hon blir med ens
Varför kämpar hon och går över sin gräns?
Vad driver henne att gå på?
Är det ensamheten som skrämmer så?
Är det köttets längtan som drar?
Varför offrar hon allt för en karl?
Var tar skriken vägen nånstans?
Kvävs de av förälskelsens glans?
Misären
Den spända atmosfären
Ord som stöter ihop och omöjligen kan ena sig i en dans
Se hur hon går på och låtsas som att problemen inte fanns
Hon sväljer hårt och knogarna vitnar ibland
Fast att de går i takt och hand i hand
Hon tycks tänka att det är kört ändå
Ta det här, stå ut om du vill vara två
Det verkar som att vissa talar på en viss frekvens
Som träffar alldeles fel för en del och det bränns
Men så sträcker hon plötsligt på sig och bara går
Och då ser man glöden gnistra hela vägen ut i hennes hår
Då ser man krigaren som vunnit så många krig
Hon som ändå har haft kraft att byta stig
En sista kram och sakerna i kassar
Nu söker de båda pusselbitar som passar
Kroppar som passade så fint ihop
Själarna och intellektets förtvivlade rop
Till sist vinner själen över kroppen
Till sist faller den sista droppen
Nu ska de leva bra, hon och han
För det är de värda minsann
Han ska leva ett fantastiskt liv och segla över haven
Hon ska åka till sin älskade och se till graven
Hon ska berätta allt som hänt
Det onda och goda som hon känt
Sen ger hon sig ut vimlet och låter sig ryckas med
För där står livet och vinkar och ropar med besked

Som om någon håller mig ömt

Det är så märkligt det som händer
Fan vad snabbt det vänder
Det som händer nu
Styrkan jag känner fast vi slets itu
Den kommer från ingenstans
Går till jobbet som inga bekymmer fanns
Oron som plågat mig så
Alla tankar på hur det ska gå
De ligger nu långt borta i horisonten
Och jag behöver inte gå i fronten
Som om någon håller mig ömt
Som om allt bara är drömt
Och värmen som äntligen kom är för oss
Vi som är vilsna men lyser som bloss

Maskrosbollar och aspsnö

Jag känner marken
Under sulan
På min gympasko
Jag plågar mig upp
För den långa tvärbranta backen
Och ser ut över stan
Den badar äntligen i sol
Maskrosbollar och aspsnö
Ligger där som ett täcke
För att jag inte ska falla så hårt
Och jag låter mig falla
Låter mig falla
Falla, falla mjukt

Jag minns hur du höll mig

Jag minns hur du höll mig
Och det kändes som att hjärtat var med
Och jag minns hur det kändes
när jag såg allt du inte kunde ge

Som saknade bitar i pusslet
Gapande tomma hål
Symbiosen blev aldrig komplett
Mitt i sorgen höjer jag en skål

Jag valde livet. Jag valde mig
Det hade varit så lätt att bara blunda
För att slippa vara själv
Värderingar som inte är sunda

Livet tar och det ger om och om igen
Jag fick vara kär ett tag
Jag fick känna mig lycklig
Och jag njöt varje dag

Men nu är jag sorgsen och fri
Jag gör nu precis som jag vill
Och jag mår förvånansvärt bra
Och jag vet att jag räcker till