Nu är jag redo


Nu är jag redo att stänga din sida
Det har varit en jobbig grej
Jag har blundat länge för att det inte ska svida

Men din Facebook måste stängas
Jag ville inte det
Jag ville att tiden skulle förlängas

Jag ville inte bli din änka
För jag ville vara din fru för alltid för jag älskar dig än
Men jag är redo nu för jag har sett en framtid blänka

Det har kanske varit stötande för vissa att se din sida
Som om du fortfarande fanns här
Åhh stackars dem, vad de måste ha fått lida!

Fast både du och jag struntade i dem
Vi brydde oss om rejälare folk än så
De andra kunde vara vilket som

Vi brydde oss om vänner som fanns på riktigt,
och inte folk som lever i låtsasvärlden Facebook
Nä, sånt var aldrig viktigt

Men jag är redo nu
Jag kommer att stå som änka
Men kommer alltid att vara din fru

Kanske blir jag en dag någon annans maka
för älskar någon, det gör jag redan som du vet
Men nu tar jag bara en stund i taget och låter livet smaka

I stället för att drömma vill jag leva i drömmen
Och inte hålla andan
Jag vill inte lämna över tömmen

Allt är bättre än att inte våga
Allt är bättre än att leva livet som ett rakt streck
Jag vill brinna med min fulla låga

Och du lyser upp vägen som ett bloss
Du fantastiska man du har lämnat spår
Allting är kvar för evigt inom oss

Jag passerar kyrkan vi gifte oss i
Jag går i regnet och jag kan gråta utan att det märks
För tolv år sen stod vi här i total eufori

Gudomlig kraft

Jag tror att det titt som tätt
faller en ängel ifrån himlen
Jag tror att det ibland regnar ner stjärnstoft
Över oss alla
Det finns gud i träden och grönskan,
och gudomliga krafter i varje människa
Vår värld är noga med att betona vår obetydlighet
Vill fängsla oss i lydnad och vanmakt
Vill få oss att tro att vi ska köpa oss fria
Men varje människa har egen kraft
Gudomlig kraft att bli en annan människas hela värld

Älskar dig ännu mer nu

Allt som finns ligger här
Allt som känns räcker ända till månen
Ta i mig och jag glöder
Älskar vanvettigt, och jag tror att det bär

Jag lovar inte nåt
Det är ändå inte relevant
Det vi hade föll som ett korthus
Nu har jag inte brått

Vändningen till nästan avsky
Vårt avstånd
Dagarna utan dig
var som att vandra på gungfly

Det som hände gör att jag älskar dig ännu mer
Jag ska älska oss
Jag ska älska livet
Det är vårt öde det som sker

Våra signalsubstanser… jag ska lära mig alla nyanser
Jag ska lära mig förstå
Jag ska göra mig förstådd
Men jag ska även älska våra dissonanser

Den svarta fredagen

Den svarta fredagen då allt gick i kras
Då firar norrmännen sin stora dag med kalas
Då vaknade vi som främlingar
Då stod vi i var sin hörna av ringen
Stod där beredda att offra allt
Stirrandes på varandra helt kallt
Då nådde alla outtalade ord punkten där de kokar
Alla oförklarade önskningar, behov och känslor
exploderade och fyllde hela rummet med sot
Det var som att hela relationen länge levt under hot
Du färgades svart medan jag inte såg mig själv
Trots all kärlek och allt som band oss samman
Trots att du gjorde mig så lycklig så blev det så här
Den vidriga fredagen gick vi isär
Jag var så arg att jag bara gick vidare utan att vända mig om
Kanske hade jag fortsatt än idag om du inte hade ringt
Med facit på hand är allting enkelt
Men dessförinnan var allting dunkelt
Jag vägrade att känna, jag vägrade att gråta en tår
Det var som att hela fabriken bara frös till is
Det var din röst som smälte den igen
Det var du som väckte upp kärleken som levde än
Herregud tänk att allt det underbara höll vi på att förlora helt
Nu i din famn finner jag ingenting som är skrämmande och stelt
Vi kan inte veta någonting om vad som händer
Det enda vi vet är att livet är så himla kort
Vi kan inte tacka nej till kärlek som den här utan att ta strid
Jag är glad att gav det ett andra chans för nu känner jag bara frid

Texten på displayen

Jag såg texten på displayen och min hjärna försökte stuva om den
Det hjälpte inte ens för en sekund, för det var nåt jag haft på känn
Tänk vad några tecken kan göra med ett växande hopp
Nu lämnade energin omedelbart min kropp
Tänk om vi bara kunde hjälpas åt med att bära detta jävliga hot
Tänk om jag med ett trollspö kunde komma på en bot
Men det här är ett besked som får allting att braka
De jävla tecknen på displayen: Cancern kan vara tillbaka
Min fina, fina svägis som har kämpat som en hel arme
Borde det inte vara nog nu? Någon jävla mening kan jag inte se
Om det är någon som borde få leva gott nu, så är det hon
Om det är någon som ska leva till hundra, så är det hon
Ge oss flera chanser
Jävla, jävla cancer
Du har stulit mer än nog nu
Men så tycker förstås inte du
Allt vi har är dagar och inte fan vet vi hur många
Vi måste ta vara på dem för de är inte ens långa
Man får tydligen inte planera framåt
För då händer det något som drar en bakåt
Men jag är van vi det här laget
Att ta en stund i taget
Ok då, då är det så det får bli, timme för timme, minut för minut
Jag om någon vet hur. Jag om någon vet hur fort allt kan ta slut
Jag kommer alltid finnas vid din sida älskade krigardrottning
Kommer finnas där och göra vad jag kan i detta livets skeva lottning
Snälla lova nu framöver
Be om det du behöver
Vi finns här! Vi finns här!
Alltid! Alltid! Alltid!

För en tid var du nästan allt

När du ringde släppte något hårt och kallt
För en tid var du nästan allt
Det är konstigt vad mycket man ändå tål
Men det krävs ett inre av stål
Du talade om våra brister och att vi måste förstå
Men att förstå allt som hände, dit kan jag inte nå
Du pratade om att vi båda ville vinna
Men jag ville bara vara din kvinna
Det var aldrig någon kamp om makt för mig
Jag ville bara bli förstådd av dig
Jag förstår inte varför jag blev så himla svag
Hur det blev så. Den insikten är vag
Nu gör allting så himla ont och hjärtat värker
Jag tvivlar på att sånt här verkligen stärker
Det krävs ett töjbart hjärta och en flexibel själ
Men framförallt att vi tror att vill varandra väl
Vad hände med humorn och alla skratten?
Det har jag undrat på balkongen framåt natten
Jag vände på klacken och målade dig helt i svart
Jag bara gick min väg och struntade i vart

Siffror för ett år som försvann

Jag förde in siffror för ett år som försvann
Det var så mycket jag inte hann
Och sen ringde han som blev en annan man
Han som jag blev så förälskad i som man bara kan
Han ville göra ett bokslut över det som gled oss ur händerna
Men jag har ju gått så länge och bitit ihop tänderna
Och inte känt efter ett endaste dugg
Och nu kom verkligheten som ett hugg
Sorgen rinner nu över alla bräddar
Jag antar att man ligger som man bäddar
Jag tror inte att han kan fatta hur det känns
När någon man tror älskar bara bränns
När det som borde vara varmt och mjukt,
bara blir kallt och hårt och sjukt
Han såg mig så jävla fult
Det var fan inte hemult
Det var bådas fel
Vi får ta varsin del
Men kan det nånsin bli helt igen?
Eller kommer vi alltid vara på spänn?
Ska man ge det flera chanser?
Ska man ge det mera nyanser?
Jag måste kalkylera med vad jag riskerar
Jag måste fundera på vad jag accepterar
Vi måste tänka båda två
Hur fan kunde det sluta så?

På Vasaslätten

På Vasaslätten berättade jag allt
Fan vad livet är hårt och kallt
Fan vad allting som gäller kärlek är svårt
Fan vad jag saknar livet som var vårt
Mitt hjärta och min kropp
Min själ och mitt hopp
Fan vad det har tagit stryk
Och här sitter jag och tvättar min byk
Jag berättar allt för min vän
Hon som har funnits med sen länge sen
Fan som det blev
Fan vad jag är skev
Vet inte ett skit, snurrar runt i ingenting
Famlar, ramlar samlar på döfödda ting
På Vasaslätten
dricker jag upp sista kaffeskvätten
Vet jag längre vad kärlek är?
Känns mest som en massa besvär
Jag tror jag skiter i det. Jag tror att jag ger upp.
Hoppet förlorade den sista optimisten i sin trupp
Se nu! Hör nu! Ni som sa: Var försiktig. Du kan bli besviken
Ja nu ligger jag här bland alla andra liken
Och på Vasaslätten skrattar och leker barn
Medan jag sitter fast i detta vidriga garn
Jag känner solen på min allt för tunna hud
och undrar var någonstans är gud
Vad är meningen med det här?
Vad är det jag lär?
Behöver jag se ljuset med mikroskåp?
Ska sluta som en synisk misantrop?

Du är alltid med mig

Du är alltid med mig
Du kommer alltid vara min
Jag såg dig dö bredvid min sida
Jag hörde ditt sista andetag
Jag lämnade aldrig dig
Varken jag eller vår son
Vi var där, trivsamma trion
Vi var där tills vi blev en duo
Vi var där även när bara din kropp var kvar
Vi satt där tills morgon blev kväll
Din kropp blev så kall
Men du var aldrig kall
Du var vårt allt
och gav tusenfalt
Vår trygga hamn
En alltid öppen famn
Älskade du är alltid med mig
Dig lämnar jag aldrig
Men jag lämnar plats för fler
Mitt hjärta kan ge mer
och behöver få slå i takt
Och jag tror att du kommer att få mig att förstå
När dagen kommer då jag har hittat rätt
För jag har känt när du har tyckt att det var fel
Fast det förstod jag inte då men nu
Ja jag fattar att det var du
Jag medger att jag var blind
Men sen skuttade jag iväg som en hind
För jag vet ju vad jag vill ha
Och jag kan ha träffat honom idag

I en park och på en brygga

I en park och på en brygga spenderade vi hela dan
Jag och fina du som bara plötsligt fanns där bredvid
Du som skrev till mitt hjärta och i verkligheten var likadan
Jag njöt så av din värme och där försvann konceptet tid

Din hand på mitt lår
Dina ord fyllde tomma rum
Jag kunde ligga så i tusen år
Den kalla luften kändes så ljum

Fast vi inte ens har hånglat och inte har kysst
och alldeles precis har mötts
vågade jag ligga där och vara alldeles tyst
Jag kände att något nytt hade fötts

Tänk att inte känna ett endaste krav
Inte kvävande regler och tysta gränser
Att inte behöva bestiga berg och korsa hav
Istället kunde jag segla fritt på alla influenser

Nu öppnas ett nytt universum
Och jag ska inte bli slukad på något sätt
Men du ger mig svängrum
Så jag känner mig fri att våga ligga tätt