Det finns ett glitter i din ögon
Ögonen som lyser i cyan och azur
Kombinationen av dem och ditt leende
får mig alltid att tänka: Vilken jäkla tur
Tänk om du aldrig mer hade ringt
Tänk om du hade gett upp där och då
Då hade vi inte blivit vi
Tanken skrämmer. Då hade det inte varit vi två
Tänk att vi höll på att missa hela härligheten
För att jag tänkte för mycket och talade för lite
För att det började för bra för att vara sant
Du som får mig att känna mig som Afrodite
Arbetet i vården är trist
Blir nästan olidligt efter ett tag
Jag tror att det är etiken vi har mist
Skulle inte ha varit så svårt
Om inte dumheten alltid vann
Och om det någonsin fanns support
Arbetet i vården skulle inte kännas så meningslöst
Om resurserna inte spolades ut
Om inte fördumningen infördes motståndslöst
Skulle inte kännas så jävla fördummande
om inte allt utom kvalitet var viktigt
Om inte allt dränktes i mammons förkunnande
Om inte allt som arbetats fram
Allt som människors lidande har lärt oss
Inte ens väger ett gram
Kunskap gjordes helt meningslös
Skulle inte kännas så jävla förnedrande
Om personalgruppen verkligen var medellös
Och om inte Restylaneläppade våp,
utan aning om skillnaden på kvacksalveri och vetenskap
ska tala om vart vi ska ställa skåp
Vårdens resurser slösas bort,
för att människor har slutat lyssna och tror att de vet bäst
och för att perspektivet alltid är så kort
Och jag går till jobbet och blir dummare för var dag
Men jag måste ju äta som andra
Just nu får andra kriga medan jag är svag
I bilen såg jag plötsligt ditt namn på displayen
Bilstereon sökte efter din telefon och ville koppla upp sig
På ett ögonblick visade tankarna och känslorna hela grejen
För ett ögonblick trodde jag att du fanns
Som om jag bara var på en lång, lång resa,
och att vi en dag skulle mötas någonstans
Det är som om jag har skickats iväg för att lära
Inte som en belöning utan som ett straff
Som om jag behövde tuktas för att inse det primära
Jag har gått och tänkt på hur jag ska kunna förklara
Hur ska jag kunna förklara att jag älskar en till?
Men jag hör alltid dig säga att jag inte har nåt att försvara
Ju tryggare jag blir desto mer minnen spelas upp inuti
Som en bisarr tortyr, likt en häxprocess,
med undertexten att går du inte igenom blir du aldrig fri
Ännu en högtid som kräver
Så många som sig förhäver
Planerar i evigheter
och sliter ihjäl sig
Men inte för mig
Nej det är ingen stor grej
Med dig kan jag vara var som helst
Jag vill bara känna lukten av gräs och se himlen ovanför
Jag låter naturen vara regissör
Midsommaren är enkel som en picknick på en filt
Alla som vill får vara med
utan att vara släkt i ett enda led
Tänk hur enkelt det kan vara!
En filt och lite sill och potatis
Och det viktigaste är gratis
Du vet väl att du gör mig stolt varje dag?
Att varje gång jag tänker på dig blir jag glad?
Nu åker du hem till ditt och stänger din dörr
Tänk vilken skillnad mot förr!
Nu har du en lön som rullar in
även om den också snabbt rullar ut
Ja, pengarna tar så fort slut
Men det kommer aldrig vara dem som skänker dig lycka
Nej även om pengar behövs så är de bara en krycka
Livets mening handlar om annat än det
Om själva livet är fattigt så hjälper inte en lön som är fet
Easy come easy go
Bättre att göra sig fri och go with the flow
Girighet är en ständigt obetald likvid
Bättre då att vara rik på tid
I överlevnadskonst har du svart bälte
Du vet väl att du för evigt är min hjälte?
Jag väljer self-compassion
framför kroppsfixerad fashion
Jag väljer tid framför dyra saker
Jag köper inte kommersens ”fina smaker”
Jag behöver inte stora strapatser
till otillgängliga platser
Jag var där när allting tog slut
Det var då jag såg hur allt tog sig ut
Tystnaden i morgontimmens glittrande ljus
Möjligheterna som uppstår i ett sovande hus
Det är i det utrymmet miraklen sker
Där står mitt välvilliga vittne och ler
Talar med värme och förståelse
Kan inte stava till förebråelse
Flyg lilla bi!
Flyg och landa på en annan planet
Här går miljövännerna bet
Här kommer du att dö
Här har du inte en chans
Här vinner människans dumhet
De goda människornas stumhet
Här vinner snöd vinning
framför social hållbarhet
Här vinner kortsiktigheten fort
och här förlorar mänskligheten stort
Här sågas de sista grenarna vi sitter på
medan cynismen växer sig stark
Vad hände med solidariteten?
Vad hände med mänskligheten på den här planeten?
Människa gå! Bara gå med näsan riktad mot skärmen
Lev i det binära talsystemet
Passera förbi med din oseende blick
Om det är det vill göra med livet du fick
Fokusera på dina rynkor och hur de ska tas bort
Fyll ansiktet med fillers och brösten med silikon
Fokusera på det du ska köpa härnäst
Vinner gör den som har allra mest
Flyg lilla bi, flyg!
Här finns inga blommor att pollinera
Här härskar dom som tänker krasst
Här finns bara gifter och plast
Jag vill att du ska ljuga mig full av vackra lögner,
för vem vill höra sanningen?
Och vems sanning skulle det vara?
Jag vill höra din, men tror inte att jag vågar
Jag tror att fallet skulle bli för långt
Skulle bli för hårt
Det jag vill höra är
Att jag är den enda
Att jag är den bästa
För evigt
Ljug mig full av vackra lögner
Låt mig gå utan att nudda marken
Du behöver inte plocka ned mig
Jag har krälat nog i stoftet
Låt mig leva i illusionen
Spricker den, så spricker allt ändå
Så ljug mig full med hela ditt väsen
Låt dina händer och din tunga övertyga helt,
så ska jag presentera min version för dig
Min av blåögdhet förvrängda sanning
Den jag alltid utsätter mig för
Varje tecken, varje förändring som kan få mig att falla
Jag märker vartenda ett. Jag märker dem alla
Hälsan tiger inte längre still
Nej den skriker och ryter till
Allt kan bli potentiellt dödande
eller åtminstone förödande
Varje njutning, varje funktion
kan så lätt försvinna. Kan gå i pension
Förgängligheten krossar varje dröm
Jag söker, jag granskar varenda söm
Alltid är det nåt
Vad är det jag har fått?
Jag springer runt på kontroller
Jag funderar på mina roller
Lever mellan livet och döden
Alla hemska sjukdomsöden
Nej hälsan tiger inte alls still
Den lever som den vill
Hånar mig, skrämmer mig och stryper mina andetag
Påminner mig om att inte kallt räkna med en morgondag
Så fort jag lugnar andetagen och slappnar av,
börjar alltid hälsan bråka och ställa krav
Är det inte jag så är det någon jag har kär
Jag är så trött på att inte få njuta av allt som finns här
Nästa besked kan vara det sista jag får
Jag försöker tränga bort tankarna så gott det går
Vi lever och är döende hela tiden
Står handfallna med händerna fulla av vackert siden
Vi ska vara så rädda om det vi har
Jag ska också vara rädd om mitt
Den här gången ska jag hålla det kvar
och inte låta ogjorda ting flyga fritt
Stressen jag bygger upp inuti
Priset att betala när allt faller
Det är sån jäkla idioti
Det är som att leva bakom galler
Jag har inte krafterna kvar
För min superkraft dog
Det var hans starka armar som bar
Men av min nya kärlek får jag inte nog
Men allt är på ett annat sätt
Och det är precis så det ska vara
Jag låter nu hjärtat berätta vad som är rätt
Och den här känslan ska jag bevara
Ett känsligt hjärta Hem 