Etikett: Ett känsligt hjärta

Tid, ge mig tid

admin1 kommentar

Tid, ge mig tid att hålla kvar det jag har
Här hjälper inte den som spar han har
Glädjen kan bara fångas för ett ögonblick i flykten
Allt annat är bara rykten
Den orkar inte sitta still
Nä, den gör som den vill
Först när man står ut med att den kommer och går
Det är då man kan njuta. Det är då man förstår
Men då är man i regel gammal och grå
Säg varför är det så?
Tänk så grymt att födas för att dö
Att mötas också är början på ett adjö
Jag hoppas att vårt blir jättelångt
att vi hinner mycket och mångt
Jag vet att din tid har på nåt sätt har mätts ut
Men det är inte slut förrän det är slut
Vi skulle ha hängt så mycket, mycket mer
Men det som sker, det sker
Vi var så upptagna allihop
Fångade i en loop
Upptagna med vår tids krav
Tempot som gått till galopp ifrån trav
Flocken är inte längre intakt
Men det ligger inte i vår makt
Några har fallit ifrån och några har kommit till
Livet gör precis som det vill
Det sägs att man ska titta framåt
Jag tycker det är bättre att titta hitåt
Just nu andas du och jag
och idag är kanske årets soligaste dag

Gäst i livet

admin1 kommentar

Jag vill tacka dig kära liv för att jag får vara här på besök
Jag går här och prövar, ja det känns som ett försök
Sen ska jag fara hem och utvärdera allt jag sett och känt
och kanske sätter jag mig vid min skrivpulpet och får det på pränt
Kanske ska jag sitta där högt upp i ett torn ovan molnen och skriva,
medan människorna där nere på marken bygger för att riva
Då ska jag berätta om allt gudomligt jag har sett, men också om allt dumt
Jag ska berätta om falskhet, kluvna tungor och om hur goda människor nickar stumt
Om inspirationen finns ska jag också försöka förklara spelet jag aldrig riktigt förstod
Det där spelet som kräver falskhet men inte en enda gnutta mod
Det som de spelar för att kunna berika sig på allt det som andra har gjort
Det som andra alltid dyrt har fått betala och som glöms bort så väldigt fort
Där nere på jordskorpan tycks det inte fungera med godhet och solidaritet
Nej där kan allt köpas och konsumeras inklusive kärlek och lojalitet
Så tack kära liv för att jag fick komma på besök och prova på,
men jag väntar ett tag med att komma tillbaka, högt uppe i min vrå

Sordin över mitt guld

admin1 kommentar

Lever i kärlek och lycka
Det borde räcka gott kan jag tycka
Och sommarens fägring bländar så ljuvligt och så skönt
Jag njuter av värmen och allt prunkande, andande alveoliskt grönt
Men jag går också omkring och tar farväl
Om man mister för mycket händer det nåt inuti
Då blir man aldrig densamma igen
Vill inte skrämmas,
och inte heller skämmas,
men samtidigt som nåt är fött,
är det också nåt som har dött
Inuti känns stormens vågor ännu väldigt starkt
Att lära mig surfa på dom tar så mycket kraft
Jag vill vara transparent och inte falsk
Kanske är det överlevnadsskuld
som lägger sordin över mitt guld
Kanske är det inte möjligt att gå vidare när man sett hur tunn isen är
När man har sett att allt hänger på så sköra trådar som dom här
Förgängligheten så uppenbar,
men som ingen vill låtsas om,
nu när det är så viktigt med fina skal
Kanske kan jag aldrig, nä aldrig, glädjas åt det jag har
När jag vet att i morgon finns det kanske inte kvar,
men jag vill försöka med dig,
om du vill det med mig
Jag vill försöka med dig
Om du vill det med mig

Jag läste in ensamhet

adminLämna en kommentar

Med sommarsorl i öronen,
och vin i mina ådror,
tar jag tacksamt emot mörkret,
som numera aldrig blir riktigt mörkt.
Jag lyssnar till ljuden av människorna som vaknat.
De som äntligen har börjat leva och andas.
De som tänker att den här sommaren ska bli den bästa.
På näthinnan finns människorna vars ensamhet var öronbedövande.
Jag minns min egen och tänker att jag kunde varit en av dom.
En kvinna kom gående ifrån baren på Lasse i parken på vingliga ben.
Över sin lätt bedagade lekamen hade hon trätt en tajt ceriserosa top.
Som ett statement att ingen jävel kunde stoppa henne nu.
Nu jäklar skulle hon ha roligt. Kanske ville hon träffa en karl, eller inte.
Hon drog i sin kroppsstrumpeformade ceriserosa topp som hade korvat sig lite grann
Läppstiftet satt nog inte längre riktigt där det satt ifrån början,
men ögonen glödde när hon satte sig bredvid väninnan och viskade i hennes öra.
Jag läste in ensamhet och tomhet, och tänkte att det kunde ha varit jag.
Fast att jag inte visste någonting om kvinnan med den ceriserosa toppen,
som följde varje vågform på hennes kropp och skrek i neon,
att nu var det fan ta mig hennes tur.

Chimär

adminLämna en kommentar

Sommaren har kommit igen
Förra året känns som för så länge sen
Folk har gått på semester och tåget är nästan tomt
Iden här staden blev jag kvar
Jag lämnade den för ett tag men återkom för karl
Stockholm har alltid varit platsen jag har landat på
Men den har förändrats och blivit svår att förstå
Vulgärkapitalisterna har tagit över,
och skiter i alla som behöver
Gentrifieringen breder ut sig och tränger bort,
dem som inte tillhör deras penningstinna sort
Och tänk hur lätt det är att glömma hur skört allting är
Hur lätt det är att glömma att allt är en enda stor chimär

Din galning bara kom!

admin1 kommentar

Äsch bara kom hit!
Din galning bara kom!
Så här långt ifrån kan du inte bara va
Det kan aldrig va nåt bra

Låt oss strunta i allt praktiskt
Kom bara hit och va med mig
Bara kyss mig och håll mig hårt
Låt oss aldrig tappa det som är vårt

Jag vet att det är förnuftigt
Logiken den är stark
Det låter så klokt och bra
att vara utan varandra ett ta

Men klokt bara suger
och logik hör inte hit
Om du inte kommer till mig
Så tar jag mig bort till dig

Jag tar tuben bort till Farsta
Jag springer upp för Runes trappa
Öppnar porten med egen bricka,
så du får höra mitt hjärta ticka

En egen biotop

admin1 kommentar

Jag vill bara vara med dig
Jag får aldrig nog av din person
Jag vet att man i dessa tider,
lätt spänner bågen för hårt och det blir en kalkon

Men det är så här jag känner
Jag behöver inte mycket annat än det här
Det var det här jag sökte gång på gång
Och nu bubblar du inuti mig i varje ven och artär

Om jag inte får glädjas när jag kan, säg när jag får!
Kanske låter jag som ett våp,
men det struntar jag i
Vi är en egen biotop

Mina fingrar flätade i dina
Min hud mot din hud
Jag blickar mot en tydlig horisont
Är det här kanske gåvor ifrån gud?

För om det är nåt jag kan tro på så är det magin i kärleken
Den är något alldeles särskilt för sig, ett turbokitt
Och visst är det störande att man så helt kan slukas upp?
Men säg vad annat som kan få oss att flyga så högt och fritt?

Nu virvlar jag runt i staden och mina rutiner flög sin kos
Nu flänger jag fram och tillbaka och tumlar runt
Tar dagen när den kommer, men vet att den aldrig slösas bort
En dag i kärlek kan aldrig vara något strunt

Konturerna av din kropp är inget annat än konst
Jag ser ditt leende spricka upp och det händer något inuti
Jag är här just nu och det är bara vad jag har
Jag tänker inte låta en endaste gnutta lycka gå mig förbi

Visst är det märkligt hur livet kan ge en andra chans
Hur jävligt ödet kan svepa och ta allt
Hur det kan lämna oss i fullständig apokalyps
Och sen i ett litet, litet korn börjar något gro och ta gestalt

Jag kommer aldrig att acceptera det som hände
Jag kommer aldrig att se någon mening. Tänker inte ens försöka
Men jag tänker passa på medan jag andas
Jag ska odla kärlek och bara få den att öka och öka

Så kom hit och håll om mig hårt
Släpp aldrig, aldrig taget för hos dig vill jag va
Låt oss knarka på dopamin och oxytocin
För 480 dagar sen trodde jag allt var slut och här sitter nu ja

Ensam på en öde planet

admin1 kommentar

Ensam på en öde planet
Det är svårt att vara sin egen profet
Med facit på hand är allting enkelt
Men dessförinnan är det mesta dunkelt
Tänk alla drömmar jag hade om oss
Hela mitt hjärta öppet. Sen började vi slåss
Nu har jag släppt allt jag trodde på
Jag drömmer inte längre så
Människor talar om att leva på fina minnen
Så fungerar inte mina sinnen
Sånt kan jag inte leva på
Det kan inte få mig att orka gå
Jag vet att jag har varit älskad flera gånger
Men det finns bara kvar i mina sånger
Just nu ger det ingen lättnad. Ingen tröst
Allt som hörs är ensamhetens röst
Kanske föds nya solar och en ny horisont
Kanske behöver jag inte vara en soldat vid en front
På den här ensamma planeten ekar hjärtslagens dunk
Här finns bara en förutsägbar vardagslunk
Men sen bröt någon isen och det var inte jag
Någon talade till mitt hjärta som svarade: Förlora inte en dag
Jag ser honom komma gående i horisonten och han lyser,
och inuti mitt blodomlopp finns inget längre som fryser

Religion istället för det gudomliga

admin1 kommentar

Vad hände med dig som talar som om du ständigt förkunnar
Hur blev du så här?
Ja, det är inte utan att jag sitter och grunnar

Du rapar upp bibelcitat och tvingar på din åsikt,
och talar om den verkligt sanna tron
Du säger att du har kommit till insikt

Ditt liv var tomt och innehållslöst och du sökte tröst
Men tänk om du hade lagt tid på att förstå dig själv
Om du hade låtit ditt välvilliga vittne få en röst

Tänk om du hade lagt energi,
på att se att bibelorden fängslar och låser,
och inte gör dig fri

Nu har du fått plankor att stå på och handtag att hålla i
Nu tror du på den rätta vägen,
och du vill få så många som möjligt att stå dig bi

Jag invänder och säger att du har fått fatt i en krycka,
men har missat att kalibrera din känslokompass
Om en människa bara får läka kan hon av egen kraft ge sig lycka

Du talar om orden och sakramenten men förstår inte logiken
Du inser inte att begreppen så fort blir obsoleta
Som alla religiösa tappar du det gudomliga framför retoriken

Om jag bara kunde få dig att se det jag har sett och får se
Om jag kunde visa hur gud finns och visar nåd
Om jag kunde visa vad det gudomliga, som bor i oss alla, kan ge

I helvetets förgård fick jag se vad som verkligen var något värt
Det handlar inte om att försaka och inte heller om att rusa fram
Det gudomliga vackra ligger redan här och allt annat är sekundärt

Lidandet kan vi tyvärr inte slippa, det hör tydligen till detta kalas
Och varje gång vi drabbas ställer sig tiden still,
och plötsligt syns allt som genom ett gigantiskt förstoringsglas

Då syns alla detaljer och alla krävande krav ger sig av
Mellan livet och döden lämnar tramset festen
Mellan livet och döden ser vi vad livet ger och gav

Så släpp dina bibelord och lyssna på kärlekens vishet
Det är bara där du kan bli trygg och hel
Bakom orden du tror på har det smugits in så mycket falskhet

Det är dåraktigt att be gudarna om det man kan åstadkomma med egen kraft
Vi har alla kapaciteten om vi bara får och ger oss en chans
Om vi ställer oss still och lyssnar noga finner vi glittret vi alla alltid har haft

I den härliga framtiden

adminLämna en kommentar
I den härliga framtiden som nu alldeles snart här, kommer jag att slippa att träffa riktiga människor. Jag kan snart lösa alla mina problem framför min dataskärm
Jag kan lyssna på förinspelade röster och välja rätt knapp
Jag har dock också turen att ännu fortfarande få möjligheten att sitta i en enormt lång telefonkö för att få tala med en riktig människa som andas och har blod i sitt blodomlopp.
Men meningen med den långa väntan är ju att jag ska lära mig att inte förlita mig på såna dyra alternativ, så de spelar upp klassisk musik som blir förskräcklig, skrällande och oigenkännlig i telefonen och någon röst talar och informerar oavbrutet om de enorma möjligheterna som finns att nå informationen via datorn och telefonval. I den härliga framtiden som nu alldeles snart här kommer jag att kunna bli läkarundersökt via telefonen och förmodligen skanna kroppen själv. Jag kan också prata med en psykolog eller i bästa fall en psykoterapeut framför en skärm. För hur skulle det annars kunna gå snabbare? Allt ska gå så fort som möjligt. Snabbt, snabbt, snabbt. Forskare forskar på internetpsykoterapi och snabbterapi. De följer spelplanen. New Public Management. De har inget ansvar. Rönen ska ju säljas in. En kvart ska räcka. Ska räcka för att skapa allians, ett relationellt möte och ge en läkande process. Sjukvård ska vara lönsam. Redan i kvartalsrapporten. Och vi har inte råd. Vi har inte råd. Vi kan rusta för krig men inte för fred. Vi fokuserar på sjukdom men inte på välmående. Det kostar för mycket. Vi kostar för mycket. Vi får inte kosta. Vi måste producera för att kunna konsumera. Vi får inte vilja sluta konsumera. Vi får inte bli för trygga. Då slutar vi att sträva. Då behöver vi inte konsumera och hur ska det då gå för de som fortsätter att producera? Vi får inte åldras. Vi får inte bli fula. Därför måste vi producera så att vi kan konsumera mera skönhetsoperationer, så att vi ser trevliga ut. Annars kan vi inte producera. Får inte producera. Gammalt är jobbigt. Erfarenhet är ointressant. Uppfinna nya hjul är enklare. Allt är ekonomi. Marknadsekonomi. För det finns ju inget annat. För hur skulle det se ut om lönsamheten räknades på tio år istället? Det är ju låååååångsamt. Ingenting får vara låååååångsamt. Låååångsamt bredband, låååångsamma bilar, låååångsamma böcker och låååångsam mat. Hur skulle vi då hinna med?
”Du har nummer 41 i kön men du vet väl att du kan gå in på Dina sidor och…”