Stig ut i livet och stick ner fingrarna i jorden. Hell Greta!

Jag har sett och lyssnat så länge
men nu står det mig upp i halsen
Intellektualitet
som inte tacklar realitet

Släpp blicken, släpp taget om mobilen
Lämna den skyddade verkstan
Stig ut i livet och stick ner fingrarna i jorden
Man kan inte bara sitta på kammaren och snickra med orden

Klimatförnekare de lurade även mig
Så pinsamt att jag föll för såna trick
Så Hell Greta du äger och du äger fett
Du är en av de få som verkligen har vett

Din unga röst är så fylld av kraft
Så mycket klokskap i den lilla kroppen
Så hotfullt att höra sanningar som inte är bekväma och kul
Förnekelsen drabbar oss alla och det går inte längre att göra Greta ful

Jag kan stå ut med att jag är feg
Jag kan stå ut med att jag borde gjort mer,
och att jag borde ha intresserat mig för vårt klot
Men det jag inte tål är att vara en nyttig idiot

Så Hell Greta gör det du gör
Låt alla konsumister gnälla och förvilla
Kanske är det försent, den spillda tiden, det kan ha varit fatalt
Kör bara Greta, den enda vägen som finns är den du har valt

Ifrån djupet i mitt hjärta

Jag vill gömma mig i din famn
Söker din närhet. Din hud
Men det är ifrån djupet i mitt hjärta jag vill mötas
Och det är där jag vill vara kvar
Jag hoppas att du ska känna
att där finns alltid en plats för dig
Där vi kan vara precis som vi är
Trasiga, tufsiga av livet,
men alltid starkt skimrande
i ljuset ifrån våra ögon
Ibland blir orden fel och kommer inte i samma takt
Men om våra hjärtan inte slutar att tala och höra
klarar vi varje dissonans i det vi sagt och inte sagt

Trygga basen ut ur bild

Jag kommer alltid skicka mera hjärtan
Kommer alltid att vara den som längtar först
Kanske är jag för känslig för nyanser
Men jag fasar för ett liv med ostillad törst

Inuti ett ensamt vilset barn
Trygga basen som försvunnit ut ur bild
Ropar ut i tomhet utan resonans
Tänk vad upplevelsen kan vara skild

Det måste väga lika tungt
Det måste finnas en balans
Ett givande och tagande
Om relationen ska ha någon chans

En relation som inte knutits an
Tänk om det klistret inte finns?
Tänk om det är krassare än jag tror?
Men är inte allt en förvrängd lins?

Är det inte en grym paradox ändå
Att ingenting vi får nånsin består
Att allt vi har kärt bara kan försvinna
Att vi inte kan gå igenom livet utan sår

Därför stannar jag nu upp och bara njuter
Njuter ödmjukt för att det inte blir bättre än så här
Låter livet rusa för fort och virvla mig runt
Ropar i mörkret och försöker lita på att du alltid är där

Älskar, älskar som besatt på nytt

Så mycket att göra innan jag dör
Så mycket liv att leva medan det finns
Fast det viktigaste är att fortsätta det jag gör
Älskar, älskar som besatt på nytt
Lever maximalt på oändliga procent
Älskar medan jag sörjer det som flytt
Min fina, jag känner dig nära, inuti och utanpå
Medan himlen målar höstfyrverkeri
Om det ändå inte vore så svårt när du måste gå
Du bara ler och säger att du kommer ju tillbaka,
men jag kan inte lova dig mer än hundra år!
Jag jagar bort rädslan och försöker bara bejaka
Jag känner din hud mot min och tänker att jag har allt
Glöden glöder inom oss som kämpat mot alla odds
Med dig kan jag nog klara mörkret och att det blir kallt
Älskar, älskar som besatt på nytt
Lever maximalt på oändliga procent
Älskar medan jag sörjer det som flytt

Drömmen om ovikta dagar

Drömmen om ovikta dagar

De svindlande vindlande möjligheterna

När tiden inte är intecknad

De dagarna finns inte

Lika lite som framtiden

Förmätet tecknar jag ändå in varenda dag i min kalender

Som om jag var lovad tid

Plikttid, ambitionstid, fritid

Fast att det enda som finns är nutid och dåtid.

Välja foton

Jag väljer inte längre foton där jag är som vackrast
Jag väljer inte längre foton där filtret trollar bort
Jag väljer foton där jag vet att jag var äkta glad
Där jag kände mig trygg
Alla de andra behåller jag som ett minne
Som ett varningens finger,
på hur ingen ska behöva må
Jag väljer inte foton efter hur de ser ut
Jag väljer foton efter hur det kändes när de togs
Det var så länge sen jag var riktigt glad
För att inte tala om lugn och trygg
Så nu väljer jag de som glittrar
De som påminner mig om varför jag ska vakna
De som får hjärtat att ta ett extra skutt

När kommer svackan?

Dina varma händer
De letar sig fram
Din busiga blick kan aldrig bli annat än en ynglings
Du vill vara med mig
Jag kan inte riktigt ta in det
Hur mycket du vill vara med mig
Hur mycket jag vill vara med dig
Men när kommer svackan?
Ja, det ropar hothjärnan skrämt
När kommer de?
Svårigheterna?
Missförstånden?
Ord som krockar?
Uppgivenhet, ilska och frustration?
Feltolkningar av godaste intention?
Tvivlen och rädslan?
De som dansar hånfullt i skuggorna?
I mörkret?
I tröttheten?
Men din famn sluter sig om mig i morgonljuset
Och där ligger jag alldeles lugn
Känner inte minsta rädsla
På väggen hänger ett nytt fotografi
Jag känner att nu är det vi
Jag svarar min hothjärna:
Det var stormarna som skrämde,
och ändå är de beviset på att vi hör ihop
Det här är svaret på längtan efter kärlek som tål
Jag kan nu ta en lugnande smekning, utan att läsa in ironi
Kan känna att han som ligger bredvid mig, bara vill mig väl och gott
Jag får vara mig själv utan att det leder till farväl
Och jag kan nu känna det ända in i min själ

Etiken lämnade vården och åkte sin väg

Etiken lämnade vården och åkte sin väg
och kvar stannade moralen från andra länder
där pengarna och ytan styr det som händer
Och där finns vi som har sett något annat
och måste avprogrammeras, fördummas
Där sitter jag och ser på och förstummas
Kortsiktigheten och mammon plöjer fåror
där patienterna kommer i kläm
Tänk att jag sitter där och längtar hem
Blev främling där jag är född
Längtar till ett land som inte längre finns
Snart har erfarenheten ersatts mot en annan lins
Fy fan vad andefattigt och värre tycks det bli
Och politikerna som inte kan nåt om vård
driver vidare linjer som slår okunnighetsrekord
Kunskapen ligger och ropar på hjälp
Erfarenheten har förtvivlat klamrat sig fast i avloppet i slasken
Och lojala medarbetare fortsätter att hålla masken
Av livet fårade ansikten ligger under kniven
Och kroppar ska exponeras, tuktas, döljas
Konsekvensanalyser är inte lagar som måste följas
Naturligt blir onaturligt, vackert blir fult
Vad som signaleras till barnen lämnar man därhän
men för en vackrare yta ber man på sina bara knän
och till den heeeliga marknaden
Reflektion med respekt
Utbytt till ungt och fräckt
Konsumera mera och bli aldrig nånsin nöjd
Lobba mera och grumla sikten tills det inte går att se
Mjölka ut jordens resurser tills den inte har mer att ge
Och jag längtar hem…

Ett andetag

Ett andetag. Ett fritt, ett ytligt, ett djupt, ett rosslande, ett kämpande.
Andetag som vågor.
Höga, låga, nästan obefintliga, små krusningar eller taggiga med vita gäss.
Andetag styrda av känslor. Varma, heta, svala, kalla, lugnande, oroande, taggiga, tryckande eller rivande.
Ett andetag i alla väder.
Klar himmel, sol och synlig horisont.
Täta betonggrå moln och ingen sol.
Molnig himmel men med synligt blått.
Stora svarta åskmoln fyllda av regn och blixtar.
Ett andetag ackompanjerat med en stadig puls.
Ingenting kan vara mer.
Ingenting kan vara större.
Ingenting kan vara viktigare än det.

Vi ska fira i dagarna tre

Vår älskade knallhatt fyller år
Är inte det minsta liten
Men kommer alltid att vara vår lille son
Vi ska träffas och chilla och fira det bästa som hänt i mitt liv
Vi lever så som du önskade och hoppades,
och jag tror att du tittar ner…och ler
Vi lever med hål i våra hjärtan,
men vi lever allt bättre
Vi lovade att vi skulle klara oss,
fast att vi inte visste alls
Vi lovade fast att det kanske inte alls var sant
Långsamt blir det mörka lite mindre mörkt
Det ljusa lyser runt ditt minne
Ditt varma, lugna, kloka sinne
Du ställde in vår relationskompass
Såg oss i det vackraste sken
Jag och vår ögonsten
Vi har lärt oss
Vi ska fira i dagarna tre
Ska ta vara på det livet kan ge
Nära de som bor i våra hjärtan
Ja jag tror att de är så man håller borta svärtan
Vi ska fira i dagarna tre