Viruspanik

Det sprider sig ett virus över klotet
Jag vet inte vad som sprider sig snabbast
Viruset eller skräcken över hotet
Människor lyssnar inte längre på auktoriteter
I den ständiga känslan av att bli förda bakom ljuset
söker de svaren överallt bland noviser och udda specialiteter
Och rädslan får människor att ändra sina mönster
Man tar det säkra före det osäkra säger man
fast då ser man bara ut genom sina egna fönster
för i spåren av deras filosofi faller så oändligt många fler
Ingen bryr sig om de som nu förlorar sina levebröd och svälter
Ödesdigra konsekvenser som kommer stanna länge för att vi gjorde mer
Så ibland kan kanske tankebanor i flera skikt och steg ändå vara det bästa
Ibland ska kanske ändå auktoriteterna vara de som ska hålla takten
Det är lätt att se till sitt och missa vad som är bäst för de flesta

Vi ska vandra längs långa stränder

Vi ska vandra längs långa stränder
Vi ska älska och hålla händer
Äntligen få somna och vakna tillsammans varje dag
Tanken svindlar, jag har det bästa man kan ha
Vi ska gå där på sanden där du skrev till mig
Vi ska gå på marken där du läste texten till dig
Längtan har nästan varit plågsam, men så inser jag att den är en del av allt
Längtan behövs för den fanns med från början, och förstärker glädjen tusenfalt
Filmen om oss har bara börjat och tankarna bara svindlar runt, runt
Jag ropar: ”Det här är galet!” Du svarar: ”Nej det är tvärtom väldigt sunt!”

Två år sen du lämnade oss

Det har gått två år sen nu
Två år, älskade du
Den här dagen jag hatar allra mest
Den som blockerar och förlamar mig
Får mig att minnas hur jag klippte mitt hår och flätade runt din handled
Den bottenlösa sorgen i vår älskade ögonsten
Vi saknar dig varje dag där vi vandrar på en annan gren
Det känns som igår och evigheters evigheter
Vi fick verkligen smaka på livets vidrigheter
Det hemskaste av det hemskaste bara hände
Tog ingen notis om konsekvenserna
Och vi ritade om referenserna
Och dem har vi kämpat med sen dess
Älskade, jag tycker att vi har kämpat på riktigt bra
Jag tror att du skulle varit stolt om du sett mig och knallhatten i dag
Och det tror jag att du gör.
Jag tror att du finns här där vi är, älskade du
Jag har ett bra liv. Jag är lycklig nu
Men jag är också trött på ett sätt,
som jag inte är säker på någonsin försvinner
Och när man ser tillbaka är det alltid kärleken man minns
Är man trött måste man vara desto mera rädd om kraften som finns
Då måste man se allt det vackra som livet ger
Glädjas och sjunga och skratta för full hals
och skilja på det som inte har någon betydelse alls

När mjukt började möta hårt

Jag minns hur det kändes när mjukt började möta hårt
Vad annat kan jag säga än att det blev svårt
Jag minns känslan av att det var självklart att det bra skulle ta slut
Jag minns också att jag tänkte att det inte fanns någon väg ut
Det är så här det kommer vara från och med nu
Ingen kommer kunna ge mig glädje som du
Det var så jag tänkte tills nu, tills nu, tills nu
Men älskling jag vill att du ska veta att jag skrattar nu igen
och jag har börjat tänka på att det finns ett sen
Jag skrattar ifrån djupet av hjärtat och gråter lika intensivt
Det är inte längre maniskt och inte heller depressivt
Jag har nu min fyr i mörkret, precis som du, en allt i en
Jag har nu någon som är så ofantligt mycket mer än bara en vän
Vi har så kul och passar varandra så åh, åh, åh
Häromdagen cyklade vi på en bicycle gjord för två
Cyklade och skrattade genom stan och gick på konsert
och älskling vet du, att jag är så himla kär
Och jag känner att du också vill det här
Och tro mig, jag ser er alla hur ni står där
Ser hur ni står där i ljus och glitter
till ljudet av mitt fnitter

Allt det där ni inte hann

Det var vi som fick leva
Vi vet inte hur länge
Men så länge vi förmår och så bra vi kan
Och vi ska försöka göra allt det där ni inte hann
En make och dotter fick lämna för tidigt
Vilken rättvisa fanns det i det?
En pappa och en hustrus förtvivlade skrik
Och världen blir sig aldrig mera lik
Men livet gav lusten och längtan tillbaka
Följde tålmodigt med på krokiga irrande vägar
Redo att starta en förunderlig kemisk reaktion,
när vi äntligen möttes i interaktion
Det underbara som regnar ned över oss
som skiner över hela vår horisont
Det som nu ges till oss som ur ett ymnighetshorn
fångar vi upp som de dyrbaraste korn

Såna där dagar


De kommer, såna där dagar
som tycks vara styrda av lagar
De jag helst inte vill låtsas om
Om jag ändå hade varit en som det inte bekom
Då är filtret inställt på mörkt och borta är det som var innan
Jag försöker se igenom röken och dimman
Men sikten är skymd och gör sig ingen brådska
Då dånar ångesten som hotfull åska
Påminner om hur enkelt man kan förlora
Jag talar tappert emot, säger att jag är så bra på att förstora
Men samtidigt påminns jag om att det bara skiljer ett hej då
Mellan att ha ingenting alls och att ha allt och vara två
Så har det alltid varit, men det var inte vad jag såg
Min relation skulle grävas fram av en arkeolog

Sorgfågel

Sorgfågel kom och kvittra en stund
Sjung för mig när jag sörjer min förlorade trygghet
Sjung när jag sörjer allt jag tappade,
när jag tvingades igenom mitt krig
Och sjung nu vid platsen där min älskade vilar
Kvittra över mitt förlustskadade nervsystem,
som så lätt kastar sig ned i skyddsrum och bunker
Men sjung glädjefullt över all kärlek som vilar kvar i mina celler och noder
Stäm in i lovsång över mitt livs övermått av kärlek, glädje och tårar i floder

Perspektiv

Det finns så mycket krav i världen
Det är så mycket man ska ha med på färden
Men härifrån jag sitter så är det så enkelt
Jag tror det kallas perspektiv
Allt jag måste är att dö, resten kan jag förhandla lite om
Här på andra sidan gapet, kan man aldrig tycka att det är vilket som
Och färgerna lyser starkare än en höst på en vår
Det blir aldrig riktigt grått
Dagarna blir så tydliga i det här ljuset
Jag kan plötsligt höra tonerna i bruset

Stoft

Någonstans i stjärnorna föddes stoft,
som var ämnat för oss
Det låg där och väntade i röken och mörkret
Ett solsystem slocknade,
och alldeles innan allt frös till is, föddes ett nytt
En helt ny dag hade grytt
Och här går du och här går jag
Jag vet att det här har vi inte själva gjort
Det ofattbara vackra som regnar över oss,
lika ogripbart som flyktiga bloss
Glitter i regnbågens alla färger
Plötsligt blev livet enkelt
Det är inte särskilt svårt
När man vet att det inte är vårt
Det finns inget vi har rätt att muta in
Alla dagar är bara gåvor
Jag vill bara säga tack för varenda en
Jag ska inte ta för givet och förslösa igen
För när jag nu är här ska jag vara det helt och fullt
Ska använda alla sinnen och skapa nya minnen
Och när jag nu har fått någon att älska så
ska jag ge och ta emot allt jag någonsin kan få

Försyn

Älskling tänk vilken försyn ändå
att det blev vi två
Vi som kravlade upp på samma strand
Det finns så många band
Och tänk hur dumt vi båda kunde ha gjort
Dödslängtan kan få saker att hända fort
Jag är så glad att jag lever och andas med dig
Jag vill vara din kvinna, din älskarinna, din älskling och tjej
Vägarna ligger så öppna för oss
Allt blir så lätt när man inte längre behöver slåss
Fast att vi precis har mötts och har så mycket att lära om varann
så är det som att jag känner dig så väl, du makalösa man
Jag vet, det är så lätt att låta krav och annat förvilla
Världen ligger där för oss i det stora och det lilla