Vissa dagar är livet extra fult
Människor är extra idiotiska
Så jävla puckade
Äckliga
Vidriga
Men då lyser de fina desto mer
Strålar över klotet
Dränker mörkret hos de andra i ljus
Hindrar mitt inre ifrån att förtäras
av simpelheten hos ett andefattigt, syniskt folk
Vissa dagar känns slagen mot boxningssäcken
Underbart
Vissa dagar känns gasen i botten på motorvägen
Som det enda rätta
Vissa dagar kan min vrede inuti ersätta ett kärnkraftverk
Lika giftig och skadlig
Vissa dagar vill jag fly till ett evigt raveparty
Och stanna
Etikett: Ensamhet
Jag kanske dansar
Om ensamheten blir för stark
Gräver sig in
Ångesten tar mig i besittning
Kanske jag dansar för dig
fast jag inte borde
För att slippa
Välja bort
Istället för att välja till
Istället för att få
Glöden som aldrig slocknar
Dansar
Förälskad
men inte älskad
Dansar hypnotisk
Lätt psykotisk
Börjar om på nytt
Ytlig på nätet
Som en kamera drar jag snabba slutsatser
Dömer hunden efter håren
Glömmer värdet av såren
Den som sitter fast på fotot
kan inte försvara sig
Swish, swish svajpa förbi till nästa
Åh nej! Nästa!
Människa utan historia blir bara yta
Som en pryl man enkelt kan byta
Kött
Ögonfägnad
Kuttersmycke
Konsumtionsvara
Om jag visar mina,
så visar du dina?
Bilder…
Bredvid dig när du sover
Bredvid dig när du sover min vän,
lyser din värme så starkt att jag känner den än
Hela du välkomnar mitt frusna jag
Stöter inte bort
Du är en särskild sort
Jag har sett dig genom hela natten
Jag har känt dig tätt intill
Så mån om att hålla min själ still
Jag har hört ditt hjärta slå
I sömnen kan man inte kamouflera
Inte alls maskera
Kan inte ljuga med kropp eller tunga
Kan inte förvränga eller manipulera
Det får mig att sluta fundera
Tänk om allt var som på natten med dig
Tänk om allt kunde vara så enkelt och lätt
Jag måste våga. Det finns inget annat sätt.
Att blicka framåt
Jag måste ge det en chans
Jag måste komma till sans
Måste ge mig till känna
Jag måste börja leta
Hur ska jag annars få veta
Varje dag utan kärlek är förlorad
Någonstans därute bland miljarder män,
måste det finnas någon som blir mer än min vän
Livet hånflinar
Jag kan inte låta bli att se
Det är så påtagligt
Det finns ett pris att betala tillbaka
För varje gång jag känner mig lite bättre,
så kommer det ett bakslag
Livet hånflinar mig rakt upp i ansiktet
Torterar mig
Låter mig få smaka på det jag längtar så efter
och drar snabbt bort det igen
Hopp som grusas om igen
Kanske funkar när man är stark,
men inte när man är svag
Som jag
Min skörhet skrämmer mig
Jag kan krossas som kinesiskt porslin
Snälla liv, håll mitt flämtande hjärta varsamt i dina händer!
För jag vet inte vad jag annars tar mig till
Bryta i hop
Jag har vetat så mycket men ändå så lite
Jag har aldrig förstått hur det är att bryta ihop
Jag har trott att det har varit att bli ledsen att gråta
Gråta kuddarna våta
Jag har trott att det har varit bara det
Jag har inte förstått att bryta ihop är att bli för svag för att stå
Att bli så sömnlös att kroppen inte orkar med
Att inte veta vad som är upp och vad som är ned
Att bli så desperat att man ringer och besvärar, fast att man inte vill
Att vara redo att dö för att få ligga tätt intill
Lyssna till någons andetag
Räkna varje hjärteslag
Tacka sin lyckliga stjärna för en riktig vän,
som står pall nu och sen
Inse att allt är så oerhört,
bräckligt och skrämmande skört
Min fina muminfamilj
Man ska ha ett bra nätverk heter det
Inte så lätt när människor bara dör,
och man har levt som svanar
Mitt nätverk är litet och brokigt
När min älskade försvann
såg jag vilka som var något att ha
Mina nära och kära
Inga vanliga människor
Inga trista människor
Utan de är mer som en muminfamilj
Det slog mig häromdagen när det var som värst
och jag var ett litet osynligt barn som farit illa,
att min muminfamilj gjorde var sitt
Var för sig månade de om mig
De finns där fast att jag inte alltid såg dem
Fast att jag ibland nästan krossades av ensamhetsskräck
Men när jag kom till sans kunde jag faktiskt se
Jag såg att de finns
Min familj
Jag har ingen vanlig familj
Jag har en muminfamilj
Och en muminfamilj borde alla önska sig.
Fasa för helgen
Vem kunde ana att jag skulle fasa för varje helg
Nu förstår jag dem som söker lindring i butelj
När torsdagen kommer börjar hålet i bröstet vidga sig till en krater
När torsdagen kommer börjar mina inre hånfulla röster spela upp elak teater
En pjäs om evig ensamhet
En kropp och själ som svälter ihjäl
En berättelse om torftighetens träl
Hånet sjunger och sjunger
om evig närhetshunger
Utlämnad åt verklighetens ovarsamhet
Ensam framför TV:n med en påse kolhydrater
Endast ekon av kollegor och kamrater
Vidriga grymma liv
Döden bara stal
Inte lätt att vara positiv
Det här kan inte vara min final
Ett känsligt hjärta Hem 