Jag skulle så gärna vilja vara fri och lugn
Sorgen kommer jag alltid att bära vart jag går,
men jag vet att jag kan bli människa igen
och träffa någon som blir den av män
Men inte i det här jag har nu
men det förstod inte du
Det fläckvisa räcker inte till
Ömsesidighet är ingenting för dig
För du är bara jag och inget vi
Chansen flög förbi
Avsaknaden av orden och din styrka blev till kallt
Dina kvävda känslor och tysta ilska…Jag märkte allt…
Oron i bröstet växte sig för stark
i bristen på det du inte kunde ge
Kvävde allt det fina vi kunde ha haft
Men jag är ledsen, jag har inte kraft
Du sa att det här var det bästa på så länge
men jag såg i dina ögon
Jag såg i dina ögon att förälskelsen inte var där
Jag tror mig om att kunna se om nån är kär
Och det gjorde riktigt ont
Därför gråter jag nu, reser mig och börjar gå
För livet måste kunna vara enklare än så
Etikett: Ensamhet
Tala tidens språk
Du dog fort
Jag dör långsamt
Kontrasten skär upp avgrunder
Jag trodde att jag ägde orden
men har inga alls
Skratta Pajazzo
Le och ta dig ut
Putsa på ytan
Och tala tidens språk
Det frågas om vad jag ska göra på julen
Det frågas om vad jag ska göra på julen
Jag vet inte varför frågan ställs till mig
Kan man inte få slippa?
Kan man inte bara låta det va?
Alla vet ju att en stol står tom
Julen är djävulens påfund för ensamma själar
Kommer där med alla sina löften
Med sina glittrande ljus
Alla vackra bilder på ombonade stugor
Täckta av lagoma lager av snö
Fråga mig inte om julen,
den betyder faktiskt ingenting
Den visar bara upp sin hånfulla nuna,
och de enda starka känslor jag kan känna
är avundsjuka och förakt,
om nu någon lyckas få lite frid
Låter detta ogint så drick en skål för det
och bjud även din vän som sitter där breve
Kanske kan någon tända glöden
Kanske någon ser det slocknade klotet
Det som glödde så starkt inom mig
Tänk hur länge vi levde så nära hotet
Det som så ondskefullt växte inom dig
Ensam ska jag nu klara kylan och stressen i staden
Ansiktslösa människor som rusar fram i bruset
Kanske orkar jag vänta på grönskan och bladen
Kanske orkar jag att vänta på värmen och ljuset
Kanske kan någon tända glöden
Kanske mixas min personlighet,
med någon som inte är rädd för döden,
men vill leva i kärlekens försonlighet
Någon med mod som smittar
och med livserfarenhetens trygghet
Som tycker att ytan kvittar
utan ser mer till intellektets snygghet
Välkommen lucia
Välkommen, välkommen kära lucia
Välkommen att göra oss fria
Befria oss ifrån mörkret inuti
Lys upp med din kronas magi
Hjälp människospillror som jag
Som vacklar och famlar var dag
Sprid en smula värme och hopp
Ge mig en anledning att stiga opp,
förutom det evinnerliga ekorrhjulets krav,
förutom det som krävs av en löneslav
Så lys med din krona så mycket du kan
Hjälp mig att finna en väg som är grann
Lys upp mörkret bakom kulissen som inte höll
Värm oss arma själar som stod upp tills vi föll
Slutet på en era som varade i ett år
Idag är sista dagen på en märklig tid
Den brutalaste av alla och förändrade allt hos mig som individ
Nu tar jag sats och startar både gammalt och nytt
Säger farväl till caféet där jag bott och dit jag har flytt
Farväl, vänner som försvann!
Jag gläds åt de nya jag fann
Jag kämpade och slet för att inte sjunka ned för gott
Jag krigade och övervann så mycket, och gläds nu åt allt jag fått
Farväl alla tomma ord och floskler, tack ändå att vi var solitärer
För som sådana litar man inte så mycket på chimärer
Jag ser de mänskliga mötena som små livbojar vart och ett
Även om de bara var där och då, så hjälpte de mig på sitt sätt
Vi är inte bra på döden och inte särskilt bra på livet
Vi människor av idag. Vi tar tyvärr så mycket för givet
Det liknar ett liv
Den här helgen har jag levt
Varit levande
Kunnat vara ensam hemma en fredagskväll
Och jag har njutit av det
Träffade sen människor med energi
Var på vernissage
Var på författarträff
Blev inspirerad
Problemen har hållit sig på avstånd
Ångestmullret har knappt hörts
Det liknar ett liv
Det hänger på en tråd
Men är vid liv
Det som inte fick hända hände
Det som inte fick hända hände
Någon drog ur sladden
I mörkret har jag famlat
Vänner kom till
Vänner föll ifrån
Livet prövar inte en i taget
och man vet aldrig när det är ens tur
Jag sprang ensam i natten
Jag krigade och gör det än
och samlar ihop spillror
i en minnesmosaik
Jag vill att människor ska få veta
Få veta att förlusten bara är en del
Att det är allt det andra som knäcker mig helt
Det sägs att man lär sig av kriser
Otäck kunskap man inte vill ha
Men jag hoppas att det kan komma någon till del
Jag berättar allt det här för dig,
i gryningen vid vår minnesplats
För helt egen maskin
Jag andas nu ensam
För helt egen maskin
Men all kraft går åt
Jag har nu släppt taget
Taget om tanken
Tanken på att vara två igen
Jag släpper nu taget om den
Jag ville så gärna
Ville av hela min själ
Men priset blev för högt
Det som blev kvar av mig
Kvar av dig
blev smutsat och fult
Verkligt ohemult
Speglad av oförstående ögon
Det gör så väldigt ont
Så jag andas nu ensam
För helt egen maskin
Men all kraft går åt
Om jag finner ett frö
Tvåhundrafemton dagar har gått
Tvåhundrafemton dagar har jag överlevt
Jag vet nu hur svårt det är
Hur svårt det är för någon,
att älska någon som har förlorat kärleken innan den tog slut
Som en blomma som rycktes upp med rötterna innan den blommat klart
Men blomman är död och kommer aldrig tillbaka
Jag fattar det ibland
Blomman har för evigt slagit rot i mitt hjärta
Men ett hjärta har plats för många fler
Om jag finner ett frö så ska jag ta hand om det och låta det växa fritt
Ett känsligt hjärta Hem 