Ibland ligger jag på exakt samma frekvens
Jag försöker minnas hur det känns när jag inte når dit
Vibrationer som svänger för fort
eller för långsamt
och inte hittar en takt
utan väljer ensliga spår
Stunder då ensamheten är det enda jag når
Etikett: Ensamhet
Jag läste in ensamhet
Med sommarsorl i öronen,
och vin i mina ådror,
tar jag tacksamt emot mörkret,
som numera aldrig blir riktigt mörkt.
Jag lyssnar till ljuden av människorna som vaknat.
De som äntligen har börjat leva och andas.
De som tänker att den här sommaren ska bli den bästa.
På näthinnan finns människorna vars ensamhet var öronbedövande.
Jag minns min egen och tänker att jag kunde varit en av dom.
En kvinna kom gående ifrån baren på Lasse i parken på vingliga ben.
Över sin lätt bedagade lekamen hade hon trätt en tajt ceriserosa top.
Som ett statement att ingen jävel kunde stoppa henne nu.
Nu jäklar skulle hon ha roligt. Kanske ville hon träffa en karl, eller inte.
Hon drog i sin kroppsstrumpeformade ceriserosa topp som hade korvat sig lite grann
Läppstiftet satt nog inte längre riktigt där det satt ifrån början,
men ögonen glödde när hon satte sig bredvid väninnan och viskade i hennes öra.
Jag läste in ensamhet och tomhet, och tänkte att det kunde ha varit jag.
Fast att jag inte visste någonting om kvinnan med den ceriserosa toppen,
som följde varje vågform på hennes kropp och skrek i neon,
att nu var det fan ta mig hennes tur.
Ensam på en öde planet
Ensam på en öde planet
Det är svårt att vara sin egen profet
Med facit på hand är allting enkelt
Men dessförinnan är det mesta dunkelt
Tänk alla drömmar jag hade om oss
Hela mitt hjärta öppet. Sen började vi slåss
Nu har jag släppt allt jag trodde på
Jag drömmer inte längre så
Människor talar om att leva på fina minnen
Så fungerar inte mina sinnen
Sånt kan jag inte leva på
Det kan inte få mig att orka gå
Jag vet att jag har varit älskad flera gånger
Men det finns bara kvar i mina sånger
Just nu ger det ingen lättnad. Ingen tröst
Allt som hörs är ensamhetens röst
Kanske föds nya solar och en ny horisont
Kanske behöver jag inte vara en soldat vid en front
På den här ensamma planeten ekar hjärtslagens dunk
Här finns bara en förutsägbar vardagslunk
Men sen bröt någon isen och det var inte jag
Någon talade till mitt hjärta som svarade: Förlora inte en dag
Jag ser honom komma gående i horisonten och han lyser,
och inuti mitt blodomlopp finns inget längre som fryser
Alla hjärtans dag
Alla hjärtans dag
All smärtans jävla dag
Det blir ofta undanskymt
Ibland är firande grymt
Grymt för de som inte har något att fira
För dem som inte känner kärleken spira
Jul utan släkt
Kalas utan vänner
Nyår med bara kras utan kalas
Det är aldrig kul att stå utanför
Ändå är det de vi så ofta gör
Alla jävla hjärtans dag
Den firar inte jag,
och vem var den jäkla Valentin?
En martyr under en giljotin?
Kanske är det en minnesdag för att vi också ska lida lite grann?
Vi som har mist eller som aldrig någon kärlek fann?
Nej jag ska fira på mitt eget sätt,
det finns inget som känns mera rätt,
och det är att fira att hjärtat fortfarande slår
Låt oss alla fira våra hjärtan så mycket som det går
Om det bara slår för oss eller för någon annan spelar ingen roll
Allt som betyder något är ju att pulsen inte sjunker ned till noll
Så jag tänker hädanefter fira alla hjärtans dag med glädje och ro
Tack mitt fina hjärta sluta aldrig klappa för en dag bygger någon en bro
Men till dess räcker det bra med att du slår för mig
Att du pumpar mitt blod och gör mig levande är ett mirakel i sig
Så tack mitt hjärta
Tack
Tick, tack…
Tick, tack…
En av många versioner av sliding doors
Herregud varför vaknade jag upp till det här
Fan hur dessa vidriga insikter tär
Säg att det här bara är en version
Säg att detta bara är en hemsk illusion
Säg att kläderna jag har tagit på mig,
de har jag tagit på för dig
Idioterna har jag träffat bara för att jag skulle ha något att skriva om
De var bara en spännande field trip, vi bara plockade dem som kom
Säg att hjärtlösheten och atomvintern bara är ett smakprov
Någonting man kan skjuta framför sig genom evigt uppskov
Bara en försmak av en av många versioner av sliding doors
Bara en snedtändning på horse
Säg att orden som bara studsar ned för oförstående kroppar
är som illusionerna i The Shining där blodet droppar,
och att kyssarna och kramarna utan kärlek bara var en film jag såg
bara lite graffiti på ett tåg
Ge mig det enkla
Ge mig en man
Ge mig en man som kan
Ge mig en som är varm
Som inte är modig i allt utom relationer
Ge mig någon som håller mig hårt
Ge mig det enkla
Måste allt va så jäkla svårt?
Han får gärna vara egenkär om han är mer kär i mig
Han får gärna vara driven om det är mig han vill driva mot
Ge mig en som inte är komplicerad
En som bara vill komma närmre och inte spelar ut
Jag blir så himla deprimerad
när jag tänker på dem jag har träffat tills nu
En produkt att värdera, ett stycke kött
ingen förmåga att knyta an
så har det känts med dem jag har mött
Ge mig inte en som vill krångla
utan en som på riktig längtar
Ge mig en som vill kramas och hångla
En som väntar
på att få vara tätt intill
hur varmt och hett det än blir
Jag har inga dolda intentioner
Jag är inte svår att förstå
Herregud hur jobbigt ska det bli,
innan det blir bra och ett blir två?
En stad av trasiga hjärtan
Alla är lika trasiga som jag
En stad av trasiga hjärtan
De käkar piller mot smärtan
och ingen vågar pröva något nytt
Låter nya sota för det som flytt
Och just när den vidrigt trista vintern får för sig att bli kall
då känns det särskilt svårt att orka stå pall
Då pratar jag med er som dog
Då pratar jag med er som etsat sig fast
och dig du fina jag ännu inte har mött,
för än har inte det sista hoppet dött
Ja jag klamrar mig fast i det
medan snön blåser som isiga pilar
på oss och dem som passerar förbi i sina bilar
Jag står och väntar på bussen
jag tänker på min lägenhet som en gång var ett hem
Tänker på min älskade som också var min vän
Alla är lika trasiga som jag
En stad av trasiga hjärtan
De käkar piller mot smärtan
och ingen vågar pröva något nytt
Låter nya sota för det som flytt
Jag kliver av vid hållplatsen där jag bor
Och snön som virvlar och yr omkring
Och jag, jag halkar runt i ingenting
Jag går dit mitt hem var
Där du inte är kvar
Till dörren med mitt namn
Men en dag hittar jag nog hem,
men frågan är hos vem
Alla är lika trasiga som jag
En stad av trasiga hjärtan
De käkar piller mot smärtan
och ingen vågar pröva något nytt
Låter nya sota för det som flytt
Jag var här en stund
Jag var här en stund
Jag var här ett tag
Ibland var jag någon annanstans
för en drömmare är jag
Jag älskade
Jag ratade
Och hatade
Och älskade igen,
och det var med dig
Jag såg miraklen
men trodde så mycket på sen
Det som aldrig kom
Såg inte på riktigt
Förstod inte det,
förrän allt försvann
Nu försöker jag minnas
Färgerna, lukterna och hur det kändes att vara så älskad
Aldrig ensam
Jag minns bara en liten del,
för jag trodde så mycket på sen
Det som aldrig kom
Det som aldrig kom…
Jag lämnar det hos dig som dömer
Grå och smutsig snö ligger i högar
och kylan tränger in
Sitter på fiket och talar med en som blev bestulen på livet som jag
Hon berättar om nedvända blickar och folk som byter till en annan trottoar
Hemskt att se ifrån vänner man ville tro att man har
Hon berättar om psykiatrin som bara ville droga ner
Hon berättar om sveken när det värsta har hänt
Jag berättar om det som hände mig och att jag förstår vad hon har känt
Allt jag gick igenom, hur smärtan förvandlar
Genom is och eld har jag tagit mig hit
men trots all min saknad så längtar jag efter kärlek och romantik,
för det är det som är livet, ja jag kanske verkar antik
Men om jag stannar kvar så är det för det
Ja om jag stannar så är det för det
Och ingen som inte har varit här kan förstå
Men tycka och moralisera kan de ändå
De vet hur man ska sörja
innan man kan börja
Förr blev jag så arg
men nu har jag gett upp
Jag har lämnat tillbaka problemet för det är verkligen inte mitt
Jag lämnar det hos dig som dömer för det är ditt…
Ville ha kärlek men blev en fakir
Jag tänker inte sluta söka efter passion
Aldrig mera kärlek med reservation
Aldrig mer…
ska jag vara med nån som håller mig ner
som svälter mig på det jag längtar efter så
och inte frågar på riktigt hur det är
Åh jag drömmer om att bli kär,
i någon som på riktigt blir det tillbaks
I någon som flyttar in i mitt bröst
Där vi ses även när vi behöver tröst
Jag hatar det ytliga själlösa liv som så många tycks vilja leva
Min själ och hjärta är något jag har reat ut
Men nu får det vara slut
Kanske borde jag bli mer dekadent
Kanske borde jag börja dricka mera vin
Och babbla om att alla män är svin
Röker en cigg på balkongen
för jag känner mig destruktiv
Svär över mitt jäkla liv
Måste åter börja från början
Njuter av att det bränner när jag inhalerar
Att jag faktiskt har slutat är nåt jag nonchalerar
Det finns ingen att ge en kyss
ingen som ser mina rakade ben
Men det kunde varit mycket värre, jag kunde ställt till en scen
Men jag fortsätter bara att gå på
Struntar i smärtan som ligger och ruvar
Struntar i att de flesta bara är tjuvar
Alltid stjäl de nåt ifrån mig
Kärleken har alltid ett pris. Det tycks bli högre ju äldre man blir
Förlorar kraft jag såväl behöver. Ville ha kärlek men blev en fakir
Ett känsligt hjärta Hem 