Jag får en känsla av att ni inte vill ha mig här

Jag får en känsla av att ni inte vill ha mig här
Jag får en känsla av att jag är till besvär
Den kommer ibland, den kommer ibland
Det där med att inte höra till
Tro mig det är inte nåt jag vill
Jag behöver bara få andas och bli lite förstådd
Nån som lyssnar när gränsen är nådd
Det är så mycket jag vill få sagt
Det som händer mig är inte i min makt
Jag får en känsla av att ni inte vill ha mig här
Att jag har blivit nån som bara tär
Den kommer ibland, den kommer ibland
Det där med att inte höra till
Tro mig det är inte nåt jag vill
Jag var så oskuldsfull och transparant
Gick där så blottad och sårbar
Men istället för att se det som en styrka
Hördes en åklagare yrka
Tog sig rätten att kränka det fina
Att förkasta erfarenheterna mina
Misstro misstro Vad får dig att gro
Misstro misstro vad du äter energi
Och min inre kritiker Åh vad hen älskar dig
Skriker vad var det jag sa
Jag skriker tillbaka låt mig bara va
Nu kommer natten, längtan och hungern efter hud
Älskling jag saknar dig, sitter du nu bredvid gud?

En sorts balans

Jag känner att orosvindarna drar ihop sig till storm
De hittar mycket att dra med sig som virvlar runt
Men något har hänt inuti mig för de ändrar plötsligt form
En varm vänlig röst säger: Lyssna inte på amygdalas strunt

Kanske kan jag hitta en nivå
Kanske kan jag nå en sorts balans,
mellan att vara en och två
Kanske finns det en chans

Stanna tiden

Stanna tiden för nu går det alldeles för fort
Vi lever i överljudshastighet och själen hinner inte med
Jag har tappat kontakten med marken och svävar runt
och det vet ju alla att sånt slutar illa med besked

Snälla stanna upp maskinen jag måste kliva av
Vår kärlek kan knappast finnas på riktigt
även om jag måste medge att det verkar så
Mycket har ändrats och är inte längre viktigt

Stanna tiden för vi kommer bli gamla så jäkla fort
Och hur ska vi då hinna med allt som vi vill
Hur ska vi då hinna upptäcka alla jordens hörn
Heter det inte att kärleken får tiden att stå still?

Och varje gång jag lämnar dig så känns det så tomt
och fast att jag vet att du finns där hos dig,
och att du tänker på mig, så känns det så fel
som att jag återigen blir en väldigt liten tjej

En ändlös charad

Vi har det bättre än nånsin nu
Vi har lärt känna varandra så bra,
och den jag vill ha, har jag ju
Desto bättre vi har det med varann,
desto värre är det att skiljas åt
Varje farväl väcker en ångesttyrann
Det är som att jag har skadats för gott
Trots att kärleken gror och blomstrar,
så ser jag när jag går, bara dystert grått
Avundsjukt ser jag hur paren går hem till ett hem de kallar vårt
Precis som jag själv hade det en gång
Jag svär över att så mycket ändå är så svårt
Två och ett halvt år och jag gråter fortfarande floder
Den tiden har slitit som ett helt liv
Allt det goda dränks i mina mörka perioder
Och jag orkar inte låtsas vara pigg och glad
Orkar inte skyla över mitt ödsliga hjärtas rop
Har mitt liv blivit en ändlös charad?

Jag förlorade mig själv

För oss som tillhör en särskild sort,
kan känslor aldrig tryckas bort
De är som gnistrande pärlor som bara vissa kan se
De lever närmast hjärtat och är det finaste någon kan ge
Jag har letat, längtat och krigat som få
Jag kämpade för att min kära skulle förstå
Men det var som att skriva en text som aldrig blev tydd
Allt jag ville var att ha hjärtat öppet utan skydd
Jag ville vara nära, som när vi båda var galet kära
Nu sitter jag ensam och vill inte besvära
Av allt det fina och vackra ville jag ha mer
Och min älskade sa: Det är som att du inte ser
Och han har rätt, jag förlorade mig själv nånstans
och nu försöker jag få tillbaka min balans

Tivoli

Som på ett tivoli leker vi omkring
Tyngda av ingenting
Söta som rosa sockervadd och karameller
bland pariserhjul och karuseller
I berg-och-dalbanan kastas jag runt
Och jag undrar ibland om det är sunt
Och hjärtat rusar, bankar, värker och sväller
och hjärnan ropar: Tänk om det smäller!
Som på ett tivoli lever jag i ett lyckorus
Mitt nya liv som en vandring i ett lustigt hus
Jag blir alltid lika sorgsen när det är slut,
när det är dags att gå ut
Ut i den vanliga gråa världen
Där är jag så ensam på färden
Men den går att vänja sig vid har jag hört
Men allting känns så skört
Men så öppnar tivolit sina portar igen
och det är som att komma hem
Och jag rusar in och testar allt nytt,
och vill ta igen all tid som flytt
I ett rosa skimmer svävar jag lätt
Där vill jag lösa evighetsbiljett
Där försvinner jag i dig
Där tappar jag bort mig
Du är allt jag vill ha
Den jag vill ha varje dag

Så ensam man kan vara fast man är lyckligt två

Jag kan oroa mig för att vi ska glida isär
Jag kan läsa in allt och ingenting
må så dåligt att jag funderar på att skaffa ett gevär
Vandrande fram i ett paradis- hur fan går det ihop?

Jag är så trött, jag är så slut av att känna allt jag känner
Jag är så trött på att gråta mig till sömns
Törs knappt att tänka på mina stackars, stackars vänner
Allt de får höra när ångesten trasar sönder mig

Så ensam man kan vara fast man är lyckligt två
Så jävla, jävla ensamt kan det vara
När man känner att man inte ens själv kan förstå
Men en gång var jag enkel och dit vill jag igen

Det här inte intellektuellt det är på hjärnstamsnivå
Du sliter inte direkt i mig och visar hur mycket du vill ha mig
Vågar inte prata för jag är rädd för att du ska be mig gå
Jag fattar att det är befängt men känslorna säger något annat

Jag ser allt och jag menar allt du gör för oss, för mig
Det är jävla sorgligt att det inte alltid känns som nog
Ber om för mycket fast att det är det sista jag vill göra mot dig
Det är själva fan vad det ska vara komplicerat

Herregud varför kan jag inte bara få leva i ett flow?
Bara glädjas och njuta av det jag har
Istället somnar jag med ångest och känner mig så jävla low
Jag talar till mig själv lev och var lycklig din jävel

Just nu har jag livet och inte vet jag hur långt det blir
Det ger så jävla mycket skuld och extrema krav
Jag blev kvar och jag samlar souvenir efter souvenir
Som om jag vore på en resa som snart ska ta slut

Jag behöver inte alla hjärtans dag

Jag behöver inte alla hjärtans dag
Alla dagar är mitt hjärtas dag numer
Jag ser hur livet bara öser kärlek över mig
Ju mer jag tacksamt tar emot, ju mer jag ser

Att ha alla mina kära som finns med i mitt liv
Vissa träffar jag oftare och vissa på håll
Jag påminner mig om att stanna upp och vara här
På vilka som verkligen finns där, håller hjärtat koll

Det finns så mycket att oroa sig för om man bara vill
I den här världen ska allt planeras och stanna upp är tabu
Men allt vi har löfte om, finns ändå bara idag
Och jag tänker bara njuta av det som jag har nu

Att älska och bli älskad vad kan vara viktigare än det?
Att vakna upp vid någons sida och bli sedd
Veta att det finns någon därute som vill att jag finns
Den som tror på ensamhet, är nog bara rädd

Priset för att hitta den som kan göra dig till ditt bästa jag
Visst kan det priset vara högt och skada
Men vad är priset för att inte gång på gång försöka
Att hålla ensamheten i schack kräver en hel armada

Mina armar under din tröja

Just när jag är som tröttast
efter en arbetsdag som blev för lång
Då ser jag dig framför mig
Ståendes väntades på mig
”Skynda dig för maten är klar!”
Känslan av dina läppar mot mina
Känslan av att allt med dig var perfekt
Mina armar under din tröja
Dina muskler under mina händer
Styrka omgärdat av värme
Just när jag har garden helt nere
Träffas jag i minnet
Mitt i solar plexus

Här drunknar jag nu

Här drunknar jag nu
Fast i logistiken
Väntande på ett pendeltåg
Som aldrig är riktigt i tid
Spenderar så mycket liv
På de värsta platser jag vet
Ensam bland främlingar
Utan ens ett gemensamt språk
Hänvisad till tron på oss
Trots alla hemska krockar
och dina knapphändiga SMS
och torftiga telefonsamtal
Så här drunknar jag nu,
i allt som borde ha gjorts
I allt som krävs för att jag ska vara ett vi med dig
Och här på perrongen slås jag av
hur allt som borde varit lätt
blev så oerhört tungt och svårt
Jag kliver på tåget och vet inte
att på fredag tar det slut
På fredag tar jag mig ut