En mänsklig gråsten


Du har träffat partnern i ditt liv
och du tänker att om hen bara
ändrar sig lite
Slipas till
får rundande kanter
utan att tappa sin skärpa
kommer hen att gnistra och spraka
och bli den där fulländande diamanten,
du ser framför dig

Tyvärr stångas du med den oslipade stenen
och den river och skaver
och är inte alls sån som du vill
Du stöter emot de där kanterna ideligen
och det stör dig mer och mer
Varför kan du inte ändra dig?, frågar du argt
Därför att jag inte vill, svarar hen.

Vad var det som gjorde att du föll pladask?
Jag såg potentialen!, säger du med ett leende
Och om hen inte vill förändras?
Kan du tänka dig ett liv tillsammans då?
Absolut inte! Svarar du med eftertryck

Hur lätt är det inte att glömma
att vi inte har mandat att ändra
andra än oss själva?
Att en mänsklig gråsten själv väljer sin slipning
Att en mänsklig gråsten kanske vill bli älskad som den är
Att en mänsklig gråsten tänker likadant som oss

Kanske är det först när vi har insett detta
som vi verkligen kan,
glänsa och gnistra.
Tillsammans