Etikett: En dikt varje morgon

Kanske är jag ett spöke

adminLämna en kommentar

Traumavibbar dallrar i luften
Jag andas med magen
Jag försöker koncentrera mig
Jag är någon annanstans
Jag är inte här
Det hemska har inte hänt
Kanske är jag ett spöke
Kanske dog jag där och då
Kanske är det därför jag går omkring och tar farväl?
Häromdagen i duschen hamnade jag plötsligt vid begravningsplatsen
Där vid mausoleet där den gråtande kvinnan stod i relief
Där jag grät hejdlöst i timmar på en iskall bänk
Jag kunde känna den råkalla luften
och höra trafiken utanför
Jag väcktes av min älskades oändligt varma famn
Och då blev jag levande igen
Ja, jag tror inte att jag har varit så levande någonsin…

En måndag klockan sju

adminLämna en kommentar

En måndag klockan sju säger amygdala till mig att jag är omöjlig att älska
Jag borde faktiskt vara tyst för allt som kommer ut är mörkt och fult
Lilla My blir förbannad, men blir snabbt överröstad
Pippi Långstrump säger att jag ska packa kappsäcken
Klockan nio går jag i moln
10.00: Total solförmörkelse

Som om jag bara ligger här och minns

adminLämna en kommentar

Jag vet inte varför, varför jag inte kan få ro ett endaste dugg
Fortfarande står jag i avgångshallen beredd med väskan i högsta hugg
Traumatisering gör en ensam
Finns det något längre bort ifrån gemensam?
Om du visste vad jag måste kriga mot amygdala varje dag
Hur min destruktiva flyktinstinkt vill att jag ska dra
Hur den plågar mig med allt jag sa och borde
Hur den plågar mig med vad du sa att jag gjorde
Hur det svinet sållar bort glittret som regnar ner
och plockar upp små, små korn som en flitig kamrer
och placerar dem under lupp
Ger sig inte förrän något dyker upp
Jag vaknar mitt i natten och kan inte känna dig bredvid
Ligger och känner mig som en stympad individ
Och då är det som om du inte finns
Som om jag bara ligger här och minns
Herregud, vilket jävla vrak!
Men jag vill ju inte ifrågasätta din smak…

Ett hem

adminLämna en kommentar

Jag lämnar din lägenhet
för att återvända till mitt
i två hela dar
Jag tar med mig många av mina kläder och lite saker
Men mycket lämnar jag kvar
För jag tänker nämligen komma tillbaka
Tillbaka till mitt hem
För så länge du är där,
så är det där mitt hjärta bor
Och då är det väl ingenting annat än ett hem?

Nu leker hon igen

adminLämna en kommentar

Långt därinne dansar hon nu runt
ompysslad, älskad och lekande
Mycket mindre arg, mycket mer nyfiken
Så blev det när hon mötte en kärlek som aldrig tvekade!
Nu leker hon igen och i spegeln blir hon till och med en prinsessa någon gång
Ibland blir det rörigt inuti
Känslorna flaxar för högt
Då håller han henne i famnen och viskar så lugnt
Vi behöver inte stressa, vi kan sakta ned
För jag går ingenstans

Den tunna gränsen

adminLämna en kommentar

I ett mishmash av erfarenheter, ord och känslor
halkar jag omkring
söker stringens
testar var gränsen går
Vill känna frihet
Vill känna trygghet
Men jag känner att gränsen är tunn
Jag känner att på andra sidan finns ingen försoning
Där är allt tillåtet
Och där är jag ingenting
Det säger hothjärnan min

Året som gick

admin1 kommentar

Jag hoppas att jag aldrig mer ska gå hem ensam mitt i natten genom den mörka skogen och inte bry mig ett dugg
Att jag ska gå med tårarna rinnande i regnet
Att jag ska känna den totala övergivenheten i en atomvinterkall natt mitt i sommaren
Att jag aldrig mer ska känna mig så bestulen på allt,
men jag vet att det kan hända när som helst
Och jag undrar om jag någonsin kan bli helt trygg igen
Det tog tusentals dagar att få det vi hade och femton sekunder att förlora allt
”Du har obotlig cancer” sa läkaren till dig
Åtta veckor senare försvann vårt liv
Du for till himlen
Jag hamnade i helvetet

Myten om mig själv

adminLämna en kommentar

Tidigt tar jag tåget
Språken som talas är främmande
Språket är andras
Inte mitt
Har jag någonsin haft ett eget språk?
Eller en myt om det?
En främling har jag alltid varit
En förbipasserande
Aldrig rotad, men alltid tänkt att en dag…
Så många spräckta myter
Inte minst den om mig själv

Ett liv utan kärlek

adminLämna en kommentar

Oron skapar inre tumult
Ångesten skär som krossat glas
Förlusten ekar tillbaka som en katapult
Sysslolös hothjärna ropar fara
En röst en nyans aningen dovare
räcker för amygdala
Jag går på lina
Jag går på tunn is
En röst vrålar igenom det fina
Gör inte om det! Du söker en utopi!
Var ensam och stark
Flyg som fågeln fri!
Kommentatorn konstaterar torrt
Hellre döden
Ett liv utan kärlek kan lika gärna bli kort
För mig ett fängelse, en dom
Och från det finns bara flykt
och ingenting går nånsin i blom

Just nu gör ingenting ont

adminLämna en kommentar

Jag sitter vid min dator
och du sover fortfarande
Jag känner mig älskad
Långt bort hörs en hund skälla
Någonstans har någon fått ett besked om att livet inte är givet
Någonstans älskar två människor med varann och skapar bländande magi
Någonstans föds ett mirakel, ett litet barn
Någonstans har ett nästan helt vuxet mirakel fått en egen lägenhet
Någonstans mördas människa för sin tro, åsikt eller kärleks skull
Någonstans letar en mamma förtvivlat efter mat till sina barn
En pappa arbetar 20 timmar om dygnet i ett främmande land
Under en bit kartong i Stockholm försöker en människa sova en liten stund till
Jag tittar ut genom fönstret och på himlen finns inte ett endaste moln
Just nu sjunger mitt hjärta att sorgen har fått sällskap av kärleken
Just nu gör ingenting ont
Det talar om lyckliga slut
Men jag vet att allt som finns är nu