När ögonblicken stillar sig
För ovanlighetens skull
Försöker jag att inventera
Bland gåvorna
Bland de första minnena vi skapar
Och det som lyser starkast är omsorgen ifrån dig
Två oändliga månader har gått
Två ynkligt korta månader har gått
Så mycket har vi upplevt på så lite tid
Jag går fortfarande med skakiga ben
På gungande mark
Men varje gång jag snubblar till
Ser jag din hand
Jag sitter här mitt i tröttheten
Den smög sig liksom på
Jag har nog haft den ganska länge
men nu noterar jag den mer än då
Då infernot var mitt enda umgänge
Jag känner den dova värken
Som ekon från det hemska onda
Livet lämnar märken
Jag sitter här med tröttheten
och ser allt med grövre pixligare korn
Ser på gamla bilder, där vi sitter i grupp
Ser oss högt upp i ungdomens torn
Känner tyngden i hjärtat som kärleken håller upp
Ser hur många som har fallit bort
Känner bräckligheten överallt
Dansa! Dansa! Dansa! Allt är så kort!
Jag undrar alltid efter att du har gått
Pratade jag verkligen om det som är det viktiga med dig?
Med dig blir jag nån annan
Nån jag inte riktigt känner igen
Jag hoppas att jag blir en bättre jag,
men tänk om det finns någon som jag helt tappat bort?
Man kan ju fråga sig, vem är då jag?
En slumpvis samling av minnesnoder,
som hjärnan hittar på mening till,
för att jag inte ska lösas upp?
Psykiatern satt där
med receptblocket som bot för alla besvär
Lyssnade forcerat med det i högsta hugg
Om biverkningar brydde hon sig inte ett dugg
Hon skrev så generöst
Körde över allt som psykoterapi kunde ha löst
Skrev ut allsköns rävgift till min patient
Hon som var stark, snygg och intelligent
Många år senare sitter hon nu här,
och är ett levande bevis på att pillervägen aldrig bär
Pillertrillarens cynism och arrogans
Den självläkande människan fick ingen chans
Bensodiazepinerna väger 200 kilo tungt
Förstörde allt som var ungt
Antidepressiva som aldrig sattes ut
Saliven och sexlusten tog slut
Orken och hoppet likaså
och nu sitter vi här, vi två
Jag vaknar på morgonen
Där ser jag spåren
Spåren av min älskade son
Alla saker som han har lämnat kvar
Saker som får ligga tills hans hem blivit hem
Resten får vara kvar
Som en påminnelse om honom jag fick till låns
Och att min dörr alltid står öppen
Och hans likaså
Om vi ringer först
I mitt badrum ligger en ny tandborste
Den fyller mig med fjärilsvingar
En roll on står på skåpet bredvid min,
och jag känner att livet tar fart
Du har lämnat spår, underbara spår
Du tänker komma tillbaks
Redan i kväll
En fågel lämnade boet
En annan flög in
Gjorde något som kunde ha varit sorgligt och svårt,
så oerhört fint
Sida vid sida
Din hand söker alltid min
Din mun säger ”Jag finns alltid här”
och jag viskar ”Jag alltid är din”
Som två ofantliga magneter dras vi till varann
Har aldrig känt mig sån förut
Livet och döden krigade men livet vann
Det kan vi inte ha fixat själva
men jag vet att du inte tror på sånt
Men om inte gudar och änglar så kanske en älva?
För vår saga är alldeles för bra
Hela ditt väsen som gjort för lilla mig
Sån tur kan man väl inte bara ha?
Hur som helst är det otroligt ballt,
att jag nu sitter här med all värme i mitt bröst,
och tänker att jag är kvinnan som har allt
Finaste, finaste sonen min
Du flyger nu på riktigt
Nu cashar du in
Flyger som en vacker albatross
Du har insett vad som är viktigt
Tänk vad det var värt att slåss!
Finaste, finaste sonen min
Vackra albatross
Nu är tiden äntligen din
Att få uppleva det här, är högsta vinsten som finns
Nu bygger du eget bo
Alltid bäst och vackrast genom min lins
Njut av livet och fatta kloka beslut
Bli inte bländad av grannlåt
Håll fast vid det som räknas till slut
Du berättade att en till nu har gått bort
Ännu en ung människa vars liv blev för kort
Fan jag pallar inte att höra att en till människa som kunnat leva länge, länge
bara kastar bort sitt liv
Du sa att han mådde dåligt nästan hela tiden och styrde vidare mot starkare grejer med stora kliv
Men mina tankar är naiva, för denna sjuka är lika dödlig som cancer
Det borde jag om någon veta när jag talar om chanser
Du sa att vissa inte orkar att stå emot, men du sa att du är stark
Och jag sa att jag hatar allt jävla knark
och du sa ”och glöm inte spriten!”
”Det är rena jävla skiten!”
Jag är så stolt över den du blev
Allt du har gjort i denna värld som är så skev
Tänk att jag får vara med om det här,
min älskade levnadskonstnär
Nu lämnar du boet för ett eget liv
Förut skrämde tanken som en kniv
Nu känner jag mig så lugn och lycklig över det som sker
Jag känner att gudarna, livet och lyckan ler
Idiotisk är den som inte är vaken och tar in
Vackrare än så här blir livet aldrig någonsin
Ååååh du är så långt bort ikväll,
men ändå är du här
i varenda liten cell, i mig
Har jag dig
Ändååå…ååå
Du ringer mig så att jag får höra din röst
Ditt schema är fullt, men du säger att jag finns där i ditt bröst
Jag sitter här ensam men så känns det inte alls
Du är min
och jag är din
Och alla mina sidor verkar du tycka om
även dem som dyker upp lite hur som
Jag säger att allt det här är helt galet
Du säger nej, det är helt friskt och väldigt sunt
och så brukar du le och snurra mig runt
Den lilla olycksfågeln
är nu inget annat än en lyckans ost som solen lyser på
Jag vårdar med tacksamhet dagarna vi får, vi två.
Det är allt jag vill ha
Det är allt jag behöver
För att må bra
Jag vill ha din lukt i näsan
Jag vill ha din smak i munnen
Dina händers värme som dröjer sig kvar
och allt det där
som finns när man är kär
Tänk att vi kan få en ny dag imorgon om vi har tur
Om det här inte är på riktigt så älskar jag min rollfigur
Jag sitter i ett väntrum
Det är samma väntrum
Där jag satt med dig för drygt ett år sen
Och inte visste,
att vi bara skulle ha 64 dagar kvar
Att vi en halvtimme senare skulle gå härifrån storgråtande
Nu sitter jag här med en förkylning
Kraftlös, febrig med hosta och rosslande slem
Så jäkla bagatellartat!
Sitter här och är älskad av en annan man
Så fruktansvärt bisarrt!
Men jag skulle inte stå ut om jag inte trodde att du ville det här
Att du inget högre önskade än att jag på nytt skulle våga bli kär
Ett känsligt hjärta Hem 