Etikett: En dikt varje morgon

För en tid var du nästan allt

admin1 kommentar

När du ringde släppte något hårt och kallt
För en tid var du nästan allt
Det är konstigt vad mycket man ändå tål
Men det krävs ett inre av stål
Du talade om våra brister och att vi måste förstå
Men att förstå allt som hände, dit kan jag inte nå
Du pratade om att vi båda ville vinna
Men jag ville bara vara din kvinna
Det var aldrig någon kamp om makt för mig
Jag ville bara bli förstådd av dig
Jag förstår inte varför jag blev så himla svag
Hur det blev så. Den insikten är vag
Nu gör allting så himla ont och hjärtat värker
Jag tvivlar på att sånt här verkligen stärker
Det krävs ett töjbart hjärta och en flexibel själ
Men framförallt att vi tror att vill varandra väl
Vad hände med humorn och alla skratten?
Det har jag undrat på balkongen framåt natten
Jag vände på klacken och målade dig helt i svart
Jag bara gick min väg och struntade i vart

Siffror för ett år som försvann

adminLämna en kommentar

Jag förde in siffror för ett år som försvann
Det var så mycket jag inte hann
Och sen ringde han som blev en annan man
Han som jag blev så förälskad i som man bara kan
Han ville göra ett bokslut över det som gled oss ur händerna
Men jag har ju gått så länge och bitit ihop tänderna
Och inte känt efter ett endaste dugg
Och nu kom verkligheten som ett hugg
Sorgen rinner nu över alla bräddar
Jag antar att man ligger som man bäddar
Jag tror inte att han kan fatta hur det känns
När någon man tror älskar bara bränns
När det som borde vara varmt och mjukt,
bara blir kallt och hårt och sjukt
Han såg mig så jävla fult
Det var fan inte hemult
Det var bådas fel
Vi får ta varsin del
Men kan det nånsin bli helt igen?
Eller kommer vi alltid vara på spänn?
Ska man ge det flera chanser?
Ska man ge det mera nyanser?
Jag måste kalkylera med vad jag riskerar
Jag måste fundera på vad jag accepterar
Vi måste tänka båda två
Hur fan kunde det sluta så?

På Vasaslätten

adminLämna en kommentar

På Vasaslätten berättade jag allt
Fan vad livet är hårt och kallt
Fan vad allting som gäller kärlek är svårt
Fan vad jag saknar livet som var vårt
Mitt hjärta och min kropp
Min själ och mitt hopp
Fan vad det har tagit stryk
Och här sitter jag och tvättar min byk
Jag berättar allt för min vän
Hon som har funnits med sen länge sen
Fan som det blev
Fan vad jag är skev
Vet inte ett skit, snurrar runt i ingenting
Famlar, ramlar samlar på döfödda ting
På Vasaslätten
dricker jag upp sista kaffeskvätten
Vet jag längre vad kärlek är?
Känns mest som en massa besvär
Jag tror jag skiter i det. Jag tror att jag ger upp.
Hoppet förlorade den sista optimisten i sin trupp
Se nu! Hör nu! Ni som sa: Var försiktig. Du kan bli besviken
Ja nu ligger jag här bland alla andra liken
Och på Vasaslätten skrattar och leker barn
Medan jag sitter fast i detta vidriga garn
Jag känner solen på min allt för tunna hud
och undrar var någonstans är gud
Vad är meningen med det här?
Vad är det jag lär?
Behöver jag se ljuset med mikroskåp?
Ska sluta som en synisk misantrop?

I en park och på en brygga

admin1 kommentar

I en park och på en brygga spenderade vi hela dan
Jag och fina du som bara plötsligt fanns där bredvid
Du som skrev till mitt hjärta och i verkligheten var likadan
Jag njöt så av din värme och där försvann konceptet tid

Din hand på mitt lår
Dina ord fyllde tomma rum
Jag kunde ligga så i tusen år
Den kalla luften kändes så ljum

Fast vi inte ens har hånglat och inte har kysst
och alldeles precis har mötts
vågade jag ligga där och vara alldeles tyst
Jag kände att något nytt hade fötts

Tänk att inte känna ett endaste krav
Inte kvävande regler och tysta gränser
Att inte behöva bestiga berg och korsa hav
Istället kunde jag segla fritt på alla influenser

Nu öppnas ett nytt universum
Och jag ska inte bli slukad på något sätt
Men du ger mig svängrum
Så jag känner mig fri att våga ligga tätt

Tänk om jag fastnar här!

admin2 kommentarer

Det är så lätt
men inte rätt
Att tänka att allt bara drabbar mig
Tanken svindlar
Rädslan vindlar
Tänk om jag aldrig blir ok?
Sorgen tynger ned
Tiden är ur led
Kommer jag någonsin finna ro igen?
Kommer jag att få tillbaka
Kommer jag att få smaka
På den äkta lojala kärleken
Jag har blivit illa sedd
Så jag har blivit rädd
Kommer jag någonsin bli förstådd som jag blev?
Eller ska jag göras om?
Allteftersom?
Hela min värld har blivit skev
Trivs nu med ensamheten
Älskar lägenheten
Men tänk om jag fastnar här!
Utan att ha en hamn
Utan ha en famn
Vem vet vart vägarna bär?

Därute skriker ensamma hjärtan

admin2 kommentarer

Därute skriker ensamma hjärtan
Där kämpar så många med svärtan
Men utan den finns inget djup i tavlan
Inga kontraster som ger liv
Jag vet att jag bara behöver ett andetag
Jag vet att jag bara behöver ta dag för dag
En dag är jag där jag vill vara
Någon ropar och jag kommer svara
Någon som ser in mina ögon och ler ända inifrån
Varm som solen själv reflekterad i mig
Vi är så många som längtar och väntar
Och överallt finns dörrar som gläntar
Kanske är det du
Som står där i solnedgången
Kanske är det dina vackra ord
I min telefon på mitt nattduksbord
Som kommer att gro till kärlek
Som för alltid slår rot
Jag möter dig med hjärtats öppnade kamrar
Även om rädslan gör att det hamrar
Så går jag ändå
Ja, jag går ändå

Lång, lång blev natten

admin1 kommentar

Lång, lång blev natten
I kroppen finns alla skratten
Idag behöver jag lite vila
Det blev både rom och tequila
Vi pratade alla om hur svårt det är
Att träffa någon. Vilket besvär!
Att leva med någon utan att kväva och kvävas
Inte få vila utan att det ska strävas
Så jobbigt!
Så trist!
Skål för hångel
Utan krångel
Skål för oss som gillar att krama
Skål för närhet utan drama
Skål!
I gryningen vid fem
Var jag hemma i mitt älskade hem
Kaffet fick puttra, svaga toner fick eka
och stearinljusens lågor leka
Och där satt jag som hjärter dam
när pianot smektes av Nils Frahm
Och bara njöt i fulla drag
När morgonen blev till dag

Jag rullar ihop mig som en boll

admin1 kommentar

Jag rullar ihop mig som en boll
Bara håll! Bara håll!
Låt din ande lägga sig tätt intill
och andas i takt som mitt hjärta vill
Låt din godhet blåsa bort allt som värker
Ge mig en man som du, som bara stärker
Om du bara kunde komma hit en liten, liten stund
Om så bara för en endaste sekund
Tänk om jag kunde luta mitt huvud mot ditt bröst
Om jag ändå kunde känna din varma tröst
Eller kanske kunde jag låna dina vingar och flyga till dig
och bara få höra att allt blir ok

Nu ska de leva bra, hon och han

admin1 kommentar

Se hur hon stelnar och ryser till
Och glömmer det hon vill
Märk hur spänd hon blir med ens
Varför kämpar hon och går över sin gräns?
Vad driver henne att gå på?
Är det ensamheten som skrämmer så?
Är det köttets längtan som drar?
Varför offrar hon allt för en karl?
Var tar skriken vägen nånstans?
Kvävs de av förälskelsens glans?
Misären
Den spända atmosfären
Ord som stöter ihop och omöjligen kan ena sig i en dans
Se hur hon går på och låtsas som att problemen inte fanns
Hon sväljer hårt och knogarna vitnar ibland
Fast att de går i takt och hand i hand
Hon tycks tänka att det är kört ändå
Ta det här, stå ut om du vill vara två
Det verkar som att vissa talar på en viss frekvens
Som träffar alldeles fel för en del och det bränns
Men så sträcker hon plötsligt på sig och bara går
Och då ser man glöden gnistra hela vägen ut i hennes hår
Då ser man krigaren som vunnit så många krig
Hon som ändå har haft kraft att byta stig
En sista kram och sakerna i kassar
Nu söker de båda pusselbitar som passar
Kroppar som passade så fint ihop
Själarna och intellektets förtvivlade rop
Till sist vinner själen över kroppen
Till sist faller den sista droppen
Nu ska de leva bra, hon och han
För det är de värda minsann
Han ska leva ett fantastiskt liv och segla över haven
Hon ska åka till sin älskade och se till graven
Hon ska berätta allt som hänt
Det onda och goda som hon känt
Sen ger hon sig ut vimlet och låter sig ryckas med
För där står livet och vinkar och ropar med besked

Som om någon håller mig ömt

adminLämna en kommentar

Det är så märkligt det som händer
Fan vad snabbt det vänder
Det som händer nu
Styrkan jag känner fast vi slets itu
Den kommer från ingenstans
Går till jobbet som inga bekymmer fanns
Oron som plågat mig så
Alla tankar på hur det ska gå
De ligger nu långt borta i horisonten
Och jag behöver inte gå i fronten
Som om någon håller mig ömt
Som om allt bara är drömt
Och värmen som äntligen kom är för oss
Vi som är vilsna men lyser som bloss