Det som inte fick hända hände
Någon drog ur sladden
I mörkret har jag famlat
Vänner kom till
Vänner föll ifrån
Livet prövar inte en i taget
och man vet aldrig när det är ens tur
Jag sprang ensam i natten
Jag krigade och gör det än
och samlar ihop spillror
i en minnesmosaik
Jag vill att människor ska få veta
Få veta att förlusten bara är en del
Att det är allt det andra som knäcker mig helt
Det sägs att man lär sig av kriser
Otäck kunskap man inte vill ha
Men jag hoppas att det kan komma någon till del
Jag berättar allt det här för dig,
i gryningen vid vår minnesplats
Etikett: En dikt varje morgon
Själv men inte ensam
Jag sitter här hemma alldeles själv
Det är första gången på evigheter jag njuter
Jag är själv men inte ensam
Nä jag sitter inte här och tjuter
Plötsligt är jag helt lugn
För att jag släppte det som tryckte ner
Jag såg vikten av att tala samma språk,
och ha relationer där en inte offrar mer
Den enes frihet fjättrar den andre
Det krävs kanske självreflektion för att se
En modig blick i spegeln
Jag tänker inte kräva det av den som har svårt att ge
Det känns nu så mycket lättare att andas
Jag tänker inte förminska och sänka mig
och tiga om sånt som gör mig ont
Ett bra liv önskar jag därför dig
Och ingenting annat
Jag vet att du tycker att jag är svår
Jag saknar den som vill ha mig som jag är
och vill känna ruset av att vara kär
men hur kan jag begära allt det där,
när jag själv börjar tycka att relationer bara är besvär
Men den här gången är jag säker
På att det inte går
När jag går
Jag vet att du tycker att jag är svår
Men glöm inte att jag har varit älskad ifrån topp till tå
och älskat tillbaka på ett sätt som är svårt att förstå
Det är så mycket som är bra
men ändå känner jag att jag inte kan vara jag
Det är så mycket som är likt
men ändå är det så mycket som inte går ihop
Det kan tyckas som små detaljer
och inget som ska leda till bataljer
men i själva verket är det symboler
kroppens egna sanna signaler
som egentligen står för allt
som visar på att det är kallt
Du visar emellanåt ömhet,
men under ytan finns det äckel
ibland hör jag även ett häckel
och du är full av spärrar och restriktioner
Du förvandlas då till en i mängden bland miljoner
Din litenhet skiner då igenom och lyser
Då kallnar jag och ryser
En sovande kropp kan inte luras
och man kan inte vara nära och långt ifrån på samma gång
om man egentligen inte sjunger på en avskedssång
Du vet nog inte hur mycket jag har kompromissat
som om du vore den rätta ramen, men det är nåt du har missat
Du är me myself and I
Men det är ju jag som är paj
Världen blev så jäkla trång
Världen blev så jäkla trång
Världen blev så jäkla trång
jag längtar tillbaka
till den, såsom den var en gång
Då den var min
Varje steg känns så himla svårt
Har liksom stannat upp
Den oändliga förlusten av det som var vårt
Andas in syre och tårar kommer ut
Har åldrats från huden in i märgen
Under fötterna finns inte längre marken
Tränar och tränar på att fungera och hålla färgen
Stannas upp av trycket i bröstet
Går omkring i detta skådespeleri
tänker att människor håller andan
medan de ser hur jag försöker förhålla mig till denna idioti
För alla vet
De vet att alla betingelser försvann
Alla dagar är rent av ett mirakel
med tanke på hur mycket jag övervann
Så taskigt och brutalt
Tänk vilken tur att det inte hände dem
De som såg och gick hem till sitt,
medan jag tackade för att de kom
Bredvid varandra på trampoliner
Relationer kan vara som att stå bredvid varandra på trampoliner,
drömmande och längtande på lösa boliner,
och vänta på vem som ska våga hoppa först
Vänta på vem som ska släcka kärlekens törst
Men vad händer om ingen vill?
Om båda bara står still?
Porrskadade och dejtingappsberoende
och ingen kan känna nåt förtroende
Tänk om alla känslor vi tror finns,
är filtrerade genom vår välvilliga lins
Tänk om vi bara går där bredvid,
som en ensam individ
Utan ett tillsammans och ett vi
Kanske är det bara en patetisk utopi
Men om det är så illa, så vill jag kliva av
Lever hellre ensam än som kärlekstörstande slav
Har man en gång smakat på kärlek när den är som bäst,
nöjer man sig inte som folk gör som mest
Både gud och Buddha vet hur dåligt jag har mått
Här under björken
Alldeles vid häcken av tujor
Ligger 21 år av mitt liv
Här ligger du mitt superlativ
Här ligger även en stor bit av mig
Kanske blir jag aldrig mer ok
Innan de bar ut dig på bår
flätade jag dig ett armband av mitt hår
och en fläta av ditt passade jag på att ta
Men din doft den försvinner da för da
Jag tänker på alla dagar som jag klarat
Då jag har ropat utan att du har svarat
Jag har utsatt mig för risker och struntat i allt
Vandrat genom mörker och det har varit så jäkla kallt
Ödsligheten och atomvintern mitt i solskenet
Sönderfallet och smärtan genom bröstbenet
Och ändå vill jag tro att du har sett på
Kanske måste jag tro för att orka stå
Människor omkring mig
Några har jag förlorat och några har jag fått
Både gud och Buddha vet hur dåligt jag har mått
Men jag har också haft oaser och pauser ifrån min sorg
Har kunnat skratta rusig av vin och öl på stadens krogar och torg
Har levt som om varje dag har varit den sista
Smärtsamt medveten om att allt kan man mista
Men nu ska vardagen ta plats
Att jag är redo har förutsatts
Må jag orka och inte bryta ihop
och falla ned i en grop
utan finna någon sorts liv
Våga drömma och vara naiv
Tro på att kärlek kan komma igen
Att det finns någon som blir mer än en vän
Att hinna med innan döden
Tiden springer inte fort den spränger ljudvallen
Att hinna med innan döden
Prioritera för mitt eget höga nöjes skull
Som om jag vore en ö
Som om jag inte vore en slav
Slav under pengar
Slav under normer
Slav under mina egna krav
Som om jag har rätt att vänta mig någonting alls
Som om livet har lovat mig något överhuvudtaget
Stressa för ett vackert eftermäle?
Jaga efter kärlek?
Jaga efter bekräftelse?
Åldern har gjort mig lite klokare
Men om samhället blir allt dummare
Vilken nytta gör det då?
Jag borde dra i nödbromsen,
men den kan inte slavar dra i…
Antingen lägger jag mig ner och ger upp
Antingen lägger jag mig ner och ger upp min plats,
eller så reser jag mig och tar sats,
och tar ett språng som liknar en katts
Jag kan välja att se min omvärld som ogin och dum
Jag kan välja att se mig som ett missförstått geni som tvingas vara stum
eller så försöker jag se världen som den är, märklig, vacker och skum
Då kan jag välja mina krig
Vandra en skonsammare stig
Det ska nog gå för min hjärna är ännu vig
Oginhet, ovilja och höga hästar slår tillbaks snabbare än man kan tro
Därför ger jag mig rätten att låta bli att försöka bygga bro efter bro
Frön kan inte bankas ned utan måste sås i luftig jord för att gro
Jag kan välja att tiga still
Oavsett vad någon annan vill
och oavsett önskan att tycka till
Då kan jag istället låta bokstäverna dansa desto mer på papper och skärm
Då kan jag tänka efter och använda varje exakt term
och då kan jag leta efter källor i pärm efter pärm
Och då kommer jag slippa känna oförståendets orättvisa skära in
Jag kan då enkelt förklara varför min ståndpunkt är så annorlunda ifrån din
Då slipper jag komma hem tilltufsad med rivet skinn
Retorik utan etik
Jag mötte en kvinna som hade examen i retorik
När hon diskuterade använde hon varje tänkbar härskarteknik
När bluffen synades bytte hon taktik
Drog plösen över samtalet och avvisade all min praktik
Att stanna upp och lyssna och ha en god etik
fanns inte med i hennes politik
Kålsupare är jag själv mitt i all kritik
Jag borde veta bättre än att gå i polemik
Människor följer sin egen logik
och lyssnar sällan till redovisad statistik
Det är på papper jag borde ägna mig åt ordens akrobatik
Du har skymtat mitt kompetenta jag
Längtar hit, längtar dit
Längtar bort och hem till hemmet som försvann
Pratar med, pratar förbi, pratar bort men hittar tillbaks igen
Känslomässiga berg och dalbanan gör mig vimmelkantig och åksjuk
Och du tittar på mig med dina varma ögon och samlar ihop mina kroppsdelar
och bär både mig och mina fullproppade väskor i din famn
Du hjälper mig att spåra upp mina förlorade egenskaper,
och identitetskortet hittade du alldeles vid fotändan av sängen
Terapeuten har förklarat att jag så småningom kommer
återfinna mitt kompetenta jag
Du berättar att du redan har sett henne skymta förbi flera gånger i rad
Kanske har jag tur och hon flyttar hem igen vilken dag som helst
Till dessa famlar och vinglar det inre barnet fram på en is som är svag
Ett känsligt hjärta Hem 