Etikett: en dikt om dagen

Min sköld mot världen

adminLämna en kommentar

Du var min sköld emot världen
Nu står jag ensam och naken
Dagen tar jag mig hjälpligt igenom
men på natten håller saknaden mig vaken

Du var målet och meningen med färden
Och du gav mig resonansen
Bara du kunde fånga upp mig så
Du rådde alltid bot på dissonansen

Tänk att doktorn kollade dina värden,
och allt var så bra, fick vi höra
Och tänk när vi fick beskedet
att det inte fanns något att göra

Du var inte mycket för flärden
Tillsammans såg vi längre
och du fick mig att våga
Tillvaron är nu fasligt mycket trängre

På caféet

adminLämna en kommentar


På caféet som blivit mitt hem hör jag så många samtal
Det trygga sorlet och människorna som passerar förbi
där jag sitter i min stelnade värld
Där hör jag samtalen,
Pratet
Pratet om, förbi och bredvid
Och personalen ropar:
Cafe latte nummer trettiofem!
Och några hör och några inte
Samtalen, samtalen, samtalen
Sam
Tal
Ibland inte sam, men mera tal
Ibland inte dialog, men mer monolog
Jag var också en del av det där
men då var det ingenting jag såg

När man ramlar av karusellen

adminLämna en kommentar


När man plötsligt ramlar av karusellen
och bara står och tittar på
så undrar man hur fan man har orkat
orkat att springa så

Som efter en galen språngmarsch
Man kan inte fatta vad som drivit en som en tok
Varför man inte bara har klivit av
Varför man inte bara satt sig med en bok

Det liv vi lever är kanske inte något liv
Vi kanske bara är pjäser i ett riggat spel
Dömda till att vara botten på pyramiden
Att sälja livet så billigt är inget för min del

Ett fall ned i en avgrund krävdes
för att jag skulle inse och förstå
att livet redan fanns framför oss
Det var helt onödigt att kämpa så

Smärtsamt vackra april

adminLämna en kommentar

Glimra på min värld
Och låt mig vara svår att nå
Låt tjattret tjattra på
Låt det bara bli bakgrundssorl

Jag orkar inte möta blickar
Jag orkar inte tolka intentioner
Jag orkar inte hoppas på en av miljoner
Jag stannar utanför

Jag håller mig i rörelse
Vill inte stå still
Smärtsamt vackra april
Det grönskar vid din viloplats

En ekorre hälsar som hastigast på
Och fåglarna sjunger i kör
Blåskimrande scillor förför
och himlen är alldeles blå med några tussar av moln

Jag vandrar hem med saknadens tunga tryck
Jag har vant mig vid tårars salt
Fan, du var mitt allt
Du slets ur min famn av en ödets nyck

Fy fan vad starka vi var

adminLämna en kommentar


Jag tänker på hur det var alldeles igår
Jag tänker på hur stark jag var
Jag kunde krigat hur länge som helst
Så länge du fanns
Så länge du andades
Fy fan vad jag har varit stark med dig
Fy fan vad vi har klarat av du och jag
Min styrka borde jag ha hedrat så mycket mer
Vår styrka borde vi ha hedrat så mycket mer
Tänk så jävla bra vi var
Du och jag

Vårluften

adminLämna en kommentar

Vårluften lockar med värme.
Fåglarna sjunger med tillförsikt.
Grönskans knoppar ber mig vänta och se.
Jag torkar tårarna för att för ett ögonblick,
kunna se det vackra vi båda önskade få uppleva.
Det som vi inte hann.
Jag står vid din vackra plats,
och tänker att livet krävde så mycket,
gav så lite tid för att vila i det sköna.
Men när du dog stannade allt.
Tänk om vi hade kunnat stanna tillsammans.
Stannat upp.
Stannat.
Stannat kvar.

Psykologen och min stora sorg

adminLämna en kommentar


Psykologen bjöd in mig på sitt rymliga rum
Hon frågade om mina besvär
Jag berättade om den förtärande sorgen
och livet som jag inte mäktar med

Jag hann inte berätta färdigt om min utsatthet,
innan hon avbröt mig och mina tårar
med att kommentera det som var positivt i det jag sagt,
som om det andra inte passade in

Hon berättade för mig om hennes bild av vad jag varit med om
Det var inte alls samma bild som jag hade
När jag invände tycktes hon bli förnärmad
och slog ut med sina händer i en avvärjande gest

När jag lämnade psykologens rum
kände jag mig ännu sämre än när jag kom.
Jag var dock säker på att vi inte skulle ses igen,
för det rymliga rummet till trots,
fanns där inte rum för mig och min sorg,
och inte ett enda frö av hopp hade såtts.

Reser med hål i våra hjärtan

adminLämna en kommentar

Vi bokade den där resan som vi pratade om
Vi bokade resan som vi så hett önskade och som,
vi skulle ha fått alla tre
Vi åker nu
Utan dig finaste du
Hjärtat slits itu
Älskade, älskade, älskade
Eller är du kanske med ändå?
Ett litet tecken kan vi väl få?
För hur kan vi annars leva?

Vi försöker att leva för dig
men hålet i hjärtat är så stort
Smärtan och saknaden så stor
Varje tanke minner om dig
Vår älskade
Vi reser nu till värmen och stränder,
som du skulle ha älskat
vi som skulle ha rest till så många länder
Vi köpte resan sådär förnuftigt som du skulle ha gjort
Vi reser med den vedervärdiga smärtan
Vi reser med hål i våra hjärtan

Åh himmel brinn

adminLämna en kommentar


Åh himmel brinn
Färga marken röd
Jag kryper ur mitt skinn
Det här blir min död

Åh vind, smek min kind!
Torka mina tårar
Spela min lind
I denna värld för dårar

Åh himmel brinn i all världens färg
För mitt inre förtärs av allt svart
Vägen är spärrad av svarta berg
Allt står still jag kommer ingenvart

Tänk att jag aldrig förstod
hur hårt och kallt det är utan dig
Hur skyddad jag var av ditt mod,
under dina vingar hade du mig

Nu är jag ett naket fruset barn
och ska lära mig att leva på nytt,
och hålla mig undan förtvivlans garn
Navigerar i ljuset av tiden som flytt

Medan du är borta

adminLämna en kommentar


Jag packar nu ihop mitt liv med dig,
och ibland inser jag att du inte kommer tillbaka
och då skriker jag rakt ut
Sen tänker jag att jag måste göra något under tiden
Medan du är borta
Medan du gör det du gör
Där du är
Allt är obegripligt och omöjligt att ta in
Men det jag förstår är att jag måste börja om
Efter rånet
Rånet på vårt liv
Jag måste inventera
Måste se vilka som ingår i mitt liv
Måste vårda de äkta och de fina
De lyser nu så starkt
och de andra är som en falnande låga
och dör ut av sig själv