Etikett: en dikt om dagen

Väl förborgat innanför två dörrar

adminLämna en kommentar

Väl förborgat innanför två dörrar faller mina ord till marken
Jag vet inte om de faller i god jord eller i någon jord alls
Jag ser på psykoterapeuten men vet inte vad han tänker
Jag vet inte längre om det finns någon jordmån överhuvudtaget
Det är svårt att tänka sig att någonting alls kan gro i mitt liv
Döden har slukat det mesta som kom i dess väg,
och den här gången råkade vägen vara mitt liv
Jag letar efter märken på min kropp.
Jag har ideligen gått till läkaren men än finns inga tecken.
Tecken på att döden tänker ta mig också.
Och i den svarta absurditeten ska jag brottas med alla meningslösa trivialiteter som odrabbade ägnar sig åt.

Jag har inte lärt mig

adminLämna en kommentar

Det sägs att livet lär oss
Att erfarenheterna gör oss rika
Det som inte har ihjäl oss
Och allt det där de brukar predika
Men jag har inte lärt
Jag har inte utvecklat mitt sinne
Jag har tvärtom tärt
På det viktigaste innerst inne
Inte heller har livet stärkt min stackars kropp
Eller grundat marken under mina fötter
Tvärtom har jag tappat allt hopp
Och jag saknar alla mina rötter
Den enda trösten
Den finner jag i dem som redan har levt klart
Det är något med rösten
Hos den som kan se att livet passerar så snart

Metamorfos

admin1 kommentar

Efter hundra dagar
Då fattade jag att du aldrig kommer tillbaks,
och att det vore gement att skynda på döden.
Då reste jag mig upp och stod avklädd utan dig
En helt främmande person
Sen dess har jag försökt förstå vem jag är
På ett sätt gammal som världen
På ett annat sätt ung och barnslig som en skolflicka
Kroppen tar sats och blommar en sista gång
Innan hösten kommer
Ett grått töcken av ovisshet
Apokalyps eller fågel Fenix?

Första fucking allt

adminLämna en kommentar

Tvåhundrafemtio liv
Slocknar varje dag
Hisnande perspektiv

Nittiotusen i Sverige dör varje år
Som en hel kommun
Hundratusentals med sorgesår

Och så ska man fira en första för allt
En första midsommar utan dig
Gladdes åt att det regnade och var kallt

Idag är det min första födelsedag utan dig
Tjugo födelsedagar firade vi ihop
Ha den jävla äran på mig

Firar med en vän På nån jag litar
Hjälper mig med att få dagen att gå
Full fart framåt och supa skallen i bitar

Tio bröllopsdagar firade vi
Hålet i bröstet gapar öppet
Allt slits upp inuti

En första sonens födelsedag
Vidriga tanke
Sen din bemärkelsedag

Så kommer en jävla fucking jul med alla traditioner och minnen som hör till
I mars kommer dagen då du dog, hur kommer jag att må då?

Sen ska man gå vidare för då har året gått och vi har kommit till april

Jag trodde inte att det kunde vara så kallt och rått
Så helt jävla hjärtlöst och bisarrt
Vilken bild av mänskligheten jag har fått

Vem är jag och vad har jag när första året är slut?
Har jag ett liv? Vill jag vakna? Är jag levande död?
I trehundrasextiofem dagar har jag i så fall lyckats stå ut
Hundratusentals första sorgeår har passerat med eller utan stöd

Desperat

adminLämna en kommentar

Jag är helt desperat
Ensamheten krossar mig
På TVn hörs ettrigt matchreferat
Meningslösheter, plattityder, ytligheter och numera ett nytt obegripligt liv
Är villig att göra nästan vad som helst för att slippa
Ödsligheten är större än Saharas öken, och så tjock att den behöver skäras med kniv
Verkligheten är kallare än en vinter man vill skippa
Mörkret är mörkare än Thailandsnätter
Är helt desperat, men söker inte en sexkamrat
Sex som gympapass med snabba reträtter
Kroppar som varor att konsumera
Ok ta mig och ät upp det du vill ha
För dig kommer det många flera
Kasta ut det som är kvar med övrigt avfall
För jag har tappat alla illusioner
Så kör på bara ge inget av dig själv, var bara iskall
Mister du en återstår det miljoner
Det som finns kvar av mig är ingenting att ha
Allt som vi vårdade, min älskade och jag
allt som var dyrbart känns nu draget i smutsen
Nu när han inte är här är jag bara svag
Nu kan ingen se mina facetter
Inget heligt kvar, inget fint, inget sårbart och skört
Allt har tvingats bort med tillgjorda piruetter
Kör bara på med allt ni har
Låt ångvältarna rulla över mig
Lämna mitt tillplattade hjärta kvar

Jag simmar

adminLämna en kommentar

Jag befinner mig simmande på ett mörkt hav
Ibland spricker molnen upp och värmer mig
Hindrar mig ifrån att frysa ihjäl
Jag simmar ibland med blicken mot botten
Och ser bara mörker
Men ibland ser jag framåt
Ser färgerna och skönheten
Ser liv
Ibland blir vågorna så höga att jag nästan drunknar
Kan inte andas
Men så inser jag att jag ska ta en våg i taget
Och då överlever jag en stund till

Ibland blir vattnet kav lugnt
Solen skiner ifrån nästan klar himmel
Då lägger jag mig på rygg
Och bara flyter med
Ser då solen och molnen svepa förbi
Säger till mig att livet går vidare

Jag vet att jag kommer att komma fram
Någon gång
Kommer att komma hem igen
Hem kommer att vara något annat
Andra andetag
Jag kommer att stiga upp på en helt annan strand
Och på den stranden finns bara plats för mina lysande solar

Vissa dagar hatar jag livet lite extra

adminLämna en kommentar


Vissa dagar är livet extra fult
Människor är extra idiotiska
Så jävla puckade
Äckliga
Vidriga
Men då lyser de fina desto mer
Strålar över klotet
Dränker mörkret hos de andra i ljus
Hindrar mitt inre ifrån att förtäras
av simpelheten hos ett andefattigt, syniskt folk
Vissa dagar känns slagen mot boxningssäcken
Underbart
Vissa dagar känns gasen i botten på motorvägen
Som det enda rätta
Vissa dagar kan min vrede inuti ersätta ett kärnkraftverk
Lika giftig och skadlig
Vissa dagar vill jag fly till ett evigt raveparty
Och stanna

Så annorlunda ifrån förr

adminLämna en kommentar

Min kropp är en helt annan
Så annorlunda ifrån förr
Skör med nerverna på huden
Ett hotsystem på högtryck
Spejar efter tecken
Avsked
Avstånd
Ödslighet
Ovisshet
Oberäknelighet
Sjukdom

Ett driftssystem,
som längtar
Värmen ifrån en annan människas kropp
Fjärilsvirvlarna i magen
Åtrån
Känslorna från noll till hundra
Högt upp i skyn och rakt ned i djupet på en sekund
Sökandet
Bekräftelsen på vi
Min röst som inte bara tonar ut i intet
Någon därute
Mitt i obegripligheten
Ett ljus att fästa blicken på,
så att jag kan börja gå

Full av rädslor

adminLämna en kommentar

Jag kan för ett ögonblick,
tänka,
att jag skulle kunna njuta,
av singelliv
Att jag är fri att göra precis som jag vill
Spännande dejter och kärleksmöten
Men jag har aldrig varit ofri
Aldrig fången
Aldrig kväst
Inte med dig
Jag har varit älskad
Och älskat tillbaks
Jag har varit fri att flyga högt
Visst kunde någon annan kanske ha fått mig flyga högre
Visst kunde kanske någon varit mer romantisk
Visst kunde någon ha varit mer spännande
Men ingen kunde älska mig bättre
Nu sitter jag ensam med en dejtingsite
Dejtingsiter med bilder från förr
Bilder på hur folk vill att de ska se ut även idag
Och jag är bara full av rädslor
För allt som jag skulle kunna drabbas av
Alla komplikationer,
som kan uppstå med en annan människa
Är det inte helt orimligt,
att hitta någon man kan leva med,
utan att gå i bitar?
Utan att utplåna eller utplånas?
Jag tvivlar
Jag stirrar ned i hålet med det vidriga mörkret
Ensamhetens oändliga mörker
I det vill jag dö direkt
I det förtärs jag direkt
I det mörkret är jag villig att offra allt
Offra allt för att slippa
Tänk vad jag förstår nu
Sånt som jag borde ha fått slippa
Ensamhetsproblematik i kubik
En djävulsk kunskap som bara tynger
Ned

Ner

Mer och mer

Min son och jag

adminLämna en kommentar

Min son och jag
Vi var med om en ödets tsunami
Vi var med om sånt som ingen borde få vara med om
Det finns nu ett band mellan oss som inte kan brytas
Vi har varit i en värld som inte många har varit i
Vi har legat och lyssnat på andetag och vetat att de skulle ta slut
Vi har lyssnat och hållit andan när andetag har stannat upp
Och blivit stela av skräck
Vi har blivit så lättade att vi velat dansa av att höra en djup inandning åter starta en andningsrytm
Vi har vandrat inneslutna i en bubbla,
som bara har handlat om liv eller död,
där vi hela tiden innerst inne vetat att döden kommer att gå segrande därifrån,
bärande på vår älskade, finaste fina
Min son och jag