Etikett: Empatilöshet

Äntligen fri

adminLämna en kommentar

Första dagen på jobbet efter sjukdomen som kallades kräfta
Dök du upp med din motorcykel och började käfta
Du sa att jag inte skulle säga hej om jag såg dej
För jag snackar om hur illa du betedde dej mot mej
Du fattar visst ingenting alls
Du snor ihop ursäkter och drar vals efter vals
Du vet mycket väl att du skadade mig med ditt sätt
Men du har väl inget vett
Det enda du ska göra är att säga förlåt och dra
Och jag ska bara, bara ha det så jävla bra
Trasiga människor som vägrar gå i terapi
Spring för livet och gör dig fri
Jag är äntligen fri fri fri
Fri, fri, fri


Skit-givar-ta-igen

adminLämna en kommentar


Han ville ta mig till Bali och visa mig där han satt och skrev till mig
Han sa jag vet att du inte har råd, men jag bjuder dig
Jag var dum och tackade ja och vi reste förälskade och rusiga av kärleksmolekyler
Vi kände inte varandra men var modiga och vågade kasta oss ut
Men corona kom och biljetterna hem tog slut
Hemresan blev mycket dyr
Men jag var fortfarande kärleksyr
Aldrig trodde jag att jag skulle krävas på betalning för sådant jag hade fått
Aldrig trodde jag att gåvorna egentligen inte var något annat än lån
Ja jag inser nu såhär efteråt att jag har varit ett fån
Alla utflykter, alla resor, alla påhitt. Dem skulle jag betala tillbaka
För när han lämnade mig där ensam med onkologen och jag inte orkade en gång till
Då fanns det ingen omtanke och hänsyn mer, då blev jag fiende och mer därtill
När han lämnat en del av mina saker så var det en skuld han ville reglera
Jag förklarade att jag måste protestera
Gråtande berättade jag för min bästa vän
Hon sa: du har träffat en skit-givar-ta-igen


När lamporna släckts

admin1 kommentar
När lamporna släckts


Jag har varit ensam på tivoli i två och ett halvt år.
Men jag vet att hela tiden inte har varit svår.
Jag har vandrat runt i en ytlig sagovärld.
men allteftersom blev jag allt mindre värd.

Jag sitter nu ensam i mörkret efter att lamporna släckts.
Kämpar för att döda alla känslor som har väckts.
Allt som jag lade in och trodde var vårt.
Trodde aldrig att livet skulle vara såhär hårt.

Jag drogs in i någonting som jag aldrig har valt,
och jag gråter över alla elakheter som jag har svalt.
Som en treåring med en skarpladdad bazooka sköt han hjärtlöst och ovetande om hur illa det tog.
Och hela tiden växte det mer och mer oro inuti mig, och till sist var det något som dog.

Kanske kommer jag aldrig, aldrig mer våga tro på nåt
Kanske borde jag nöja mig med allt jag har fått.
Men allt jag ser är hans vidriga svek.
och hur han gjorde mig så jävla vek .

Min älskade son sa: ”Morsan, låt ingen jävel få dig att tro att du är svår.
Det har jag aldrig tyckt ens under mina struligaste år!”
De orden har jag lagt långt inne i mitt hjärtas allra heligaste rum.
Han tog ifrån mig nästan allt, men den inre ljusa rösten blev aldrig stum.

Vi som försökte streta emot gjordes till problemet

adminLämna en kommentar

En sa att jag inte har kommit över dig än
Han fattade inte ett skit. Jag har fattat för länge sen
Det är bara kylan jag inte tål
Folk som är hala som tvål
Fy fan för de empatilösa som bara bli fler och fler
fy fan för den här världen som bara tillåter att övergreppen sker
Psykopaternas iskalla spel och prat om medmänsklighet
de som sen bryter mot reglerna och lämnar allt till laglöshet
Jag och världen ser på när allting brinner
Ingen orkar att bry sig om att allt försvinner
Vi som försökte streta emot gjordes till problemet
för psykopater är världsmästare på att hålla uppe skenet

I landet där jag bor

adminLämna en kommentar

I landet där jag bor
I det märkliga landet
Är inget som man tror
Landet som skryter om demokrati,
Dubbelmoralens land
Förstår inte ens att det nu är en utopi
Förstår inte att det faktiskt försvann
I landet där jag bor var det val
Men ingen visste vem som vann
Sedan dess har fan blivit religiös och grisar flyger omkring
De rikare blir rikare och de fattiga får ingenting
I landet där jag bor finns politiska partier
Fan vet vad de gör,
men kapporna svänger för vinden utan ideologier
Alla ska få plats och nåde dem som diskriminerar
Så många stora vackra, ekande, slitna, tomma ord
Sen går de hem till sitt och selekterar
I landet där jag bor sägs det att alla har det så bra
De som inte har det har gjort något fel,
för alla kan ha det bra som ja
”Människorna har haft det för gott!
De har ingen drivkraft!
Nu måste de slita lika hårt som jag har fått!”
Rikedom som naturligt kommit av hårt slit
Det är enda förklaringen
För det finns inga som har slitits ut utan att ha fått ett skit
Sedan dess har fan blivit religiös och grisar flyger omkring
De rikare blir rikare och de fattiga får ingenting
Tak-över-huvudet-garantin la man ner utan vidare rapport
besluten flög under radarn
och under den bara himlen sitter dem som valdes bort
I tiden där man måste äga för att duga
Där ditt verkligen inte är mitt,
ska hyresgäster bocka och buga,
och känna sig som patrask
Parasiter som inte gjorde bostadskarriär
Och ve den som inte är ung och rask
I landet där jag bor är åldern ful och fel
Kunskap är bara en enkel etikett
Av dess innehåll behöver man inte ta del
Det högsta är att vara ung och rik
Erfarenhet är obsolet valuta
Man ska shoppa prylar i exklusiv butik
Nu är jag en stackars krake som kom i kläm
En som skulle satsat mer på det materiella,
för dem som inte respekterar någon äldre än 35
Förr var jag idealist
Då var jag fylld av hopp och energi
Nu är jag bara en som mist
Och nu har fan blivit religiös och grisar flyger omkring
De rikare blir rikare och de fattiga får ingenting