Tre år sen du dog

Om fem timmar är det tre år sen du dog
De tre åren är som en livstid och ändå som ett ögonblick
Tre ofattbara år utan dig. Ett förlorat liv och allt vi inte fick
Minnena lever så starkt inom oss, men också allt som döden tog

Jag minns din värme, din milda blick
All kärlek, all omsorg och din klokhet
Alltid vid min sida och din självklara närhet
Tjugotvå år gick så fort och allt var över på ett kick

Jag lever ett annat liv nu min älskade man
Jag lever livet nummer två
Jag är så tacksam för att det kunde bli så
Nu försöker jag fånga dagarna så bra jag bara kan

Livet är inte alltid enkelt och man får kämpa och slåss
Jag tror att du är glad om du ser oss där du är
Du vet att vi aldrig glömmer, utan håller dig så kär
Jag tror fortfarande att du är stolt över oss

Farväl i rosa

Jag fattade ju att det inte skulle gå
Någonstans fattade jag det för länge sen
Men sen händer något med hjärnan
och den börjar lägga till, dra ifrån och stänga igen

Den snickrar ihop något som ska göra att man står ut
och jag fick ju dina mess på telefon
och sen när det som kallas verkligheten kom i kapp,
så låg du för döden och så sänktes ridån

Och vi förlorade igen
Du dog fast att du är så levande, Tingeling
Då hade du kämpat så hårt i två hela år
Slagits så hårt i din ensliga boxningsring

Vi tog farväl i rosa, i en vacker minnesstund
Du fortsätter att ge kraft
Du sprider ditt magiska Tingelingpulver
sånt jag önskar att jag själv hade haft

En av dina allra käraste sa,
Hon fick mig att resa mig när jag borde ha varit helt kraftlös
En människa lever vidare i alla möten och minnen
Jag minns dig varm, vänlig, omtänksam och opretentiös

Nu dansar du omkring i en av de där coola klänningarna
och på fötterna har du dina Converse med klack
och du skrattar och pratar med den där rösten som var så mjuk
och allt jag vill säga dig är egentligen bara TACK! ❤️  ❤️  ❤️

Döden, döden, döden

Döden, döden, döden du dödade nästan mig med
Hur mycket ska vi människor mäkta med?
Ingen varnade mig för det
Vissa dagar kan jag sjunga och låtsas att du inte finns
Vissa dagar blickar jag framåt och ser vackert genom min lins
Men så kommer dagarna när vägen är en krater
Jag försöker stänga till om mitt inferno och spela teater.
Men det tär och kostar alldeles för mycket
Jag inte hur länge jag kan tåla trycket
Men jag är glad att det inte syns utanpå
Allt det hemska som sker inuti bakom min rökridå