Etikett: Dikter

Den överlägsna arten

adminLämna en kommentar

Människan är den mest hjälplösa varelsen på jorden.
Vid födelsen och de första åren på jorden helt beroende av andra.
Inte ens känslorna kan hen reglera själv.
Hjärnan är inte färdigutvecklad förrän vid 24 års ålder.
Tänk så mycket omognad som har spridits innan dess…
Och vissa mognar aldrig,
utan förblir omogna som barn,
vilket ofta ställer till det såklart…

En människa behöver
bli älskad, sedd, förstådd och respekterad.
Behöver balans för att återhämta sig.
Kan tämligen enkelt brytas ned.

Sedan på ålderns höst,
blir hen beroende och hjälplös på nytt,
ibland hjälplös som ett spädbarn.
Så förunderligt då att människan
anses vara den överlägsna arten.

Kanske är denna sårbarhet, alla brister, alla behov
just det som gör hen så överlägsen?
En komplex varelse för vilken det inte är tillräckligt att överleva,
utan nödvändigt att verkligen få leva helt och fullt.

Då tappar jag hoppet

adminLämna en kommentar

Då tappar jag hoppet
Tänk om alla fick vara profeter.
Tänk om alla fick vara kungar och drottningar.
Tänk om alla fick känna sig värdefulla,
precis som de var.
Tänk om hat, besvikelse, skam och avund
inte fanns.
Tänk om harmen av orättvisor var överflödig.
Då skulle amygdala sova gott.

Men när vänligheten har en prislapp,
och empati handlar om kronor och ören?
När egoismen har tagit över hela människan
och lagt sig som en kokong över hela organismen?
När ungdomsdyrkan har tagit över erfarenheten,
och ytan får överglänsa vetenskapligt slit?
Då!

Då har jag svårt att se någon framtid.
Då tappar jag hoppet.
Då är nu.
Hoppet är tappat.
Hoppar tappert
på de resterande ångorna
ifrån ljuset.

När ångeststormen lagt sig

adminLämna en kommentar

När ångeststormen lagt sig,
och andetagen lugnats ned.
När tårarna har torkat,
och kroppen kapitulerat för tröttheten,
och de häftiga hjärtslagen valt en lugnare rytm.
Då ligger vi bara där i tystnaden,
där orden inte finns.
Jag finner mig i ohyggligheten.
Overkligheten får härja fritt.

Vi är inte ensamt

adminLämna en kommentar


Livsenergin kommer och går
Jag försöker fånga de få stunder då kraften ger mig styrka att stå
Jag tar mig då darrande ut i det svaga vinterljuset
Det är som om jag vore dödligt sjuk
så svag, så svag
Ligger vaken och blandar natt och dag
Andra har varit med om samma sak,
fast att det känns omöjligt att kunna överleva
Du säger att vi ska ta en sak i taget
Du säger att jag kommer att klara det
Om du bara visste hur mycket det betyder
En sak i taget
En dag i taget
Inget sen, bara nu, nu, nu
Du ska komma till oss med soppa
Du säger att vi ska klara det
Vi
Vi är inte ensamt
Vi är tillsammans
Vi betyder allt

Vårt hus

adminLämna en kommentar


Vårt hus är en organism,
som andas.
Den andas människor.
Familjer.
Den bullrar av byggen och bråk.
Och den porlar av skratt, drömmar och liv.
Djupt inne i dess kropp finns minnen, skuggor och ekon
av liv som levts.
Liv som synts och hörts.
Liv som passerat obemärkta förbi.
Unika enastående liv,
är de alla.
Dessa ekon!
Ovärderliga!
Grunden till en anständig civilisation.
Låt dem aldrig suddas ut.

Spring en mil

adminLämna en kommentar


Köp ett hus, köp en bil
spring en mil
Köp trendigaste maten
Och lägg på de snyggaste faten
Köp sjysta kläder och skaffa en stil
Spring ännu en mil
Kolla alla trender
Köp frukt och en smoothieblender
Ta en selfie med ett smil
Spring mil efter mil
Publicera på insta, fejjan och twitter
Skriv en status med ett fnitter
Framhåll vikten av att inte sitta still
Spring en runda till
Visa att du har huvudet på skaft
Skriv en uppdatering om tankens kraft
Skriv att den kan göra dig frisk.
Tillsammans med frukt och fisk
Spring ett extra varv
Acceptera inget slarv
Ta en selfie där du visar formen
visa sexpacksnormen
medan jag postar att trots allt slit och nyttigt tugg,
brydde sig inte livet och cancern ett dugg.

Det vidrigaste av besked

adminLämna en kommentar

Åh det skulle jag aldrig klara säger vissa,
när jag berättar om det som har drabbat oss,
det vidrigaste av besked.
Tror ni livet bryr sig ett enda dugg om det?
Som om livet inte bara kväver en gäspning,
och säger: ”lev eller dö! Gör som du vill!”
Solen kommer att gå upp och ned ändå,
vågorna rullar in och tidvattnet kommer och går.
Existensen struntar i vem,
och åren går,
med eller utan
tick, tack
ex corde meo

Att mötas är att dömas

adminLämna en kommentar

Att mötas på riktig är svårt
Hur många minuter har jag på mig för att du ska välja min färg?
På ett ögonblicks sekund har du dömt mig,
för att du inte vill förstå.
Du ryggar tillbaka av min ärlighet,
fortfarande kvar i intellektet,
oförmögen att dela med någon annan.
Eller kanske är du oerhört rädd?
Ovetande om att din kropp läcker.
Den delar med sig av informationen den vill dölja.
Din ovilja att mötas.
Dina sirliga förklaringar som ska kamouflera din rädsla.
Men också ditt utövande av makt.
Att mötas är att dömas,
men jag står kvar och tänker inte krypa ihop
eller låta mig krympas.
Jag tänker inte skämmas och dölja vem jag är.
Jag är.
Här.

En ny värld med min penna

adminLämna en kommentar

Jag ska skapa en ny värld med min penna,
där du och jag dansar för evigt tillsammans.
Där framtiden är oändlig som ett hav,
och där sjukdom och smärta ger sig av.
Jag ska skapa en plats där vi blir gamla,
där vi både hinner att leva och titta tillbaka.
Där vi vaknar och somnar i varandras famn,
och där ingen någonsin glömmer våra namn.

                              ∞