Etikett: Dikter

När man ramlar av karusellen

adminLämna en kommentar


När man plötsligt ramlar av karusellen
och bara står och tittar på
så undrar man hur fan man har orkat
orkat att springa så

Som efter en galen språngmarsch
Man kan inte fatta vad som drivit en som en tok
Varför man inte bara har klivit av
Varför man inte bara satt sig med en bok

Det liv vi lever är kanske inte något liv
Vi kanske bara är pjäser i ett riggat spel
Dömda till att vara botten på pyramiden
Att sälja livet så billigt är inget för min del

Ett fall ned i en avgrund krävdes
för att jag skulle inse och förstå
att livet redan fanns framför oss
Det var helt onödigt att kämpa så

Besatt av döden

adminLämna en kommentar


Jag har blivit besatt av döden
och tänker på alla levnadsöden
Jag har lättat ifrån marken
och lever inte riktigt här

Jag lever nära döden
Och passerar alla flöden
Jag betraktar på avstånd
Och tar inte del

Jag tappade allt att relatera till
inte för att jag inte vill
Jag är inte längre en av er
Tillhör inte längre nåt eller nån

Men låt oss tala fakta
och inse att min läkning går sakta
Kanske går den inte alls
Ingenting går längre att förutse

Jag är drabbad av döden
och hamnade rakt in i nöden
i ett välfärdsland
där förnekelsen sitter hårt

Vi pratar inte om döden
därför fattas stöden
för oss som drunknar i saknaden,
efter att den har slagit till

Därför söker jag friden bland de döda
Jag ser texterna på stenarna glöda
På begravningsplatsen där döden får plats
På stenarna ser jag människors öden

De är födda och de är döda
Några var starka och några var spröda
På stenarna ryms så lite av ett helt liv
och ändå det enda av verklig betydelse

De har levt…

Smärtsamt vackra april

adminLämna en kommentar

Glimra på min värld
Och låt mig vara svår att nå
Låt tjattret tjattra på
Låt det bara bli bakgrundssorl

Jag orkar inte möta blickar
Jag orkar inte tolka intentioner
Jag orkar inte hoppas på en av miljoner
Jag stannar utanför

Jag håller mig i rörelse
Vill inte stå still
Smärtsamt vackra april
Det grönskar vid din viloplats

En ekorre hälsar som hastigast på
Och fåglarna sjunger i kör
Blåskimrande scillor förför
och himlen är alldeles blå med några tussar av moln

Jag vandrar hem med saknadens tunga tryck
Jag har vant mig vid tårars salt
Fan, du var mitt allt
Du slets ur min famn av en ödets nyck

Psykiatriska floskler och diagnostik i kubik

adminLämna en kommentar

Psykiatriska floskler
diagnostik i kubik
Psykiatern talar om psykisk sjukdom
i naturvetenskapliga termer
Separationer och förluster
är svåra att mäta med formulär
Ett liv i kras, vilket skattar du högst på, ångest eller depression?
En psykiater på trettio år
säger att sorg är ingen sjukdom
och Försäkringskassan klappar händer

Den stackars husläkaren letar förtvivlat efter lämpliga diagnoser,
till patienten utan arbetsförmåga,
eftersom sorg inte är en diagnos
Akut stressreaktion?
Anpassningsstörning?
Utbrändhet?
Ångeststörning?
Panikångestsyndrom?
Depression?

Alla ni nyttiga idioter,
som inte vet vad ni gör
Ni har nämligen inte hunnit att leva tillräckligt länge
Mycket i livet måste tyvärr upplevas för att förstås
Ni syns i media när ni själva
personligen längre fram
har fått smaka på det som möter en förtvivlad själ i vårt land
När ni har insett hur vidrigt det är
När ni har fått smaka på ödsligheten
och ångestens fasansfulla terror

När ni själva är drabbade.
Då skriver ni en bok
För ni är läkare
Och läkare är högst i hierarkin
Men ni läker inga själar
och det är min själ som är trasig
Det kanske kan bli en diagnos?
Trasig själ?…
Men vem kan laga den?

Oändliga ensamhetens garn

adminLämna en kommentar

Jag blir till ett litet, litet barn,
när skräcken sätter in
förlamar kroppen min
Oändliga ensamhetens garn

Verkligheten känns inte verklig
kanske väljer min kropp något annat
Kanske har hela mitt inre stannat
Världen har blivit märklig

Försöker vara tapper
Andas ut, andas in
Hemska ångest försvinn!
Jag har gråtit upp allt papper

Jag kan fortsätta i en evighet
Fastnar kanske i min borg
Fast i komplicerad sorg
Drunknande i min ensamhet

Fy fan vad starka vi var

adminLämna en kommentar


Jag tänker på hur det var alldeles igår
Jag tänker på hur stark jag var
Jag kunde krigat hur länge som helst
Så länge du fanns
Så länge du andades
Fy fan vad jag har varit stark med dig
Fy fan vad vi har klarat av du och jag
Min styrka borde jag ha hedrat så mycket mer
Vår styrka borde vi ha hedrat så mycket mer
Tänk så jävla bra vi var
Du och jag

Vårluften

adminLämna en kommentar

Vårluften lockar med värme.
Fåglarna sjunger med tillförsikt.
Grönskans knoppar ber mig vänta och se.
Jag torkar tårarna för att för ett ögonblick,
kunna se det vackra vi båda önskade få uppleva.
Det som vi inte hann.
Jag står vid din vackra plats,
och tänker att livet krävde så mycket,
gav så lite tid för att vila i det sköna.
Men när du dog stannade allt.
Tänk om vi hade kunnat stanna tillsammans.
Stannat upp.
Stannat.
Stannat kvar.

Bilkrasch

adminLämna en kommentar


Krossat glas
Skrik
Tjutande däck
Förtvivlad gråt
Det var inte så det gick till,
men det är ändå som om du dog i en bilkrasch
i ultrarapid
Vi såg katastrofen,
men kunde ingenting göra för att förhindra den
Vi fick diagnosen,
men kunde ingenting göra för att lindra den
Du dog
Men det var jag som kraschade

Psykologen och min stora sorg

adminLämna en kommentar


Psykologen bjöd in mig på sitt rymliga rum
Hon frågade om mina besvär
Jag berättade om den förtärande sorgen
och livet som jag inte mäktar med

Jag hann inte berätta färdigt om min utsatthet,
innan hon avbröt mig och mina tårar
med att kommentera det som var positivt i det jag sagt,
som om det andra inte passade in

Hon berättade för mig om hennes bild av vad jag varit med om
Det var inte alls samma bild som jag hade
När jag invände tycktes hon bli förnärmad
och slog ut med sina händer i en avvärjande gest

När jag lämnade psykologens rum
kände jag mig ännu sämre än när jag kom.
Jag var dock säker på att vi inte skulle ses igen,
för det rymliga rummet till trots,
fanns där inte rum för mig och min sorg,
och inte ett enda frö av hopp hade såtts.

Reser med hål i våra hjärtan

adminLämna en kommentar

Vi bokade den där resan som vi pratade om
Vi bokade resan som vi så hett önskade och som,
vi skulle ha fått alla tre
Vi åker nu
Utan dig finaste du
Hjärtat slits itu
Älskade, älskade, älskade
Eller är du kanske med ändå?
Ett litet tecken kan vi väl få?
För hur kan vi annars leva?

Vi försöker att leva för dig
men hålet i hjärtat är så stort
Smärtan och saknaden så stor
Varje tanke minner om dig
Vår älskade
Vi reser nu till värmen och stränder,
som du skulle ha älskat
vi som skulle ha rest till så många länder
Vi köpte resan sådär förnuftigt som du skulle ha gjort
Vi reser med den vedervärdiga smärtan
Vi reser med hål i våra hjärtan