Jag tänker på hur jag har det just nu
Jag testar andetagen och de fungerar
Klumpen i magen går att krympa med lite gråt
Taggarna med påminnelser om dig sticker till ideligen,
men man kan vänja sig vid smärtan,
om man tror att det finns en mening med att göra det
Men när tankarna på sen dyker upp, blir jag förlamad av skräck
Sen är ensamhet
Sen är förväntan om att livet går vidare
Att jag ska kunna fungera som vanligt
Att jag ska gå hem till min tomma lägenhet och tycka att det är ok
Men det är inte ok!
Det kommer aldrig bli ok
Jag kommer alltid att vara skadad
Och du kan inte vara där och plåstra om
Människor kommer att tröttna på min sorg
Kanske kommer jag att bli utfryst
Bli den där tragiska personen som det är synd om
Hon man hellre talar om än med
Hon vars ensamhet föder dåligt samvete och skuld
Parmiddagarnas paria
Hur skulle jag någonsin kunna bli OK med det?
Hur kan jag någonsin tänka på sen,
med annat än fasa igen och igen och igen?
Etikett: Dikter
En ny horisont
Att se horisonten ligga oändligt långt borta
får ångesten att komma till ro.
Ett öppet hav framför mig,
det var så jag såg livet.
Möjligheterna glittrade i kapp,
i morgonluften som lekte ta fatt.
Trivsamma trion är nu en duo,
inte en evigt dyster duo, hoppas jag innerligt.
Kanske kan vi bli en dynamisk duo,
det önskar jag av hela mitt hjärta.
Men det är så svårt, det gör så ont.
Att det här skulle hända oss.
Nu sitter vi här vid kanten till ett hav i Spanien,
där du borde ha varit med.
Vi blickar ut mot en helt ny horisont.
Sorgen ligger där alltid, men det nya livet läggs till.
Så säger de som vet.
Jag vet ännu inte om jag vill.
Jag lovar bara en dag i taget.
Kanske bär mina simtag.
Kanske sjunker jag av tyngden av sorgen,
i ett hav som inte längre glittrar.
Kan aldrig göras ogjort
När man en gång har tagit klivet in i ny kunskap
så kan det aldrig göras ogjort
Det finns inget sätt att radera den
Inget sätt att återfå sin oskuldsfullhet
Blåögdheten som också var en god egenskap,
den förvann med mina nya insikter
De usla bakomliggande motiven lyser med all önskvärd tydlighet
och jag har förvandlats till en misantrop
Jag ler nu överseende åt skådespeleriet
Ler åt flosklerna och ser manipulationen bakom,
och ingenting kan göra insikterna ogjorda
Ordens rikedom
Ordens rikedom
Tänk på deras ofantliga packning
Allt de bär med sig
Känslor, upplevelser, minnen
Valet av ord avslöjar och beslöjar
Och tänk sedan på hur de får liv,
i ljudets svängningar beroende på adressaten
Hur de sägs mjukt sjungande eller i staccato
Vem har makten över orden?
Vem har makten över att ge dem dess betydelse?
Vem har makten att glömma dem, gömma dem?
Vi alla! Såklart!
Förflackningen
Förenklad litteratur för allt språksvagare och sjunkande IQ
Är det receptet?
Förenkla?
Facilitera?
Ta bort reflektera?
Dodofågelns dom?
Ett folk som håller alla tillgångar som sand i sina händer,
och bara låter dem rinna mellan fingrarna,
bläddrandes på sina mobiler
Ersätter dem gärna med vad som helst…
utom det välbekanta…
Min sköld mot världen
Du var min sköld emot världen
Nu står jag ensam och naken
Dagen tar jag mig hjälpligt igenom
men på natten håller saknaden mig vaken
Du var målet och meningen med färden
Och du gav mig resonansen
Bara du kunde fånga upp mig så
Du rådde alltid bot på dissonansen
Tänk att doktorn kollade dina värden,
och allt var så bra, fick vi höra
Och tänk när vi fick beskedet
att det inte fanns något att göra
Du var inte mycket för flärden
Tillsammans såg vi längre
och du fick mig att våga
Tillvaron är nu fasligt mycket trängre
På caféet
På caféet som blivit mitt hem hör jag så många samtal
Det trygga sorlet och människorna som passerar förbi
där jag sitter i min stelnade värld
Där hör jag samtalen,
Pratet
Pratet om, förbi och bredvid
Och personalen ropar:
Cafe latte nummer trettiofem!
Och några hör och några inte
Samtalen, samtalen, samtalen
Sam
Tal
Ibland inte sam, men mera tal
Ibland inte dialog, men mer monolog
Jag var också en del av det där
men då var det ingenting jag såg
Jag skulle vilja träffa en man
Jag skulle vilja träffa en man
som är varm och mjuk,
vacker och välvårdad,
som alltid luktar gott
En man som älskar att diskutera,
men sällan blir arg
Någon som förstår mina intentioner,
även om det först kan te sig tokigt
och som har tid för en relation,
och som vet att kärleken är allt
Jag skulle vilja träffa en man att lita på
Någon som inte skyr känslor och intimitet
och som klarar att vara romantisk när han är nykter
En man att hålla i handen när åskan går,
och som fattar att ord inte räcker,
utan kärleken finns i alla våra handlingar
Någon man kan ringa till när som helst,
när något har hänt
Jag vill träffa dig
Min älskade man
Men du är död
Uppfinnas på nytt
Hela havet stormade
och när musiken tystnade
var jag utan min älskade
Jag var ute ur leken
och det gick så fort
Är denna mardröm sann?
Ingen vet hur jag har kämpat.
Ingen vet vad jag har tagit mig igenom utom du,
och nu ska bara mitt skal bedömas
Utan förhandsinformation
Mina rötter
Min historia
Allt dog med dig
Nu ska jag uppfinnas på nytt
Om jag ska kunna gå vidare
Men jag vill inte
Orkar inte
Inte en gång till
Man måste gå vidare
Till vadå undrar jag
En dag i taget få man ta
Varför ta någon alls frågar jag
Det var med dig jag blev till
Jag skulle hellre svälta ihjäl
Vad händer med människorna när systemet kollapsar
Vad händer med humanism och empati
Kurser för handläggare där man lär sig säga nej
Säga nej till stöd inom LSS- stöd till funktionsnedsatta
Avslag som tar den sista kraften
Löneökning till handläggare som är bra på att säga nej till sjukpenning
Säga nej till sjuka och svaga
Och grupperna som inte skulle ställas mot varandra,
ställdes upp och de nya segrade över de gamla
Medborgarna…
Lever på gatan
Hemlösa
Tandlösa
Vad jag inte förstår är hur man kan…
Vad hände med humanism, moral och etik?
Vad hände med rättvisa och solidaritet?
Hur kan man se sig själv i spegeln efter en sån arbetsdag?
Jag skulle hellre svälta ihjäl
än att så ynkligt sälja min själ!
Men ur mig kommer ingen musik
Hjärtat dunkar oregelbundet och är taggigt
Världen är lös i kanterna
Intryckens opålitlighet är påtaglig
Kroppen skakar inuti som om någon har lagt på ett reverb
Ljud kan plötsligt skära genom märg och ben
med en vidrig vass diskant
Kroppen rör sig som med pålagd latency
Som ett musikaliskt projekt i en studio
Men ur mig kommer ingen musik
Det är ingen dans
Ingen rörelse
Jag har frusit fast
Ett känsligt hjärta Hem 