Första fucking allt

Tvåhundrafemtio liv
Slocknar varje dag
Hisnande perspektiv

Nittiotusen i Sverige dör varje år
Som en hel kommun
Hundratusentals med sorgesår

Och så ska man fira en första för allt
En första midsommar utan dig
Gladdes åt att det regnade och var kallt

Idag är det min första födelsedag utan dig
Tjugo födelsedagar firade vi ihop
Ha den jävla äran på mig

Firar med en vän På nån jag litar
Hjälper mig med att få dagen att gå
Full fart framåt och supa skallen i bitar

Tio bröllopsdagar firade vi
Hålet i bröstet gapar öppet
Allt slits upp inuti

En första sonens födelsedag
Vidriga tanke
Sen din bemärkelsedag

Så kommer en jävla fucking jul med alla traditioner och minnen som hör till
I mars kommer dagen då du dog, hur kommer jag att må då?

Sen ska man gå vidare för då har året gått och vi har kommit till april

Jag trodde inte att det kunde vara så kallt och rått
Så helt jävla hjärtlöst och bisarrt
Vilken bild av mänskligheten jag har fått

Vem är jag och vad har jag när första året är slut?
Har jag ett liv? Vill jag vakna? Är jag levande död?
I trehundrasextiofem dagar har jag i så fall lyckats stå ut
Hundratusentals första sorgeår har passerat med eller utan stöd

Desperat

Jag är helt desperat
Ensamheten krossar mig
På TVn hörs ettrigt matchreferat
Meningslösheter, plattityder, ytligheter och numera ett nytt obegripligt liv
Är villig att göra nästan vad som helst för att slippa
Ödsligheten är större än Saharas öken, och så tjock att den behöver skäras med kniv
Verkligheten är kallare än en vinter man vill skippa
Mörkret är mörkare än Thailandsnätter
Är helt desperat, men söker inte en sexkamrat
Sex som gympapass med snabba reträtter
Kroppar som varor att konsumera
Ok ta mig och ät upp det du vill ha
För dig kommer det många flera
Kasta ut det som är kvar med övrigt avfall
För jag har tappat alla illusioner
Så kör på bara ge inget av dig själv, var bara iskall
Mister du en återstår det miljoner
Det som finns kvar av mig är ingenting att ha
Allt som vi vårdade, min älskade och jag
allt som var dyrbart känns nu draget i smutsen
Nu när han inte är här är jag bara svag
Nu kan ingen se mina facetter
Inget heligt kvar, inget fint, inget sårbart och skört
Allt har tvingats bort med tillgjorda piruetter
Kör bara på med allt ni har
Låt ångvältarna rulla över mig
Lämna mitt tillplattade hjärta kvar

Jag simmar

Jag befinner mig simmande på ett mörkt hav
Ibland spricker molnen upp och värmer mig
Hindrar mig ifrån att frysa ihjäl
Jag simmar ibland med blicken mot botten
Och ser bara mörker
Men ibland ser jag framåt
Ser färgerna och skönheten
Ser liv
Ibland blir vågorna så höga att jag nästan drunknar
Kan inte andas
Men så inser jag att jag ska ta en våg i taget
Och då överlever jag en stund till

Ibland blir vattnet kav lugnt
Solen skiner ifrån nästan klar himmel
Då lägger jag mig på rygg
Och bara flyter med
Ser då solen och molnen svepa förbi
Säger till mig att livet går vidare

Jag vet att jag kommer att komma fram
Någon gång
Kommer att komma hem igen
Hem kommer att vara något annat
Andra andetag
Jag kommer att stiga upp på en helt annan strand
Och på den stranden finns bara plats för mina lysande solar

Vissa dagar hatar jag livet lite extra


Vissa dagar är livet extra fult
Människor är extra idiotiska
Så jävla puckade
Äckliga
Vidriga
Men då lyser de fina desto mer
Strålar över klotet
Dränker mörkret hos de andra i ljus
Hindrar mitt inre ifrån att förtäras
av simpelheten hos ett andefattigt, syniskt folk
Vissa dagar känns slagen mot boxningssäcken
Underbart
Vissa dagar känns gasen i botten på motorvägen
Som det enda rätta
Vissa dagar kan min vrede inuti ersätta ett kärnkraftverk
Lika giftig och skadlig
Vissa dagar vill jag fly till ett evigt raveparty
Och stanna

En lyckad synergi

Om jag ska leva, så vill jag leva på riktigt
Då vill jag ta vara på varje dag
Känna att jag vill stanna ett tag
Jag vill inte fastna i mitt mörker
Jag vill inte att livet ska rusa förbi
Vill inte missa all livsmagi
Jag vill åka med och känna vinden i håret
Jag förlorade dig, men jag vill inte ha förlorat mitt liv
Och gudarna ska veta att jag kämpar för att vara konstruktiv
Jag vill att sorgen ska färgas randig av glädje och skratt
Och om kärleken finns därute så vill jag ha den direkt
Vill inte vänta, vill ha det äkta och det äkta är inte perfekt
Det ska vara enkelt utan krav
Söker en lyckad synergi
En glad röra av energi
Livskraft
Om det finns därute, ta mig dit!
Nu, nu nu! Jag är ingen monolit!

Kommer någon någonsin?


Allt vi upplevde tillsammans
Svetsade oss samman med nu och då
Tillsammans kunde vi förstå, vi två
Du var min länk till mitt förflutna och min framtid
Utan dig är jag helt naken
Nu försöker jag få rätsida på saken
För dig var jag begriplig och sund
Men vad kommer andra att se?
Hur kan man ge en resumé?
Kommer någon någonsin?
Kommer någon någonsin kunna se mig som du?
Kommer jag någonsin?
Kommer jag någonsin kunna se någon som jag såg dig?
Kommer någon verkligen kunna älska hela mig, som du?
Kommer jag kunna älska hela någon annan, än du?
Jag förstår inte hur jag ska stå ut
Tänk om jag bara kommer leva med ett substitut?
Kommer jag någonsin?
Kommer någon någonsin?

Cykla sig snygg

Speglarna på Hempa & Mojje tycks göra allting större
Kroppen lyser blek och ljuset lyser fult på min kropp
Kläderna jag hittade på rean igår, de hängde jag tillbaks
Med de fula bilderna på näthinnan gick jag hem med tappat hopp
Idag är en helt annan dag
Idag gick jag till gymmet och cyklade en stund
Åh älskade färgade speglar och sköna spinningrum
i era reflexer är jag solbränd och inte alls rund
Jag är fortfarande inte stark som förut
Jag cyklade lugnt och inte snabbt som en raket
Lyssnade på techno och njöt i fulla drag
Tittade på min spegelbild och kvinnan jag såg var inte gammal och fet
Plötsligt tycktes den inre kommentatorns röst låta så trygg
Tänk att man på ett ögonblick kan man cykla sig snygg

 

Fotnot. Hempa & Mojje = Hennes & Mauritz

Sedd på riktigt

En människa som en gång har blivit sedd på riktigt
Vänjer sig aldrig vid att vara utan
Kan aldrig tycka att något annat är lika viktigt
Värmen ifrån en sådan blick slår allt annat
Hindrar kylan ifrån att tränga in
Håller ensamheten långt, långt borta
Blickar som skyddar ett ömt skinn
Ett enda välvilligt vittne är vad som krävs
En enda blick som ser potentialen
Som ser glimret som glittrar i oss alla
Håller den som ligger på marginalen
En enda krävs för att hindra en människa ifrån att falla helt

Cancerpanik

Säg aldrig att jag ska fånga dagen,
säg aldrig såna floskler till mig!
För mig är det ingenting annat än
cancerpanik.
Jag har varit med om det förr,
och jag hatar det som pesten.
Utmätta dagar som ska fångas.
Åh vad jag avskyr det!
Jag trodde att jag skulle slippa det igen.
Men då slog blixten ned.
Läkaren sa: Dagarna har blivit dyra.
Jag ville inte fånga dagar,
stunder och minuter.
Jag ville ha så många att jag kunde slösa hur jag ville.
Jag ville planera eoner av tid med dig.
Jag ville sitta gammal och skrynklig bredvid.
Ödet lurade oss på livet.
Stal förutsättningen för liv.
Och varje dag mäts nya liv ut.
En färd i en riktning ändrar helt kurs.
En människa kastas ut i ovisshet.
En trossats faller.
En meningsfullhet löses upp.

Cancerpesten

Förr dog folk som flugor av digerdöden och smittkoppor, men nu sprider sig cancern som pesten
I tidig ålder drabbas några, men så småningom drabbas nästan hela resten
Kanske är det dags att sluta vända bort och ignorera,
det faktum att vi blir flera
Vi som drabbas av det ofattbara
Vi som förlorar det underbara
Cancern stjäl hänsynslöst liv, kärlek och hopp
Sorg bosätter sig i en kropp
Stjäl all energi, rubbar hela homeostasen
Och värre blir det ända fram till nyorienteringsfasen
Trots att kropp och själ är arbetsoförmögen
och den dignande pappershögen,
så dunkas mantrat att sorgen är ingen sjukdom
för trygghetssystemets kassa gapar numera heltom
Men nu är det en gång så
att cancern drabbar stora som små
Så tänk dig för kära byråkrat
du kan själv få äta upp ditt eget sorgeprat
Och tänk då på att föregå
med gott exempel och följ din propå
Ät din egen bittra medicin,
och stirra in i karmas grin