Etikett: Dikter

Barcelona

adminLämna en kommentar

Till Barcelona åkte vi året som vi gifte oss
Nu är jag här med vår ögonsten som var det viktigaste för oss förstås
Ramblan pulserar precis som förr
Men livet är förändrat och jag står framför en dörr
Hur lever man vidare, det är frågan som söker svar
Jag ser livet som pulserar och minns hur enkelt det var
Ser alla unga med livet framför sig
Vill inte tänka att det inte gäller mig
Låter mojiton värma min själ
Tänker att livet ändå vill mig väl
Tänker att jag måste glädjas åt det som är jag,
För jag kommer aldrig vara så ung som idag

Tiden

adminLämna en kommentar

Tiden har fått en annan innebörd för mig
Minuter kan vara så oerhört långa
Så fruktansvärt outhärdliga,
och klockslag så oerhört viktiga,
men ändå luddiga
Jag glömmer så lätt
Tiden läker inte alla sår
Men kroppen gör kanske det
Med tiden
Efter alla klockslag

Klockan 05.30 vaknade jag efter en mardröm om clownen i filmen Det
Klockan 09.15 tänkte jag att jag inte ville leva längre
Klockan 09.20 tänkte jag att sörjande inte kan överleva i den här obarmhärtigheten
Klockan 09.30 skrek jag och grät över en försvunnen tygkasse som sonen lånat
Klockan 09.40 kallade min son mig för psykfall
Klockan 09.55 kramade min son om mig och vi sa båda till varandra
JAG ÄLSKAR DIG!

I sorgens fjärde månad

adminLämna en kommentar

I sorgens fjärde månad,
flög hoppet i väg så långt
Blev så litet att det knappt kunde synas en molnfri dag
Det var också då orken tröt
Det var då jag bara grät och skrek
Ut i en tom intighet utan resonans
Det var då jag insåg hur ytligt allting är
Och om ytan krackelerar
Då är man körd
Och hela jag har krackelerat
Hör inte längre till
Vi ska köpa T-shirts jag och min svägis
På dem står det:

I hate people…

Metamorfos

admin1 kommentar

Efter hundra dagar
Då fattade jag att du aldrig kommer tillbaks,
och att det vore gement att skynda på döden.
Då reste jag mig upp och stod avklädd utan dig
En helt främmande person
Sen dess har jag försökt förstå vem jag är
På ett sätt gammal som världen
På ett annat sätt ung och barnslig som en skolflicka
Kroppen tar sats och blommar en sista gång
Innan hösten kommer
Ett grått töcken av ovisshet
Apokalyps eller fågel Fenix?

Sånt man aldrig kan förutse

adminLämna en kommentar

Förlust
Intighet
Tomhet
Ångest som äter sig in
Förändrar permanent kroppen min
Destruktivitet som bryter ned
Bryter ned människovärdet bit för bit
Ingen människa vill komma dit
Avsaknad av värme- jag fryser så jag skakar
Närhet- jag har tappat allt hopp
En hungrande kropp
Ett utsvultet hjärta
Pappersexercis
ifrån byråkratisk milis
Sjukskrivning
Utanförskap
Girighetens garn
Särkullbarn
Arvstvister
Bråk och osämja
Mammon går inte att tämja
Nedsjaskning
Utsatthet
Myten om mig själv i kras
Allt blev bara knas
Fruktan för framtiden
Verkligheten kall,
som frostbiten metall
Dejtingsiter
Matchning, mötesplatser och glada pannkakor
Förhärdade hjärtan utsatta för yrkesfiskning
Om jag ändå hade kunnat berätta för dig
Hur brutalt världen behandlar mig
Om jag ändå hade fått vila mitt huvud i ditt knä,
och fått höra att allt kommer att bli bra
Då hade jag kunnat orkat med ännu en dag
Men döden innehåller så mycket
Sånt man aldrig kan förutse
Hur det känns att aldrig få återse
Älskade, älskade, älskade!
Prat mot en kall sten
Salta tårar mot mina böjda ben

Att orka leva

adminLämna en kommentar

Att orka leva
Orka leva kvar
Orka andas
Hålla lågan brinnande
Utan att blåsas ut av stormen
Skitstormen som träffade mig med full kraft
Svepte nästan bort allt liv
Räfsar bland spillrorna
Försöker hitta det som överlevde
Försöker motivera mig
Försöker aktivera mig
Smärtsamt medveten om att det bara är distraktion
Som granris över sank mark
Men det är det eller att sjunka
Liv eller död

Utåt sett

adminLämna en kommentar

Utåt sett ser jag ut att må bra
Utåt sett går jag upp i ottan och skjutsar sonen till jobbet
Utåt sett försvinner jag sedan iväg till gymmet
Utåt sett sitter jag sen på caféet vi alltid brukade gå på
Utåt sett sitter jag där och skriver och verkar fungera så bra
Utåt sett sitter jag där och verkar så företagsam
Utåt sett sitter jag där och gör allting rätt
Utåt sett är jag i bra form
Inåt sett skjutsar jag sonen till jobbet och håller på att svälla av stolthet
Inåt sett åker jag till din grav och sitter där och gråter floder
Inåt sett vill jag ligga begravd bredvid dig
Inåt sett åker jag sedan hem och känner hur jag har blivit rånad på hela mitt liv.
Inåt sett skriker mitt inre av ensamhet
Inåt sett skriker mitt inre efter närheten vi hade
Skriker efter kärleken
Inåt sett går jag sedan till gymmet och ser hur alla verkar ha familjer
Inåt sett ser alla ut att ha kärlek utom jag
Inåt sett går jag sönder bit för bit
Inåt sett har jag tappat all aptit
På allt

Fan vad vi skulle ha levat

adminLämna en kommentar

Fy fan vad bra vi kunde ha haft det
Du och jag och den underbara sommaren
Fan vad vi skulle ha levat
Älskat
Njutit av solen
Fan vad vi skulle
Fan, fan, fan
Vi skulle ha cyklat omkring i stan
Gått på fik
Badat och kramats
Fan vad vi skulle
Jag skulle ha varit hel
Jag skulle ha levt
Varit här
Fan, fan, fan
Kanske visar det sig att jag också är död
Det vore rimligast

En omöjlig referens

adminLämna en kommentar

I mitt hem
Där jag inte längre är hemma

Där sätter jag låtar på repeat
Flyr i tanken till retreat

Men allting står bara still

Längtar så att jag dör och ännu lite mer
Inser hur naivt det är att tro att det finns fler

Måste veta vad jag vill

Måste släppa allt och tänka nytt
Måste släppa det som flytt

Men än finns du i varje cell

Blir en omöjlig referens
Stör alla andras frekvens

Ångestens röst blir allt mer gäll

Under tiden flyr jag för mitt liv
Någonstans hörs lärarens röst, skriv, bara skriv!

Och rad läggs till ännu en rad

Och varje bokstav lägger sig på plats
Hjälper mig att ta ny sats

Men kommer jag att någonsin åter bli glad?

Flyr förtvivlat

adminLämna en kommentar

Försöker förtvivlat fylla ut tomheten
Fyller vita luckor i kalendern
Vita hemska ensamma luckor
Ödslighet som sakta kommer krypande längs golvet
Ett oönskat lugn som skriker i mina öron
Ett lugn som inte ger återhämtning
Gräver sig djupare
Gör spår som aldrig kan göras ogjorda
Någonstans i mellangärdet
hörs trupperna samlas
Ångestarmén väntar på signal
Jag som aldrig kapitulerat för det obehagliga,
flyr som en hare framför strålkastarljuset