Etikett: Dikter

Spelet är riggat

adminLämna en kommentar

Du flänger runt och sitter som på nålar
Det enda du kan tänka på är att jaga stålar
Jag undrar hur det blev så. Vad har triggat?
Fattar du inte att spelet de spelar är riggat?
Du borde sluta vara en nyttig idiot
Du bara jagar på utan knot
Se lite längre, tänk ett steg till
Varför gör du som enprocentarna vill?
Döden går i svart och inte i vitt
men livet kan vara både bundet och fritt
Varför bara snällt sitta och spela med,
när du kan ändra en tid som är ur led
En kan inte ändra allt, men alla kan göra något
De flesta måste ha sett vad som har pågått
Unga blir desillusionerade och spelbolagen vinner stort
Det är sorgligt, för det finns så mycket mer vi kunde ha gjort
Jag fördömer inte, jag förstår så väl hur ekorrhjulet fungerar,
men hur ska vi någonsin få en ändring om vi inte agerar? Reagerar?
Hur kan vi skapa en tillvaro som människor mäktar med?
Ett liv där eftertankar, humanism och empati kommer med besked…

Under den glödande himlen

adminLämna en kommentar

Under den glödande himlen
färglagd av hösten
sitter en ung kvinna som är jag
Det låter som nåt bra
Att jag blev tjugofem igen
Att det är något ungt och vitalt
Men det är något hemskt och brutalt
Ställd på ruta noll
Vandrar bland vargar
Ödsligheten söndrar och sargar
Under den glödande himlen på en pall sitter hon som är jag
Och talar med stenen som ofattbart bär ditt namn idag
Den obarmhärtiga texten som befäster tragedin,
lyser mot mig i morgonens dova dimma
Ute i det kalla havet ser man mig simma
Under den glödande himlen, utmattad och nedkyld,
stannar jag vid en tillfällig livboj och andas ut
släpper och simmar vidare kämpar minut för minut
Väntar flämtande på nästa livbojs SMS
Inser att den endast är temporär
Inser att den är en chimär
Äkta kärlek finner man inte så lätt
Du främmande kvinna som är jag
förvandlades hastigt i ett slag
Under den glödande himlen

Två steg fram och ett tillbaks

adminLämna en kommentar

Jag blickar fram
Två steg fram och ett tillbaks
Gott nog så
Det har jag börjat förstå
Gårdagen känns i kroppen
Mår som en räv
Ändå mår jag toppen
Jag lever
Jag är här
Livet är besvär
Jag vill bli kär
När jag är död
Ska jag ha brunnit,
och alltid haft en glöd
Mina fötter ska ha trampat okänd mark
Utmanat tryggheten jag söker så
Förlikat mig med att vara stark
Min blick ska ha stirrat ut ensamheten
Uppkäftigt ska jag ha promenerat fram
Älskat helt och fullt ända in i evigheten
Min kropp ska ha känt hud mot hud
Jag ska ha mött en själavän
Det kan inte bara finnas en
Natten glittrar vackert i höstens skrud
Två steg fram
Gör att jag orkar ta ett tillbaks
Vi är alla dödens lamm
Men än så länge andas jag in och ut
Värst är det som inte har något slut

Tillber Ninkasi

adminLämna en kommentar


Från den ena stunden till den andra
står du plötsligt ensam, naken
På mörka ödsliga stigar får du vandra
I en alldeles för stor säng ligger du vaken

Ångesten bultar och skriker med hög röst
När helgen kommer flyr du ut i natten
Flyr undan den outhärdliga värken i ditt bröst
Du söker dig till värmen och de glada skratten

Tillbeder Ninkasi, ölens gudinna
Vilar i hennes famn i en alltför liten stund
i vetskap om att problemen inte kommer att försvinna
Som en båt som helt har gått på grund

Ifrån himlen blickar klotrund måne
Du fångar ögonblick med din kameralins
Du vacklar hem som en dövad fåne
Kvar är bara spår av ett liv du minns

 

Väl förborgat innanför två dörrar

adminLämna en kommentar

Väl förborgat innanför två dörrar faller mina ord till marken
Jag vet inte om de faller i god jord eller i någon jord alls
Jag ser på psykoterapeuten men vet inte vad han tänker
Jag vet inte längre om det finns någon jordmån överhuvudtaget
Det är svårt att tänka sig att någonting alls kan gro i mitt liv
Döden har slukat det mesta som kom i dess väg,
och den här gången råkade vägen vara mitt liv
Jag letar efter märken på min kropp.
Jag har ideligen gått till läkaren men än finns inga tecken.
Tecken på att döden tänker ta mig också.
Och i den svarta absurditeten ska jag brottas med alla meningslösa trivialiteter som odrabbade ägnar sig åt.

Guru

adminLämna en kommentar

Håll dig borta med ditt tomma fattiga prat
Självutnämnda guru du sprider dina förnumstiga citat
Försöker predika meningen med livet,
fast du helt har missat perspektivet
Försöker höja dig själv med visas skrifter
Du som inte ens kan tygla dina egna drifter
Mästrar och är rättrådig som få
Publicerar på Instagram allt du kommer på
Men mig lurar du inte för du har aldrig förlorat allt
Aldrig levt när det blåser riktigt, riktigt kallt
Du har inte tappat hoppet och meningen
Du vilar tryggt i den äktenskapliga föreningen
Istället tar du allt verkligt viktigt du har för givet
Glömmer din familj för ditt inre liv och det som står skrivet
Du utmålar dig som osjälvisk och klok
Narcissism är nog det rättare ordet i varje lärobok
Men du kommer att fortsätta att berätta
Berätta sanningar för folk som inte vågar ifrågasätta
Du har satt på dig en stor lånad fjäderdräkt
Det du försöker skapa är ingenting annat än en sekt

Människor jag möter

admin2 kommentarer

Människor jag möter
Färgar av sig
Det är slående hur starka färgfläckar jag får
Jag har aldrig tänkt så förut
Det är som att min hud är en canvas
En torr törstande canvas
Den skriker efter färg
Människor är inte betydelselösa
Har aldrig varit
men nu gör de så stora avtryck,
för jag har insett hur viktiga de är
Deras speglingar
Utan människors färg törstar jag ihjäl
Jag förstod inte förrän nu
att ett liv utan speglar blir helt svart

 

Första bröllopsdagen

adminLämna en kommentar

Första bröllopsdagen utan dig
För tjugoett år sedan blev jag din tjej
För elva år sen blev jag din fru,
men inga vackra minnen hjälper mig nu
Saknaden bränner sönder mig inifrån och ut
Ensamhetens kyla fryser ned mig utifrån och ända in till slut
Nu närmar sig hösten och jag ser framåt med bävan
Tänk hur allt suddades ut, trots all min strävan
Kvar är jag tillbaks på ruta noll,
men med ögonstenen som har koll
Han som så snabbt fick bli stark,
och fick utgöra grund när det inte fanns någon mark
Jag kämpar och sliter med att klara dagen
men idag hukar jag mig dubbelvikt som av ett slag i magen

Tar en taxi till Marula Café

adminLämna en kommentar


I Barcelona sjuder livet dygnet runt
Men platsen saknar betydelse när fundamentet är tunt
Inga vackra vyer kan stilla min längtan till livet som var
Inga goda drinkar kan minska min önskan om att du skulle vara kvar
Att veta att min väg ska kantas av hopp och av svek
Att se att de flestas moraliska kompass är ganska så vek
Som en pastisch av en äldre tid,
upprepas ytligheten i en ny hybrid
På Opium club lyser bling bling och stass
Männen i kavaj och kvinnorna i strass
Att gå på techno i såna kläder
Svettas ihjäl i stekhett väder
Är ett helgerån på hela kulturen
Sån dynga är i strid med naturen
Så vi sätter oss i en taxi till Marula Café
Levererar värme och äkta kvalité

De hastigt dömande

adminLämna en kommentar

Snälla hugade Facebook skribenter,
jag söker och längtar efter riktigt intellekt!
För jag börjar tröttna på okunskapens nyttiga assistenter
Genomtänkta analyser vore en sån härlig fläkt!

Istället kommer konstruktivistiska hypoteser
snickrade i hemmets trygga vrå
I parti och minut kommer dessa naivistiska teser
Nog borde väl tankegodset hålla en lägstanivå?

Hur kan man leva utan historiens bittra men viktiga fakta?
Hur kan man leva utan tanke på konsekvens?
Förändring från frihet till ofrihet sker sällan sakta
Men en fingervisning kan vara självmordsfrekvens

Så till er skribenter som så hastigt dömer om rätt och fel
Lyft huvudet ifrån navelskådan och se världen som den är
Ni kommer att märka att sanningen bärs av oss alla del för del
Den finns bara i mötet med den andre och det är genom att lyssna vi verkligen lär