Etikett: Dikter

Sköra trådar

adminLämna en kommentar

Mitt liv hänger på sköra trådar
Mitt liv är vandring på tunna isar
Tidig bister gryning på begravningsplats
Ödsliga tider där mörkret döljer vägen

Men ibland hänger livet på silvertråd
Och isen ligger spegelblank
Blåvinge och kungsfågel kan ses vid graven
Och ljuset kommer alltid åter

Väven vävs vidare
Tråd läggs till tråd
Alla möten vävs in i väven
De goda blir till trådar av guld

Hur länge får nornorna bestämma
och under tiden övar jag på att andas
Ligger där i en hängmatta av glimrande väv
och låter mig sakta vaggas till ro

Tvingade mig att gå hem

adminLämna en kommentar

Känner mig riktigt stolt
Det gjorde jag riktigt bra
Jag lyckades klara av en dag
Istället för att fly stannade jag

Jag skulle så gärna vilja göra mitt hem till mitt
Jag skulle så gärna vilja göra det tryggt igen
Åh herregud, det var så otroligt länge sen
Tänk när jag bjöd hem dig och insåg att du var han av alla män

Men jag känner mig riktigt stolt
för jag stannade hemma och drack ett glas av druvors saft
Jag spikade upp alla fotona på oss och livet vi haft
Jag grät och spikade, men kände att det gav kraft

Jag tror att du skulle vara stolt
För du ser hur jag kämpar för ett liv
Du vet hur jag vandrar på eggen av en kniv
Jag kan höra dig ropa ifrån mitt minnesarkiv Skriv! Älskling skriv!

Fatta hur jag har blivit!

adminLämna en kommentar

När kvällen kommer, kommer också mörkret
Inte bara utomhus utan även inuti
Och jag vill inte hem där ensamheten lurar
Jag vill fly, fly fly, fly, fly,
tills nästa dag börjar gry

Jag vill kasta mig ut på krogen
Dricka alldeles för mycket
strunta i konsekvenser
Mörkret har alla gränser rivit
Fatta hur jag har blivit!

Nu vet jag hur det är
Nu lever jag i misären
Nu känner jag njutningen av smärtan
smärtan jag kan styra själv
som den isande kylan i en älv

Jag håller mig alltid i rörelse
Så att det äckliga inte hinner ikapp
Så att förlusten inte hinner sjunka in
Ett dåligt val är så mycket bättre än inget alls
Vad som helst som släpper på snaran om min hals

Ångesten gör som den vill

admin1 kommentar

I de svarta ränderna i staketet förhandlar jag hårt
Orkar jag lite till?
Orkar jag till nästa vita rand, eller blir det för svårt?
Psykoterapeuten sa: Hitta en trygg plats och gör den till din
Men alla platser är färgade av allt det jag förlorade
I stormen finns inte enda plats eller företeelse som är min
Inget lugn Ingen ro
Ångesten gör som den vill, den tiger aldrig still
Jagar på, får mig att göra sånt jag egentligen inte vill
Tänk hur nära misären var hela tiden vid min sida
I en handvändning stjälptes hela lasset
Min fråga: föddes jag för att lida?
Vad har jag gjort för att reta gudarna, vad är det jag ska sona?
Ödsligheten som i en apokalyptisk resa dit ljuset aldrig når
Brända broar eller broar som aldrig har funnits?
Jag behöver inte dem som saltar i mina sår
Ångesten gör som den vill, den tiger aldrig still
Jagar på, får mig att göra sånt jag egentligen inte vill

Som ättika på växter

adminLämna en kommentar

De finns de som inte vill låta någonting växa
Det är en förbaskat viktig läxa
Utvridna armbågar som försöker blockera vägen,
av rädsla för att bli passerade i alla lägen
Det är de som blir provocerade av andras framgång
och bara klappar händer när de inte vågar annat
Dem som är nöjda när kreativiteten har stannat
Det är de där som ser dig som konkurrens
och aldrig någonsin skulle ge dig en chans
Den där missunnsamheten som förpestar myllan,
och som vill att du lägger drömmarna på hyllan
Får allt växande att vissna och krympa
Kan bara söndra och stympa
Leenden som inte når ända upp
Blickar som flackar och tittar under lupp
Tillgjorda röster som skorrar falskt
Som ättika på växter
kamouflerat i utlagda texter
Spring så långt bort du kan
I deras ögon blir du aldrig grann

Jävla förbannade skitår

adminLämna en kommentar


Jävla förbannade skitår, jag försöker härda ut
Jag kan inte nog vänta på att du ska ta slut
Då ska jag begrava dig så jävla djupt att du mig aldrig mer når
Äckliga vidriga sjukdoms och eländesår
Fasansfulla, farliga, fula förlustår
Dåliga, dödliga djävulsår
Du är cancer, utmattning, konflikt, hat, droger och kriminalitet
Du är bristande förståelse, empati och barmhärtighet
Du är hat
Du är tomma citat
Du är den släckta glöden
Du är döden
Du är missförstånden, otillräckligheten,
Du är falskheten
Du är vännerna och modet och sveken
Vid kanten väntar kraften tålmodigt på att föda
Väntar tillsammans med vänskapen, hoppet och kärleken,
som du aldrig lyckades döda

Vi kan inte trösta varandra

adminLämna en kommentar

Vi kan inte trösta varandra
Vi blir bara ensammare
Mörkare
Ödsligare
Avståndet bara ökar
Sjuka,
chockade,
sörjande,
utmattade,
krisande
Det är vi
Och vi krockar hårt
När ska livet förbarma sig?
När har vi brunnit klart?
När ska vi resa oss ur askan?
Via Dolorosa, när tar vägen slut?

Trauma

adminLämna en kommentar

Jag hoppar till när jag hör ett plötsligt ljud
Hjärtat hamrar ett solo
En våg av iskallt obehag förvandlas till het lava
Benen mjuknar och sviktar
Ensam i en bubbla
Total alienation
En minnesbild fladdrar förbi och stänger av
Ett tomt vitt intet
Fyra timmars sömn
Ljud och prat skramlar vasst
Irritationen bubblar
Rösten som blir skarp
Som vill skrika för full hals
Aptiten som försvann
Benig rumpa, platta bröst
Vem vill ha ett vrak?
Läsa text
Tappar tråden om och om igen
Det plötsliga mördande raseriet
Överrumplar
Behandlarens fråga kastar fram en minneskavalkad
Så mycket som låg gömt
Tårarna väller fram
Darrar fortfarande när jag går
Kroppen febrig
Post
Traumatiskt
Stress
Syndrom
PTSD
ropar:
Ingen idé

Och det som sedan kom

adminLämna en kommentar

Jag ligger vaken
och tänker på dig och mig
Om allt vi aldrig pratade om
Och det som sedan kom
Jag tänker på hur konstigt det var
Att vi inte tänkte mer på mig som skulle vara kvar
Jag tänker på all hjärtlöshet,
jag utsattes för i min hjälplöshet
Jag tänker på allt som bröt ner mig helt
i ett byråkratiskt system som är så stelt
Jag tänker på de som inte kunde känna barmhärtighet
Utan tvingade mig igenom all denna vårdslöshet
Kvar är jag och får betala priset,
för att du inte såg klart genom diset
Så var det inte för mig
Jag sörjde för dig
Men kanske var det för att du aldrig tänkte på döden
Du lämnade de olösta frågorna åt sina öden
Lämnade dem kvar till mig
Inte någon okomplicerad grej
Om jag bara kunnat vila i din famn
Om du bara kunnat lugna mig i din hamn
Sagt att allt kommer att bli bra,
fast att jag vet att jag tappade den jag va

Han tände eld på valplakaten

adminLämna en kommentar

Min enda mening med livet sitter bredvid
och frågar om han kommer att komma i tid
Vi åker bil i den tidiga gryningen
Staden sover ännu en liten stund,
under månen blekgul och rund
Gatorna glittrar av regnet som just hälsade på
På sidorna syns valplakaten som höjer min stressnivå
Nedskräpning sanktionerat av staten
och de som pratar om det som sen inte blir sant
Floskler för att kunna lura åt sig makt och en slant
På Sveavägen står taxibilarna utanför Seven Eleven
Och plötsligt får vi se en brasa flamma upp
Där står en ung man stolt som en tupp
Han står där på berusade ben, svartklädd och ler
Polisen kommer väldigt fort och de blir fler
Han har eldat upp valplakaten
med de dumma citaten
Han står där berusad och glad
under ett ögonblick i våran stad.