Stadens
Konsumerande
Käftar
Lyckades även sarga mig
Det sura nedfallet
Tvingade mig att härda mitt skal
Tvingade mig att spela med
I det bisarra spelet
I världen där allt är upp och ned
Jag svalde de vackra långa meningarna
Talar nu i stackato
Uttrycker mig i alldeles för korta SMS
Följer de banala reglerna
på dejtingsiterna från Sodom och Gomorra
och kallar mig själv för Venus ifrån Haga norra
Om jag sätter mig ned,
och verkligen känner efter,
så kommer jag känna hur trött jag är,
och aldrig orka att resa mig upp igen.
Kanske kommer jag att somna och
drömma om allt vi var med om.
Allt vi gjorde.
Hur vi kämpade!
Hur vi alla drömde om framtiden som låg där!
Kanske kan jag känna glöden,
som ännu var stark.
Om jag känner efter,
kanske jag upptäcker att hoppet bara var ett minne,
och inser att meningen inte hade något med målet att göra.
Kanske känner jag efter,
någon dag…
När jag var ung var jag vis som världen,
och så ska det vara
Det hör ungdomen till, att alltid kunna svara
Men den som tror att åren inte ger mer insikt,
mer kunskap, mer reflektion kring existensen,
bedrar inte bara sig själv utan andra
I okunnighet och känslomässigt armod kommer ni vandra
Vissa saker måste bara upplevas för att förstås,
och det är här de flesta misstagen begås
Det går inte att tänka sig förlusten av ett barn,
förlusten av en älskad livspartner,
förlusten av förmågor i allvarlig sjukdom
Det måste upplevas och utan upplevelsen – intet mandat
Allt annat är bara okunnigt tomt prat
Du trettioåriga läkare, förlåt men du vet inte!
Du trettioåriga psykolog, förlåt du vet inte!
Du trettioåriga politiker… I rest my case!
Ett hån rakt i mitt fejs!
Ni vet inte!
Ännu…
Och ändå fattas så många beslut av människor i hybrisens ålder
Det skaver mot redan skavda skav, saltar i öppna sår
Som att leva i en värld där mötet är något man aldrig når
En värld där döden inte finns men där åren läggs till last
Varsågoda här är världen ni skapade och säg inte att det inte har blivit krasst!
Livet
Märkliga möten
Kalla chattrum
Saknad
Längtan
Besvikelse
Vämjelse
Känslomässiga krymplingar
Ett folk som är mästare på ensamhet
Självtillräcklighetens hindrande av tvåsamhet
Livet
Städer i förändring
För att passa andra än henne
Främmande
Kallt regn mot svart asfalt
En frilagd själ huttrar i kölden
Naknare har inte skådats
Skyl henne, skydda henne
Ifrån sig själv och det destruktivas makt
Lägg dig bredvid och hjälp henne att andas i takt
Sitter här tufsig och oglamourös
orkar inte vara utseendemässigt ambitiös
och förr var det helt ok
Då när jag var med dig
Vi kände varandra inifrån och ut
oavsett en dålig hårdag eller håret uppsatt i knut
Jag har tagit farväl av den första psykoterapeuten
han blev ledsen över att jag slog den otäcka mannen på käften
Ledsen över att jag inte bryr mig om min egen säkerhet
Sånt som jag tidigare känt var en fullständig självklarhet
Vi blev ledsna båda två
Jag gav honom en kram när jag skulle gå
Han sa att jag nu bryter ny mark
Att jag inuti är lösningsfokuserad och stark
Jag tror att han har rätt
Jag måste bara finna ett sätt
Måste bara sluta vilja dö när det blir för svårt
Måste börja vara min egen stöttepelare och support
Tänk hur lite jag visste
Tänk hur lite jag visste om sorg
Hur hemskt det skulle kännas
Hur ont det skulle göra
Hur förändrad jag skulle bli
Hur lite jag visste om alla hemska känslor som skulle flytta in,
och hur lite jag visste om de som skulle flytta ut
Hur svårt det skulle vara att minnas dem när de väl var borta
Så lite jag visste om att träffa nya människor
Hur förstörd och synisk jag skulle bli
Min vackra oskuldsfullhet som gick förlorad,
i händerna på vidriga depraverade människor
Ja jag var faktiskt en gång värdefull
Ingen förvarnade mig om att det skulle vara så svårt att minnas
Då skulle jag ha filmat hela vårt liv och tryckt på repeat om och om igen
Det regnar och solen skiner
Jag går samma väg som jag har gått så många gånger nu
I över tvåhundra dagar har jag vandrat här
Jag ser parken som har fått höstens färger
Jag ser att allt börjar bli som det var när allt vände
Som det var när du blev sjuk
Det var kallt och rått och grått när det hände
Men då gick vi mot våren
och du drömde om sommaren
Nu går jag mot hösten
och jag fasar för vintern
Förstår inte hur jag ska stå ut
Jag har skrikit så ofta:
Låt allt bara ta slut!
Jag förstår att det inte finns något att förstå
Men jag förstår premissen: antingen leva eller dö
Men så inser jag att vi var en trio
Mi dispacie amore mio
Förlåt att jag glömmer i sorgen!
Nu är vi en duo.
Att jag glömmer så!
Jag är inte ensam!
Vi är två!
Min son och jag
Dynamiska duon, det är vi!
Tillsammans i ödets barbari!
Jag känner det kalla regnet mot kinderna,
och huttrar under paraplyet
Men plötsligt tittar solen fram,
och det blir tydligt, det jag fann
Det regnar och solen skiner
Och sån är tydligen min resa
Det regnar och solen skiner
Efter krogen sent på natten vid tre
Snälla låt mig vara och ställ dig inte breve
Låt mig bara vara
Tvinga mig inte att svara
Jag tänker inte säga mitt namn
Jag har slitits loss ifrån min hamn
Jag har ett raseri,
som skrämmer inuti
Jag har ett mörker som slukar
Låt mig va för jag kommer att slå dig tills du hukar
Då och där har djävulen tagit över
Jidder med en clown är det sista jag behöver
Så dra din väg och låt mig vara i fred
Ge inte vulkanen mera ved
Du gjorde ett misstag som inte gick
Men ett blåmärke var allt du fick
Du låtsades ha ett dolt vapen
mot en som balanserar mot dårskapen
Du betedde dig som ett kräk och sa att jag var kaxi
Du ska vara glad att jag kastade mig in i en taxi
Se upp! Konsekvenserna kan bli alldeles för stora!
Bråka inte med en som inte har något att förlora!
Kreativiteten är inte en ensam fågel
Inte heller en sällsynt blomma
Den finns och lever ibland oss
den är egentligen alltid där
men höljs i dunkel av jante,
av stress, ointresse och tappat hopp
Kreativiteten dör aldrig
men tvingas ofta ändra form
när utrymmet inte ger plats
Men den lever ändå
Även om det kanske inte syns
så ligger det alltid ett litet
om aldrig så litet frö
och väntar på att få gro
De som talar högst om altruism och generositet
och uttrycker avsky för människors egoism
Tänk hur ofta jag har slagits av att det just är dem
Dem som suger ut energin ur rummet
Att de som talar om humanism
Snarare står för tvärtom
och viljan att offra något är inte ens ljummet
Jag slås av att det handlar om moralism
och att det är viktigt att tycka som dem
Men ack så tunt det är under skummet
Ett känsligt hjärta Hem 