Jag har skaffat mig Twitter,
men det ger inte så många fnitter
Tvärtom är det mesta argt och mörkt
Det är antingen svart eller vitt och åsikterna är färgade röda eller blå
Och just som hundratals har upprörts, visar det sig att det bara var hittepå
Vart tog de lugna tankegångarna vägen? De med lite mer nyanser?
Men bristen på läskunnighet och bildning sprider sig som cancer
Med kunskapskällor som Aftonbladet och Expressen,
förstår jag varför man istället så ofta känner sig ledsen
Jag vill inte att min längtan ska försvinna
Den som letar skall slutligen finna
Jag har sett mörkret som ingen borde se
När det inte finns någon att be
Jag har gått där maran bor
Och där Hades ror
Men i ett totalt mörker syns minsta strimma
I Styx började jag därför att simma
Ett rent tryggt hjärta ska jag söka
Det känsliga hjärtats slag vill öka
Det vill virvla, skutta och rusa
När det är rätt behöver man inte krusa
Det har sagts att jag söker en enhörning bland män
Det sporrar mig bara ännu mer, för jag söker inte en vän
Idag är sista dagen på en märklig tid
Den brutalaste av alla och förändrade allt hos mig som individ
Nu tar jag sats och startar både gammalt och nytt
Säger farväl till caféet där jag bott och dit jag har flytt
Farväl, vänner som försvann!
Jag gläds åt de nya jag fann
Jag kämpade och slet för att inte sjunka ned för gott
Jag krigade och övervann så mycket, och gläds nu åt allt jag fått
Farväl alla tomma ord och floskler, tack ändå att vi var solitärer
För som sådana litar man inte så mycket på chimärer
Jag ser de mänskliga mötena som små livbojar vart och ett
Även om de bara var där och då, så hjälpte de mig på sitt sätt
Vi är inte bra på döden och inte särskilt bra på livet
Vi människor av idag. Vi tar tyvärr så mycket för givet
Den här helgen har jag levt
Varit levande
Kunnat vara ensam hemma en fredagskväll
Och jag har njutit av det
Träffade sen människor med energi
Var på vernissage
Var på författarträff
Blev inspirerad
Problemen har hållit sig på avstånd
Ångestmullret har knappt hörts
Det liknar ett liv
Det hänger på en tråd
Men är vid liv
Det är första advent
och det är fortfarande overkligt, det som har hänt
Tänk vilka berg och dalar jag har passerat
Som en krigare har jag kämpat och marscherat
Kroppen värker trött
Hjärtat mitt är nött
Om en månad är det ett år sedan beskedet
Och nu ska jag åter in i ledet
Nu ska vardagen långsamt ta över
Säger de som tror sig veta vad jag behöver
De där som genom sin ohörsamhet kränker
Bakom titlar och legitimationer istället sänker
De som inte ser människan bakom diagnosen
och inte orkar utvärdera prognosen
Lämnar den lilla människan åt sitt öde
Twittrar vidare i sitt medieflöde
Medan Försäkringskassan sätter klorna i patienten
som förtvivlat kämpar med argumenten
Med marken tunn som porslin
väntar ekonomisk ruin
Jag tänder stilla ett ljus här i mitt hem
för alla oss drabbade som kommit i kläm
Jag skrapade rutorna på bilen idag
Jag hoppas att du ser mitt modiga jag
Jag hoppas att du ser allt jag har lärt mig att göra
Ivrigt påhejad av vår älskling har jag börjat köra
Vi åker bil nästan överallt när vi har lust
Kanske åker vi till och med till någon kust
Nu är kylan här och snart kommer snön,
men jag har bytt däcken och sitter inte i sjön
Och bilen är besiktad och klar
Ja den ska vi försöka ha kvar
På verkstan och däckis har de varit hjälpsamma och snälla
Jag vet inte vad jag hade trott. Att de skulle börja skälla?
Om jag tar en sak i taget så går det lite till.
Glömmer det när ångestinfernot gör som det vill.
Tänk om jag kunde minnas det när Försäkringskassans byråkrati klubbar ner mig
Tänk om jag kunde minnas det när vården tycks vara en stor gåta i sig
Men däremellan har jag gjort allt jag kan
för att hitta en väg som kan vara sann
Det är vackert och fridfullt vid din minnesplats mitt i all svärta
Och i frosten på gräset framför din sten har jag ritat ett hjärta
Det som inte fick hända hände
Någon drog ur sladden
I mörkret har jag famlat
Vänner kom till
Vänner föll ifrån
Livet prövar inte en i taget
och man vet aldrig när det är ens tur
Jag sprang ensam i natten
Jag krigade och gör det än
och samlar ihop spillror
i en minnesmosaik
Jag vill att människor ska få veta
Få veta att förlusten bara är en del
Att det är allt det andra som knäcker mig helt
Det sägs att man lär sig av kriser
Otäck kunskap man inte vill ha
Men jag hoppas att det kan komma någon till del
Jag berättar allt det här för dig,
i gryningen vid vår minnesplats
Jag saknar den som vill ha mig som jag är
och vill känna ruset av att vara kär
men hur kan jag begära allt det där,
när jag själv börjar tycka att relationer bara är besvär
Men den här gången är jag säker
På att det inte går
När jag går
Jag vet att du tycker att jag är svår
Men glöm inte att jag har varit älskad ifrån topp till tå
och älskat tillbaka på ett sätt som är svårt att förstå
Det är så mycket som är bra
men ändå känner jag att jag inte kan vara jag
Det är så mycket som är likt
men ändå är det så mycket som inte går ihop
Det kan tyckas som små detaljer
och inget som ska leda till bataljer
men i själva verket är det symboler
kroppens egna sanna signaler
som egentligen står för allt
som visar på att det är kallt
Du visar emellanåt ömhet,
men under ytan finns det äckel
ibland hör jag även ett häckel
och du är full av spärrar och restriktioner
Du förvandlas då till en i mängden bland miljoner
Din litenhet skiner då igenom och lyser
Då kallnar jag och ryser
En sovande kropp kan inte luras
och man kan inte vara nära och långt ifrån på samma gång
om man egentligen inte sjunger på en avskedssång
Du vet nog inte hur mycket jag har kompromissat
som om du vore den rätta ramen, men det är nåt du har missat
Du är me myself and I
Men det är ju jag som är paj
Världen blev så jäkla trång
Världen blev så jäkla trång
jag längtar tillbaka
till den, såsom den var en gång
Då den var min
Varje steg känns så himla svårt
Har liksom stannat upp
Den oändliga förlusten av det som var vårt
Andas in syre och tårar kommer ut
Har åldrats från huden in i märgen
Under fötterna finns inte längre marken
Tränar och tränar på att fungera och hålla färgen
Stannas upp av trycket i bröstet
Går omkring i detta skådespeleri
tänker att människor håller andan
medan de ser hur jag försöker förhålla mig till denna idioti
För alla vet
De vet att alla betingelser försvann
Alla dagar är rent av ett mirakel
med tanke på hur mycket jag övervann
Så taskigt och brutalt
Tänk vilken tur att det inte hände dem
De som såg och gick hem till sitt,
medan jag tackade för att de kom
Det sägs att man ska bida tiden
att man ska vänta med striden
och skynda långsamt fram
men jag vill inte se tiden an
Du förstår inte hur det är för mig…
Jag ser hellre redan nu vem du är
Jag vill inte dras in i nåt som tär
och korrumperas av min längtan,
min alltmer patetiska trängtan
efter trygghet
till priset
av romantik,
attraktion
och kärlek.
Som att jaga en solkatt.
Resultatet blir ofta motsatt.
Du får vara vem du vill.
Måste vara den du vill.
Det som kommer fram
är som det är, känn ingen skam.
Jag släpper dig fri att flyga fritt
och värnar samtidigt om det som är mitt.
Outtalade meningar,
leder ofta till förseningar
Kanske slutar vi som vänner,
eller blir några vi inte känner.
Visst har jakten gått väldigt trögt
men vi har åtminstone försökt
Jag släpper dig fri att flyga fritt
och värnar samtidigt om det som är mitt.
Outtalade meningar,
leder ofta till förseningar.
Ett känsligt hjärta Hem 