Idag skulle du ha fyllt år

Idag skulle du ha fyllt år
Du som var så vacker med gråsprängt hår
Idag skulle vi ha firat dig med pompa och ståt
Du skulle fylla 65, men idag hörs bara gråt
Människor tröstar mig med att jag i alla fall fick uppleva det som är så få förunnat
Äkta varm innerlig kärlek, trygghet och respekt. Du älskade mig som ingen annan kunnat
Det hjälper mig tyvärr föga
Det lämnar mig med krav som är höga
Mörkret är korpsvart och förlusten är avgrundsdjup
Och där långt nere på botten ligger en del av mig som föll ned i detta stup
Om du hade levt idag så hade vi träffat hela släkten eller så hade vi rent av rest bort
Du ville inte ha stora gester och gillade inte pråliga fester Nä du var en annan sort
Tack älskade, älskade make och far till min son
Jag vet att allt som livet ger bara är ett lån
Tack för att du såg mig med din varma blick
Tack för de underbara åren vi fick
Inget av det skänker tyvärr någon tröst
Jag saknar din famn och lugnande vackra röst
Saknar när jag somnar
Saknar… när jag vaknar…

Änkan förblöder

Livet högg sina knivar i mig
Blodet lämnade sakta min kropp
Sticksåren slöt sig till en början
men nu när chocken börjar släppa
rinner blodet i floder ur min kropp
Livet ligger runt mig i pölar
Hyenorna i rättssalen slickar girigt i sig
Nu skördar de frukterna av sina ränker
De som de smidde medan du kämpade för ditt liv
Och vi vakade vid din bädd
Det är priset för min oskuldsfullhet
och tro på det goda i en rutten omänsklighet
Men allt är ändå petitesser
för någon som inte andas per automatik

Det frågas om vad jag ska göra på julen

Det frågas om vad jag ska göra på julen
Jag vet inte varför frågan ställs till mig
Kan man inte få slippa?
Kan man inte bara låta det va?
Alla vet ju att en stol står tom
Julen är djävulens påfund för ensamma själar
Kommer där med alla sina löften
Med sina glittrande ljus
Alla vackra bilder på ombonade stugor
Täckta av lagoma lager av snö
Fråga mig inte om julen,
den betyder faktiskt ingenting
Den visar bara upp sin hånfulla nuna,
och de enda starka känslor jag kan känna
är avundsjuka och förakt,
om nu någon lyckas få lite frid
Låter detta ogint så drick en skål för det
och bjud även din vän som sitter där breve

När någon frågar hur jag mår

När någon frågar hur jag mår
så kan jag inte svara
Jag vill inte verka svår
men det går inte att förklara
Har man inte varit där jag har varit
så spelar orden ingen roll
där hoppet och alla har farit
och livet ställts på noll
Så hur svarar man egentligen på frågan
utan att verka alltför undanglidande
Kan man säga att någon bara släckte lågan
och jag känner bara tårarnas svidande?
Allt jag tvingades att gå igenom
allt viktigt människor borde få veta
försökte jag förmedla utan att något framkom
för döden hör till frågor som är alltför heta
Därför vandrar jag vidare i utanförskapet
Men har funnit mig i det
Jag finner mig i det egna sällskapet
Tar dag för dag i livet som smet

Hårdheten och obarmhärtigheten


Tänk om någon av de som jäktar förbi vände sig om och log
Det är så mycket som jag nu märker efter att du dog
Hårdheten och obarmhärtigheten
Ensamheten och ödsligheten
Den kan man aldrig förbereda sig på
Den märktes aldrig när vi var två
Det omgivande bruset brusade inte så illa
Hos dig kunde jag ligga stilla
Men nu sätter sig vassa armbågar
Okänsligheter dröjer sig kvar och plågar
Det kallare samhället skrämmer
De måste vara något fel på de som bestämmer
Politiker, journalister, lobbyister och mången politruk
klämmer ur de kloka, goda sin sista plågade suck

Kanske kan någon tända glöden

Kanske någon ser det slocknade klotet
Det som glödde så starkt inom mig
Tänk hur länge vi levde så nära hotet
Det som så ondskefullt växte inom dig

Ensam ska jag nu klara kylan och stressen i staden
Ansiktslösa människor som rusar fram i bruset
Kanske orkar jag vänta på grönskan och bladen
Kanske orkar jag att vänta på värmen och ljuset

Kanske kan någon tända glöden
Kanske mixas min personlighet,
med någon som inte är rädd för döden,
men vill leva i kärlekens försonlighet

Någon med mod som smittar
och med livserfarenhetens trygghet
Som tycker att ytan kvittar
utan ser mer till intellektets snygghet

Jag orkar inte vara den jag vill vara

Jag tar nu dag för dag
Annars tappar jag mitt tag
och i dag stod jag ut timme för timme
Förkylningen tvingade mig att hålla mig inne
Det är aldrig bra för mitt sinne
Till sist andades jag minut för minut
Ända tills den här hemska dagen var slut
Om jag ändå kände att jag orkade
Men de sista energikällorna torkade
Jag orkar inte vara den jag vill vara
Den som kavlar upp ärmarna och alltid kan svara
Jag hittar inte längre orden
Hittar inte min mening på jorden

I den bitande, svidande kylan

 

I den bitande, svidande kylan
vandrade jag över isen
Jag hoppade från flak till flak
Räddade mig på havets frusna tak
Tog mig sedan snabbt vidare
Jag såg varje frusen plattform,
sjunka bakom mig och försvinna
Jag sprang allt fortare för att hinna
När jag närmade mig land
såg jag dem som var där
redo att ta tag i var hand och dra mig upp
Stod där som en liten, enad trupp
De var där i atomvinterns dödande gråhet
och såg med värme på mitt stelfrusna inre
Låtsades inte se det trasiga fula
Trots att jag var krossad ned till minsta smula
De stod där med sitt oändliga tålamod
Lyssnade på mitt ältande gång på gång
Hjälpte mig självklart och vänligt på fötter
Stod där stadigt som träd med djupa rötter

En dag finner jag

På natten kommer bilderna ifrån vår gemensamma tid
Minnena och känslan av att du ligger här bredvid
Här men ändå inte alls
Jag virvlar vidare i min vals
Jag såg våren, sommaren, och höstregn bli till snö
Valet står fortfarande kvar: leva eller dö?
Älskade, älskade tänk hur det blev
Tänk sen hur sorgen slet och rev
Vilken tur att ärren inte syns utanpå
för då skulle jag för evigt ensam få gå
För i den här världen handlar allt om utanpåskriften
och det är inte lönt att förvänta sig några skiften
Men en dag finner jag enhörningen i en glänta
Och då är jag beredd, och kommer inte vänta.
Då kommer jag kasta mig upp i sadeln igen
och rida i väg långt, långt bort i skymningen
Tillsammans med den som inte bara blev en vän
utan byggde en bro till det som ska bli till sen

Vilja av stål

Den mörka himlens kupol
böjer sig mjukt över mig
Där jag står med en vilja av stål
Står på min trygga plats
och ser stjärnor som kanske redan är döda
och tänker att nu tar jag sats
Jag ska ta tillbaka mitt liv
Låt marken rämna helt,
men inget ska få stoppa mitt driv
Jag ska skriva och krafsa ned ord för ord
Lämna ett vittnesmål
om min tid på vår jord
Sen kan vad som helst hända
Mina fötter kan sjunka genom jorden
eller så kommer allt att vända