Så plötsligt går vi där tillsammans i natten
och pratar om livet intill glittrande vatten
Stadens ljus i vackra reflexer
Vi slås av hur fort den växer
Så enkelt kan det vara ibland
En middag på en restaurang vid en strand
Plötsligt uppstår mötet och finns bara där
Jag tackar livet för att jag just nu är här
I morse vaknade jag upp
Inte särskilt snygg
inte särskilt glad
Inte särskilt trygg
Tvärtom ganska låg
Tvärtom ganska hålögd
Hann knappt med mitt tåg
Men så hörde jag fågelkvitter
och kände värme i luften som hör våren till
Och plötsligt spred sig ett glitter
En känsla av tillförsikt och av tro
Kanske kan det gå
Jag sträckte på ryggen och lät oron bero
Jag tänkte att det inte är långt kvar
Tills våren kommer igen
Tänder solen och ger våra böner svar
Dagarna börjar plötsligt räcka till
Värmen tinar kalla själar
Ensamma hjärtan slutar tiga still
Försök inte komma hit och snylta
Försök inte lura en som har koll på hur känslor känns
hur bra du än är på att skylta
Jag ser hur du har din tydliga begränsande gräns
Tro inte att du ska kunna åka snålskjuts på mitt smittande skratt
Inte en enda uns av extra tänker jag bjuda på
Nu är det min tur att få nåt tillbaks, nu börjar jag ta ut skatt
Varför ska jag vara generös när andra snålar så
Du hör av dig och vill veta hur det é
Du vill höra hur det går
Jag bara undrar varför dé
Du kanske undrar om du har satt spår
Som om jag skulle vilja trassla med trassligt folk!
Som om jag ger hur många chanser som helst
Nä stanna kvar där du är i din fågelholk
jag är inte en av dem du har frälst
Sitt kvar där och speja
Sitt där på behörigt avstånd
Jag har ingenting att säga
Jag är ingen jäkla hjälpfond
Fy fan för folk som vill äta och behålla kakor
Fy fan för ännu en känslofobisk krake
Ja min nya ärlighet ger kanske tappade hakor,
medan jag letar vidare efter nån med stake
Jag som satsade allt på kunskap
Trodde att det var den enda rätta vägen
Men jag upptäckte att ingen vill veta,
för tiden hade redan runnit ut
Kunskapseran är slut
Ingen vill veta om något som är komplicerat
utan säg bara svaret och gör det fort
Tänk hur staten lurades och bedrog
Tänk hur de gjorde så att lusten dog
Jag skulle aldrig ha satsat som jag gjorde
om jag inte hade trott på vad de sa att man borde
Tänk hur staten fick oss att tro att de aldrig skulle svika
och sen bara stod med armarna utmed sidan
Tänk hur allt vände och skammen sjönk in
När jag insåg att jag hade bränt allt krut,
och ändå inte hade kommit framåt en meter
Tänk hur de profiterade på vår oskuld
På vår blåögda moral
Vår tro som var närmast sakral
Sen lämnade de skeppet och vinkade farväl
till oss på Titanic medan vi frös ihjäl
Snön la sig djup
Jag var en vålnad
Jag var nästan genomskinlig
Jag lät mig överträdas
Jag lät mig bli förminskad
för mitt hjärtas skull
Bland lamm och vargar
har jag släpat mig fram
Men nu ser jag spåren i snön
Jag är här! Jag är här!
Jag är verkligen här,
och gör nya spår
I spåren syns varken blodet
eller tårarna ifrån kriget
Där syns inte allt jag tvingades igenom
Den iskalla byråkratin
Fördomarna och tystnaden
De äckliga meddelandena på nätet
De depraverade, de som har släppt allt
Är det för religionen som dog, eller lagarna som inte gäller?
Men jag ser i den djupa i snön att det faktisk blir spår
fast att jag trodde att allt stannade helt
Jag trodde att jag var osynlig för riktiga människor,
och att fötterna inte gjorde avtryck alls
Jag minns hur jag gick längs gatorna som en levande död,
men nu ser jag spåren i snön
Det skrivs, ja det gör ju det ändå
Blir nya kapitel i mitt liv
Det onda stannar inte kvar lika länge
Jag håller kvar taget
Jag var nära att släppa, men jag gjorde aldrig det
Och nu när jag är här
Vill jag vara nära och känna hur det känns
Andas på riktigt
En dag finns kanske en till bland raderna
I kapitlen som följer i mitt liv
Jag valde inte det här
Jag valde inte det här
Och jag svarar lydigt på alla frågor
om hur jag har klarat mig
Som om jag hade något val
Genomskinlig vätska
Kan vara så mycket
Kan vara ett stycke
Tinad snö
Livgivande vatten
Kan vara en sjö
Vattnet som så många är utan
Imma på rutan
Vodkan i flaskan som bara ställer till
En bit av ett moln
De hårda strålarna i duschen när ångesten inte ligger still
Svetten när jag slår på en säck
Fukten av en kyss
Mina tårar alldeles nyss
Vätskan i droppet
När de stängde av det
Dog hoppet
Alla är lika trasiga som jag
En stad av trasiga hjärtan
De käkar piller mot smärtan
och ingen vågar pröva något nytt
Låter nya sota för det som flytt
Och just när den vidrigt trista vintern får för sig att bli kall
då känns det särskilt svårt att orka stå pall
Då pratar jag med er som dog
Då pratar jag med er som etsat sig fast
och dig du fina jag ännu inte har mött,
för än har inte det sista hoppet dött
Ja jag klamrar mig fast i det
medan snön blåser som isiga pilar
på oss och dem som passerar förbi i sina bilar
Jag står och väntar på bussen
jag tänker på min lägenhet som en gång var ett hem
Tänker på min älskade som också var min vän
Alla är lika trasiga som jag
En stad av trasiga hjärtan
De käkar piller mot smärtan
och ingen vågar pröva något nytt
Låter nya sota för det som flytt
Jag kliver av vid hållplatsen där jag bor
Och snön som virvlar och yr omkring
Och jag, jag halkar runt i ingenting
Jag går dit mitt hem var
Där du inte är kvar
Till dörren med mitt namn
Men en dag hittar jag nog hem,
men frågan är hos vem
Alla är lika trasiga som jag
En stad av trasiga hjärtan
De käkar piller mot smärtan
och ingen vågar pröva något nytt
Låter nya sota för det som flytt
Grå och smutsig snö ligger i högar
och kylan tränger in
Sitter på fiket och talar med en som blev bestulen på livet som jag
Hon berättar om nedvända blickar och folk som byter till en annan trottoar
Hemskt att se ifrån vänner man ville tro att man har
Hon berättar om psykiatrin som bara ville droga ner
Hon berättar om sveken när det värsta har hänt
Jag berättar om det som hände mig och att jag förstår vad hon har känt
Allt jag gick igenom, hur smärtan förvandlar
Genom is och eld har jag tagit mig hit
men trots all min saknad så längtar jag efter kärlek och romantik,
för det är det som är livet, ja jag kanske verkar antik
Men om jag stannar kvar så är det för det
Ja om jag stannar så är det för det
Och ingen som inte har varit här kan förstå
Men tycka och moralisera kan de ändå
De vet hur man ska sörja
innan man kan börja
Förr blev jag så arg
men nu har jag gett upp
Jag har lämnat tillbaka problemet för det är verkligen inte mitt
Jag lämnar det hos dig som dömer för det är ditt…
Jag tänker inte sluta söka efter passion
Aldrig mera kärlek med reservation
Aldrig mer…
ska jag vara med nån som håller mig ner
som svälter mig på det jag längtar efter så
och inte frågar på riktigt hur det är
Åh jag drömmer om att bli kär,
i någon som på riktigt blir det tillbaks
I någon som flyttar in i mitt bröst
Där vi ses även när vi behöver tröst
Jag hatar det ytliga själlösa liv som så många tycks vilja leva
Min själ och hjärta är något jag har reat ut
Men nu får det vara slut
Kanske borde jag bli mer dekadent
Kanske borde jag börja dricka mera vin
Och babbla om att alla män är svin
Röker en cigg på balkongen
för jag känner mig destruktiv
Svär över mitt jäkla liv
Måste åter börja från början
Njuter av att det bränner när jag inhalerar
Att jag faktiskt har slutat är nåt jag nonchalerar
Det finns ingen att ge en kyss
ingen som ser mina rakade ben
Men det kunde varit mycket värre, jag kunde ställt till en scen
Men jag fortsätter bara att gå på
Struntar i smärtan som ligger och ruvar
Struntar i att de flesta bara är tjuvar
Alltid stjäl de nåt ifrån mig
Kärleken har alltid ett pris. Det tycks bli högre ju äldre man blir
Förlorar kraft jag såväl behöver. Ville ha kärlek men blev en fakir
Ett känsligt hjärta Hem 