Midsommar

Ännu en högtid som kräver
Så många som sig förhäver
Planerar i evigheter
och sliter ihjäl sig
Men inte för mig
Nej det är ingen stor grej
Med dig kan jag vara var som helst
Jag vill bara känna lukten av gräs och se himlen ovanför
Jag låter naturen vara regissör
Midsommaren är enkel som en picknick på en filt
Alla som vill får vara med
utan att vara släkt i ett enda led
Tänk hur enkelt det kan vara!
En filt och lite sill och potatis
Och det viktigaste är gratis

För evigt min hjälte

Du vet väl att du gör mig stolt varje dag?
Att varje gång jag tänker på dig blir jag glad?
Nu åker du hem till ditt och stänger din dörr
Tänk vilken skillnad mot förr!
Nu har du en lön som rullar in
även om den också snabbt rullar ut
Ja, pengarna tar så fort slut
Men det kommer aldrig vara dem som skänker dig lycka
Nej även om pengar behövs så är de bara en krycka
Livets mening handlar om annat än det
Om själva livet är fattigt så hjälper inte en lön som är fet
Easy come easy go
Bättre att göra sig fri och go with the flow
Girighet är en ständigt obetald likvid
Bättre då att vara rik på tid
I överlevnadskonst har du svart bälte
Du vet väl att du för evigt är min hjälte?

Jag väljer self-compassion

Jag väljer self-compassion
framför kroppsfixerad fashion
Jag väljer tid framför dyra saker
Jag köper inte kommersens ”fina smaker”
Jag behöver inte stora strapatser
till otillgängliga platser
Jag var där när allting tog slut
Det var då jag såg hur allt tog sig ut
Tystnaden i morgontimmens glittrande ljus
Möjligheterna som uppstår i ett sovande hus
Det är i det utrymmet miraklen sker
Där står mitt välvilliga vittne och ler
Talar med värme och förståelse
Kan inte stava till förebråelse

Flyg lilla bi!

Flyg lilla bi!
Flyg och landa på en annan planet
Här går miljövännerna bet
Här kommer du att dö
Här har du inte en chans
Här vinner människans dumhet
De goda människornas stumhet
Här vinner snöd vinning
framför social hållbarhet
Här vinner kortsiktigheten fort
och här förlorar mänskligheten stort
Här sågas de sista grenarna vi sitter på
medan cynismen växer sig stark
Vad hände med solidariteten?
Vad hände med mänskligheten på den här planeten?
Människa gå! Bara gå med näsan riktad mot skärmen
Lev i det binära talsystemet
Passera förbi med din oseende blick
Om det är det vill göra med livet du fick
Fokusera på dina rynkor och hur de ska tas bort
Fyll ansiktet med fillers och brösten med silikon
Fokusera på det du ska köpa härnäst
Vinner gör den som har allra mest
Flyg lilla bi, flyg!
Här finns inga blommor att pollinera
Här härskar dom som tänker krasst
Här finns bara gifter och plast

Nu är jag redo


Nu är jag redo att stänga din sida
Det har varit en jobbig grej
Jag har blundat länge för att det inte ska svida

Men din Facebook måste stängas
Jag ville inte det
Jag ville att tiden skulle förlängas

Jag ville inte bli din änka
För jag ville vara din fru för alltid för jag älskar dig än
Men jag är redo nu för jag har sett en framtid blänka

Det har kanske varit stötande för vissa att se din sida
Som om du fortfarande fanns här
Åhh stackars dem, vad de måste ha fått lida!

Fast både du och jag struntade i dem
Vi brydde oss om rejälare folk än så
De andra kunde vara vilket som

Vi brydde oss om vänner som fanns på riktigt,
och inte folk som lever i låtsasvärlden Facebook
Nä, sånt var aldrig viktigt

Men jag är redo nu
Jag kommer att stå som änka
Men kommer alltid att vara din fru

Kanske blir jag en dag någon annans maka
för älskar någon, det gör jag redan som du vet
Men nu tar jag bara en stund i taget och låter livet smaka

I stället för att drömma vill jag leva i drömmen
Och inte hålla andan
Jag vill inte lämna över tömmen

Allt är bättre än att inte våga
Allt är bättre än att leva livet som ett rakt streck
Jag vill brinna med min fulla låga

Och du lyser upp vägen som ett bloss
Du fantastiska man du har lämnat spår
Allting är kvar för evigt inom oss

Jag passerar kyrkan vi gifte oss i
Jag går i regnet och jag kan gråta utan att det märks
För tolv år sen stod vi här i total eufori

Gudomlig kraft

Jag tror att det titt som tätt
faller en ängel ifrån himlen
Jag tror att det ibland regnar ner stjärnstoft
Över oss alla
Det finns gud i träden och grönskan,
och gudomliga krafter i varje människa
Vår värld är noga med att betona vår obetydlighet
Vill fängsla oss i lydnad och vanmakt
Vill få oss att tro att vi ska köpa oss fria
Men varje människa har egen kraft
Gudomlig kraft att bli en annan människas hela värld

Den svarta fredagen

Den svarta fredagen då allt gick i kras
Då firar norrmännen sin stora dag med kalas
Då vaknade vi som främlingar
Då stod vi i var sin hörna av ringen
Stod där beredda att offra allt
Stirrandes på varandra helt kallt
Då nådde alla outtalade ord punkten där de kokar
Alla oförklarade önskningar, behov och känslor
exploderade och fyllde hela rummet med sot
Det var som att hela relationen länge levt under hot
Du färgades svart medan jag inte såg mig själv
Trots all kärlek och allt som band oss samman
Trots att du gjorde mig så lycklig så blev det så här
Den vidriga fredagen gick vi isär
Jag var så arg att jag bara gick vidare utan att vända mig om
Kanske hade jag fortsatt än idag om du inte hade ringt
Med facit på hand är allting enkelt
Men dessförinnan var allting dunkelt
Jag vägrade att känna, jag vägrade att gråta en tår
Det var som att hela fabriken bara frös till is
Det var din röst som smälte den igen
Det var du som väckte upp kärleken som levde än
Herregud tänk att allt det underbara höll vi på att förlora helt
Nu i din famn finner jag ingenting som är skrämmande och stelt
Vi kan inte veta någonting om vad som händer
Det enda vi vet är att livet är så himla kort
Vi kan inte tacka nej till kärlek som den här utan att ta strid
Jag är glad att gav det ett andra chans för nu känner jag bara frid

Texten på displayen

Jag såg texten på displayen och min hjärna försökte stuva om den
Det hjälpte inte ens för en sekund, för det var nåt jag haft på känn
Tänk vad några tecken kan göra med ett växande hopp
Nu lämnade energin omedelbart min kropp
Tänk om vi bara kunde hjälpas åt med att bära detta jävliga hot
Tänk om jag med ett trollspö kunde komma på en bot
Men det här är ett besked som får allting att braka
De jävla tecknen på displayen: Cancern kan vara tillbaka
Min fina, fina svägis som har kämpat som en hel arme
Borde det inte vara nog nu? Någon jävla mening kan jag inte se
Om det är någon som borde få leva gott nu, så är det hon
Om det är någon som ska leva till hundra, så är det hon
Ge oss flera chanser
Jävla, jävla cancer
Du har stulit mer än nog nu
Men så tycker förstås inte du
Allt vi har är dagar och inte fan vet vi hur många
Vi måste ta vara på dem för de är inte ens långa
Man får tydligen inte planera framåt
För då händer det något som drar en bakåt
Men jag är van vi det här laget
Att ta en stund i taget
Ok då, då är det så det får bli, timme för timme, minut för minut
Jag om någon vet hur. Jag om någon vet hur fort allt kan ta slut
Jag kommer alltid finnas vid din sida älskade krigardrottning
Kommer finnas där och göra vad jag kan i detta livets skeva lottning
Snälla lova nu framöver
Be om det du behöver
Vi finns här! Vi finns här!
Alltid! Alltid! Alltid!

Siffror för ett år som försvann

Jag förde in siffror för ett år som försvann
Det var så mycket jag inte hann
Och sen ringde han som blev en annan man
Han som jag blev så förälskad i som man bara kan
Han ville göra ett bokslut över det som gled oss ur händerna
Men jag har ju gått så länge och bitit ihop tänderna
Och inte känt efter ett endaste dugg
Och nu kom verkligheten som ett hugg
Sorgen rinner nu över alla bräddar
Jag antar att man ligger som man bäddar
Jag tror inte att han kan fatta hur det känns
När någon man tror älskar bara bränns
När det som borde vara varmt och mjukt,
bara blir kallt och hårt och sjukt
Han såg mig så jävla fult
Det var fan inte hemult
Det var bådas fel
Vi får ta varsin del
Men kan det nånsin bli helt igen?
Eller kommer vi alltid vara på spänn?
Ska man ge det flera chanser?
Ska man ge det mera nyanser?
Jag måste kalkylera med vad jag riskerar
Jag måste fundera på vad jag accepterar
Vi måste tänka båda två
Hur fan kunde det sluta så?

På Vasaslätten

På Vasaslätten berättade jag allt
Fan vad livet är hårt och kallt
Fan vad allting som gäller kärlek är svårt
Fan vad jag saknar livet som var vårt
Mitt hjärta och min kropp
Min själ och mitt hopp
Fan vad det har tagit stryk
Och här sitter jag och tvättar min byk
Jag berättar allt för min vän
Hon som har funnits med sen länge sen
Fan som det blev
Fan vad jag är skev
Vet inte ett skit, snurrar runt i ingenting
Famlar, ramlar samlar på döfödda ting
På Vasaslätten
dricker jag upp sista kaffeskvätten
Vet jag längre vad kärlek är?
Känns mest som en massa besvär
Jag tror jag skiter i det. Jag tror att jag ger upp.
Hoppet förlorade den sista optimisten i sin trupp
Se nu! Hör nu! Ni som sa: Var försiktig. Du kan bli besviken
Ja nu ligger jag här bland alla andra liken
Och på Vasaslätten skrattar och leker barn
Medan jag sitter fast i detta vidriga garn
Jag känner solen på min allt för tunna hud
och undrar var någonstans är gud
Vad är meningen med det här?
Vad är det jag lär?
Behöver jag se ljuset med mikroskåp?
Ska sluta som en synisk misantrop?