I ett avlägset land   

Långt, långt bort på en strand,
I ett avlägset land
Fanns en vacker man
Som jag aldrig hade mött
Annat än i orden
Men där på andra sidan jorden
Skickade han magi
Skapade eufori
Träffade i hjärtat mitt
Räds inte att blotta sitt
Vi delar sånt i livet
Som ingen borde behöva dela
Vi tar ingenting för givet
Vi vill båda bli hela
Längtan driver oss
Får oss att kasta loss
När jag la mig för att sova
Skulle han alldeles snart vakna
Jag drömde att han var här bredvid
Två själar och två kroppar som var nakna

Paradis


Din blick tänder mig på ett kick
Mina händer innanför din tröja
Får mitt hjärta att bulta och röja
Din hud och din tunga,
får jorden att snurra
Tiden stannar och där är bara vi
Och allting utanför passerar förbi
Du har väckt nåt jag inte ens visste om
En längtan som inte lägger sig av sig själv
Måste vara med dig hud mot hud
Mitt inre mot ditt inre. Som att möta gud
Behöver inget mer
Paradiset måste vara det här
Kan sluta leta. Kan sluta fråga vem
För jag är här nu. Jag har hittat hem

Väntar otåligt på dig

Jag är inte längre så ensam,
för jag har dina bilder. Dina ord
Man kan säga att vi är ett olyckspar
Du är på andra sidan av vår jord

Jag bad till alla tänkbara makter
Låt mig träffa mannen jag är ämnad för
Och så plötsligt fanns han där efter min bön
Han vet allt om mörkret och smärtan när någon dör

Vi delar det mörka som vi tagit oss igenom
Men som vi alltid bär med oss inuti
Det är som att tala samma språk
Plötsligt är vår längtan inte längre utopi

Jag väntar. Väntar otåligt på dig
När du har landat är jag hos dig med min famn
Och jag har bett så många böner
om att äntligen få komma i hamn

Mysteriet som fick oss att mötas
En tillfällighet, en chans på miljonen
Kontakten som vi fick
Trodde jag bara fanns i fiktionen

Så fullständig ärligt och rent
Jag väljer det framför allt annat
Jag väljer det alla dar i veckan
Tänk om jag inte hade vänt utan stannat

Tänk om jag fortsatt att försöka ändra på mig
Fortsatt att leva ett liv som blev så trångt
Inuti bubblar nu livet och hoppet
Jag valde att leva för fullt, för livet är inte långt

Det stundande nya året

Nyår är ingenting jag har brukat fira
Varken före eller efter
Före eller efter att du försvann
Det gamla och nya livet
Kanske var allting redan skrivet

Fem dagar efter nyår
Fick vi veta
Framtiden tog slut
Vem kunde tro att den bara skulle räcka
i bara åtta och en halv vecka

Det var allt som vi fick
När jag tänker på kriget
så fattar jag inte att jag lever
Jag har inga storslagna drömmar
Håller inte på att granska sömmar

Det stundande nya året
Jag hoppas att det blir bättre
Jag vill bara få lugn och ro
Livet gör ändå precis som det vill
Men jag kommer alltid försöka rätta till

Så länge jag lever
Tänker jag vara här
Så mycket jag kan
Så länge jag kan
Och tro på kärlek som är sann

Jag ska aldrig sluta hoppas på att älska
och bli älskad för den jag är
Och långt, långt borta
Vid ett hav på en ö
ska en man snart ta adjö

Han kommer hit
Med ett hjärta
med samma längtan som mitt
Har precis som jag, varit i helvetet och vänt
Har precis som jag, rest sig upp ur det som blivit bränt

Yogaandetag

Jag andas djupa yogaandetag
Jag ligger på golvet
För första gången på så länge
Känner jag att kroppens muskler
Släpper sitt grepp
Släpper sitt pansar
Jag kan andas med magen igen
I flera minuter får jag bara vara
Här på golvet duger jag
Kanske, kanske ljuger jag
Men just nu är det sant
Min kropp får flyta ut på golvet
Får bli ett med det
Får bli hur den vill
Även när den är helt still
Behöver inte anpassa sig
Behöver inte behaga
Bara andas
Bli ett med ett golv

Kvinnan idag

Kvinnan som bor i mitt hem
Som bor där idag
Hon vaknar pigg och glad
Gör precis som hon vill
Kan välja att bara sitta still
Sitter och skriver på ett fik,
och väljer sin egen musik
Tittar på filmer som hon själv har valt
Saker som borde varit egalt
Saknar inte kärleken hon trodde var grann
För man saknar sällan en riktig tyrann
Sakta, sakta bröts hon ner
Men inte numer
De mörka ringarna under ögonen försvann
Aldrig mer kommer hon offra sig för en man
Och rösten är inte längre konstlad och spänd
Och hoppet är tillbaka fast att hon blev bränd
I morse sjöng hon högt för full hals
Och ensam är hon inte alls
Är sprallig och busig som för länge sen
Och hon dansar och är vacker igen

Det var aldrig riktig kärlek

Det är så märkligt hur det kan försvinna
Kärleken jag trodde på var aldrig riktigt sann
Men jag är ok, mår faktiskt riktigt bra
Vaknar på morgonen och känner mig glad
Det var aldrig riktig kärlek
För kärlek försöker aldrig att härska
Jag minns dina kyssar och din åtrå
Men jag tvingades också att gå på tå
Din tysta aggressivitet som alltid dallrade under ytan
Den fick mig alltid att vara på min vakt
Det jag trodde var närhet, blev rent instrumentellt
Jag ville inte se det, men det blev inte längre speciellt
Man kan aldrig vara riktigt nära nån annan,
om man inte samtidigt kan vara trygg
Så när vi bröt upp till sist
var det en massa tid som vi mist
Jag känner bara lättnad över att slippa din kontroll
Känner bara att livet är så mycket lättare nu
Borde lyssnat bättre på hur dåligt jag har mått,
men vet nu att den här gången är det för gott

Julaftonshopp

Snart pekar visarna på tolv
Julafton
Vakna ensam
Men ändå inte
För vi kan mötas
Närsomhelst
Hur som helst
Jag vet att jag är älskad
Jag vet det
Och jag har varit älskad
Jag vet det
Och jag har älskat
och jag älskar
och i hjärtat växer hoppet nu
Så låt julaftnar komma
Nyår skålas in, skålas ut
Du finns
Jag vet det
Jag finns
Du vet det
Och det är allt som behövs

Din andra födelsedag

Idag fyller du år, min älskade, älskade
Idag är det din andra födelsedag där på andra sidan
Tänk att din födelsedag skulle bli en sån sorgedag
Men svärdet vilar i skidan
Jag ska leva på så gott det nånsin går
Jag kommer alltid att gråta
Men år kommer att läggas till år
Du fina, du min måttstock på kärlek
Varför skulle jag nöja mig med nåt mindre
Varför inte värme, trygghet och smek
Älskling jag lär mig fortfarande att gå
Men jag låter ingen bryta ned mig
Låter ingen göra mig omöjlig att förstå
Vid en strand
Långt, långt härifrån
I ett land
Sitter en man som har mist
Som har vandrat längs Golgata
Som har nåt alldeles visst
Som har kämpat som en besatt
Jag är ingen skrivare, skriver han
Men för mig är han en äkta skatt
Hans bokstäver träffar rätt och rakt in
Vi delar något som man måste ha känt
Nåt som man lever med under sitt skinn
Vi delar att ha fått krossade liv
Att sen ha försökt pussla ihop det som fanns kvar
Tagit oss fram med myrsteg och kliv
Så älskling, så länge det finns människor på vår jord
Ska jag fortsätta att längta och hoppas
att någon är lika vacker bakom sina ord

Hur gör dem?

Jag lever i minnesmausoleet över vårt liv
men jag går ändå med gigantiska kliv
Jag lever helt och fullt
Jag har lärt mig att stanna i här och nu
Jag pratar med dig som om du fanns bredvid
Men jag får inget svar. Mediet sa ge det tid
Hur jag än rör mig så rör jag mig mot döden
Så jag förstår varför inte varför jag är så rädd
Men att älska i nöd och lust
öppnar upp för en förödande förlust
Hur gör dem? De som kan?
Hur går de vidare som om allt består?
Vaknar de inte på natten och ser att allt är en illusion?
Inser de inte att de lever på ren spekulation?