Att se sig själv är det svåraste som finns
Att göra det när själen stormar och inte en skymt av fast land syns
När tvivelsrösten drar upp förstärkaren på max,
och amygdala selekterar vad man minns
Krampaktigt håller jag fast vid vaga ekon av frid och lycka
När rösten ropar att jag stolt ska dra härifrån
och lämna min käresta att sakna och begrunda
kämpar jag emot och minns förlåt och rätten att tycka
Ingenting gör så ont som svek ifrån de man har hållit närmast
Men aldrig, aldrig att jag låter nån stjäla mitt liv, min glädje och kraft
Jag går vidare mot ljuset och stannar inte upp
Nu lämnar jag över att minnas och reflektera över det man haft
Nu gör jag mig fri och lägger mitt hjärta i händer som håller varsamt
Nu gör jag så mycket klokare val
Och jag vet att jag kommer bli hållen och att jag har hittat min hamn
Jag väljer mig, även om jag lider alla kval
Det är verkligen vi nu
och om jag får bestämma, hela livet
och inget kan slita oss itu
Men jag lever här i varje stund
Jag ser skönheten omkring mig
Låter livets palett ibland ha en mörkare grund
Det är svårt att leva, men inte med dig
Det var så mycket vi behövde lära och förstå
men nu är det ett helt annat lugn inom mig
Nu går vi här hand i hand och har så mycket att se
Tiden rusar i ljusets hastighet
Njuter av lyxen att ha så många saker vi vill hinna med
Du gör drömmar till realitet
Jag vet inte vad du är gjord av
men det är en särskild kvalitet
I går lade sig snön över oss som den vackraste glacyr
Och vi filmade hela staden med vår drönarkamrat
Med dig blir livet ett sprakande vindlande äventyr
Det är så lätt att fastna i allt som gör ont och skaver
Nu försöker jag att lägga allt som glittrar i mitt bröst
och värna sånger i alla olika oktaver
Livet är en resa
Ja för oss är det sannare än nånsin
Sen vi sågs har vi rest och gjort
och allt har gått så fort
Om vi fortsätter så här kommer vi vara gamla och grå
För tiden snurrar fortare än någon kan förstå
Vi är på en vindlande resa där fartvinden smeker våra kinder
och tårar våra ögon av skratt
Tänk att se det dagas på vilka platser vi vill
Tänk att få färdas fort eller bara ligga still
Långt ute på en udde på en ö
Ser jag höstvyer fast att det borde vara snö
Nu målar gryningen himlen och havet i ännu en nyans
Tänk att det verkligen gick att få en andra chans
Vi vaknar upp någon helt annanstans
Vi vaknar upp där vi stannade för natten
Det känns förbjudet
Som om vi har rymt
Rymt ifrån stadens slammer
Dess ständiga oroliga hetsiga förändring
Staden där politiker fullständigt har tappat sin grund
Vi vaknar upp vid en strand långt borta ifrån allt det där
Vi är fria
Fria att se på hela den där idiotin utifrån
Det är en lyx få förunnat
Kanske måste det till en katastrof
En personlig apokalyps
Kanske måste det till att man nästan dör
Kanske måste det till att man nästan både förtär och förtärs
För att kunna älska på nytt och se världen som den är
Se att den bara är nu
Se att den är lika bräcklig som vi
och att den bländar med sin skönhet
om vi bara stannar upp
You acted like an teenager and I cried like a child
Amor must have gone mad
And yet both of us wanted to be together
We could survive in every weather
You acted like an teenager and I cried like a child
But we made the effort and rode out the storm
You said: Lets prepare my van and go into the wild
We went up to the north and how you kept me warm
I have never ever been so free
I have never felt that life can be so easy
So close, so amazed by your love
Lying next to you gazing at the stars above
You and I in your hippie van
We can stay or we can go wherever we may want
You will forever be my amazing man
When It comes to capturing life, you and I will be at the forefront
Asfaltsdjungel svart död
Ensamheten tränger sig på
Världen är inte ens grå
När ingen riktig kan förstå
Öppnar dörren till lägenheten och den är så tyst och tom
Ensamhet kan var en sån frihet och en riktigt tung dom,
och det enda som kan hjälpa är en riktig famn
Det enda som kan hjälpa är att höra någon säga mitt namn
Du kan inte bygga mig närhet
Du kan inte bygga mig trygghet
För jag skiter i rekvisitan, den sätter ingen ton
Utan det får du fixa i egen hög person
Kan du inte hålla borta min ensamhet
Spelar det ingen roll om jag bor i en stuga eller en lägenhet
Vi är så olika du och jag
och för det mesta är det nog bra,
men vi pratar inte alltid på samma frekvens
Fan, jag vill prata om hur det känns
Nu hatar livet mig igen och det är ömsesidigt
I den här stunden kan jag inte andas för trycket över bröstet
Och den knutna magsäcken
Är mitt enda livstecken
Just nu vill jag inte leva längre.
I morgon är en ny dag
Men idag finns inte ett enda stödben kvar
Ångest, sorg och tvivel är det enda jag har
Jag har ingen obefläckad ö att stiga i land på
Inga glimrande lockande framtidstankar
Ingen känsla av att vara i närheten av att orka eller duga
Orkar inte förställa mig. Orkar inte ljuga.
Att bara lyfta blicken från golvet är tungt
Idag ber livet mig att dra åt helvete
Jag svarar uppkäftigt att jag redan är där
Jaaag är redan dääär…..
Änglarna vet hur jag har kämpat
Änglarna vet hur jag har åkt ned i djupen
Hur jag har stått vid hans grav med gråten i strupen
Hur jag har trott att allt varit slut
Förödande ångest och inget har dämpat
Jag har bitvis känt mig nästan galen
Det är svårt att förstå för den som inte har varit där
Men det är ju så med livet, det är på vägen man lär
Inte jag heller visste innan han försvann ifrån mig
Men där stod jag med alla de svåra valen
Jag har förlikat mig med alla som föll ifrån
Alla som jag trodde jag hörde till
men jag har funnit mig i att telefonen tiger still
Men det gör ingenting för de jag har, kommer nog vara kvar
Nu har jag börjat kunna känna frid i stormens dån
Vi träffades båda två av livets grymhet
Min sårbarhet, med mina känslor som ligger utanpå
kan vara så otroligt komplicerad och svår att förstå
Ibland begriper inte ens jag själv
Men du helar mig med dig och din närhet
Det händer mirakel hela tiden och jag seglar på termiken
Du, min älskade och jag kommer närmare för varje dag
Det håller verkligen på riktigt, det känner jag
Och allt som skavde och som vi behövde lära,
skapade bara ännu fler vackra toner i musiken
Vi har det bättre än nånsin nu
Vi har lärt känna varandra så bra,
och den jag vill ha, har jag ju
Desto bättre vi har det med varann,
desto värre är det att skiljas åt
Varje farväl väcker en ångesttyrann
Det är som att jag har skadats för gott
Trots att kärleken gror och blomstrar,
så ser jag när jag går, bara dystert grått
Avundsjukt ser jag hur paren går hem till ett hem de kallar vårt
Precis som jag själv hade det en gång
Jag svär över att så mycket ändå är så svårt
Två och ett halvt år och jag gråter fortfarande floder
Den tiden har slitit som ett helt liv
Allt det goda dränks i mina mörka perioder
Och jag orkar inte låtsas vara pigg och glad
Orkar inte skyla över mitt ödsliga hjärtas rop
Har mitt liv blivit en ändlös charad?
Ett känsligt hjärta Hem 