Etikett: Dikter som känns

Jag var nog helt skräddarsydd för dig

adminLämna en kommentar

Jag såg att artisten som sjöng låten du gav till mig ska komma till vår stad
Jag lyssnar på orden och går sönder helt. Hur ska jag kunna vända blad?
Krossas av minnena av hur det var
Hur fantastisk du var älskade karl
Avgrunden breder ut sig och framtiden glider allt längre bort
Sorgen, bitterheten och ilskan har blivit till en konstig känslosort
En sort som fräter upp mitt inre och utanför känns hösten i vinden
Hösten som jag alltid längtade till förr ligger som ett rovdjur utanför grinden
Ligger där och ruvar på allt som komma skall
Allt som ska göra mig ensam, mörk och kall
Jag har inga marginaler och vandrar på den allra tunnaste is
Jag har lovat att leva vidare, men hur vet jag inte på något enda vis
Moderniteten är för komplicerad för mig
Jag var nog helt skräddarsydd för dig
Nu är jag som en märklig pusselbit som inte passar någonstans
Ska jag för alltid bli en misantrop som lever och önskar att jag inte fanns?

Väl förborgat innanför två dörrar

adminLämna en kommentar

Väl förborgat innanför två dörrar faller mina ord till marken
Jag vet inte om de faller i god jord eller i någon jord alls
Jag ser på psykoterapeuten men vet inte vad han tänker
Jag vet inte längre om det finns någon jordmån överhuvudtaget
Det är svårt att tänka sig att någonting alls kan gro i mitt liv
Döden har slukat det mesta som kom i dess väg,
och den här gången råkade vägen vara mitt liv
Jag letar efter märken på min kropp.
Jag har ideligen gått till läkaren men än finns inga tecken.
Tecken på att döden tänker ta mig också.
Och i den svarta absurditeten ska jag brottas med alla meningslösa trivialiteter som odrabbade ägnar sig åt.

På gymmet idag

adminLämna en kommentar


På gymmet såg idag en skymt av någon som kunde ha varit du,
och mitt bröst fylldes av sån värme och glädje för ett kort, kort ögonblick
Det var som om någon tänt ett kärnkraftverk i min kropp, en megakick
Min stora kärlek och min livskompass
Men sen kom insikten om att jag aldrig kommer att se dig mer
Förbannade overkliga verklighet, den trycker ner
Förbannade hårda grymma insikt.
Lever bakom sorgens alienerande slöja
Aldrig kommer jag att få smyga in mina händer innanför din tröja
Kommer inte få känna din kropps outsinliga varma värme
Aldrig kommer jag att ligga i din famn så oändligt trygg
Aldrig mer kommer jag få känna dina andetag mjukt mot min rygg
Aldrig mer ska jag mötas av ditt varma leende och din klarblåa blick
Aldrig kommer jag läkas av din milda röst
Aldrig mer kommer du att stilla orosfåglar i mitt bröst

Friheten bor inte hos mig

adminLämna en kommentar

Jag tänker mig aldrig friheten där jag befinner mig.
Nej friheten är någon annanstans.
Och den tycks inte vara för mig.
När jag tänker på friheten ser jag gamla mossiga trollskogsträd,
Öppna fält.
Forsande vattenfall och lugnt flytande bäckar.
Stillhet och vidder.
Friheten är ett lugn.
En vetskap om att allt blir bra.
Friheten för mig är inte ett öppet hav.
Friheten vilar i en trygg hamn.
Och där är inte jag.

Ett trauma mot ett annat

admin1 kommentar

Läkaren ringde och berättade att han hade sökt
Och jag var så glad över att han hade försökt,
hitta en mottagning som kunde ta emot
Men mot mitt öde kan man inte erbjuda någon bot
Det visade sig att mitt trauma, min kris
Inte är prioriterat på något vis
För resurserna ska läggas på dem som kommer ifrån krig
Jag vet att jag kommer med en störande intrig
Människor skulle inte ställas mot varandra
Samma resurser för den ene som för den andra
Men det där är bara strunt
Hjälpen i nöden är numera tunt
Ett medborgarskap i vårt land,
gör att man kommer i andra hand
Jag stöttade så många, men fick ingenting tillbaka
Skräcken växer för att allting ska braka

Jag har inte lärt mig

adminLämna en kommentar

Det sägs att livet lär oss
Att erfarenheterna gör oss rika
Det som inte har ihjäl oss
Och allt det där de brukar predika
Men jag har inte lärt
Jag har inte utvecklat mitt sinne
Jag har tvärtom tärt
På det viktigaste innerst inne
Inte heller har livet stärkt min stackars kropp
Eller grundat marken under mina fötter
Tvärtom har jag tappat allt hopp
Och jag saknar alla mina rötter
Den enda trösten
Den finner jag i dem som redan har levt klart
Det är något med rösten
Hos den som kan se att livet passerar så snart

Tills våra vägar korsas igen

adminLämna en kommentar


På mitt favoritkafé satt en dag en man
Han såg så bekant ut att jag måste fråga
Det visade sig att våra vägar faktiskt mötts
Vi började att samtala och det blev ett samtal jag skulle minnas
Han var också drabbad av sorg, och i detta nådde han mig
Vi hade många likheter och såg livet ur liknande perspektiv
När vi skildes åt tänkte jag att mött en riktigt vacker människa
Skrev gjorde han precis som jag och han fick adressen till min webb
Han verkade vara så osentimental och fri,
och jag önskar att jag kunde vara likadan
Men ju mer jag förlorar, ju mer klamrar jag mig fast
Dagen efter fick jag ett meddelande
Fortsätt skriv, fortsätt boxas, fortsätt lev
Tills våra vägar korsas igen…
Jag tänkte på kvällen att det är dem jag ska samla på
Jordänglarna…

Sorgen har alltid bott i mitt bröst

adminLämna en kommentar

Jag tror att jag har levt rikare än de flesta
Jag har gjort det jag har velat
Och det har varit mycket
Jag har varit helt berusad av livet
Jag har älskat
Varit passionerad
Men sorgen har också alltid varit en trogen följeslagare
Som om den vetat att mitt liv skulle vara ett drabbat ett
Men regissören har också varit där och kommenterat
Påpekat att det är en fantastisk dramatik
Och i bakgrunden hörs Kurt Vonnegut: Be a sadist

Fan vad vi skulle ha levat

adminLämna en kommentar

Fy fan vad bra vi kunde ha haft det
Du och jag och den underbara sommaren
Fan vad vi skulle ha levat
Älskat
Njutit av solen
Fan vad vi skulle
Fan, fan, fan
Vi skulle ha cyklat omkring i stan
Gått på fik
Badat och kramats
Fan vad vi skulle
Jag skulle ha varit hel
Jag skulle ha levt
Varit här
Fan, fan, fan
Kanske visar det sig att jag också är död
Det vore rimligast

Desperat

adminLämna en kommentar

Jag är helt desperat
Ensamheten krossar mig
På TVn hörs ettrigt matchreferat
Meningslösheter, plattityder, ytligheter och numera ett nytt obegripligt liv
Är villig att göra nästan vad som helst för att slippa
Ödsligheten är större än Saharas öken, och så tjock att den behöver skäras med kniv
Verkligheten är kallare än en vinter man vill skippa
Mörkret är mörkare än Thailandsnätter
Är helt desperat, men söker inte en sexkamrat
Sex som gympapass med snabba reträtter
Kroppar som varor att konsumera
Ok ta mig och ät upp det du vill ha
För dig kommer det många flera
Kasta ut det som är kvar med övrigt avfall
För jag har tappat alla illusioner
Så kör på bara ge inget av dig själv, var bara iskall
Mister du en återstår det miljoner
Det som finns kvar av mig är ingenting att ha
Allt som vi vårdade, min älskade och jag
allt som var dyrbart känns nu draget i smutsen
Nu när han inte är här är jag bara svag
Nu kan ingen se mina facetter
Inget heligt kvar, inget fint, inget sårbart och skört
Allt har tvingats bort med tillgjorda piruetter
Kör bara på med allt ni har
Låt ångvältarna rulla över mig
Lämna mitt tillplattade hjärta kvar