Med vissa ser jag inte annat än hinder
Med andra ser jag ett fönster
Där ser jag horisonten
Där ligger möjlighet till liv
Och så finns det någon speciell
med vilken jag kan andas
medan jag samtidigt tappar andan
Hänförs berörs och rycks med
Upptäcker bara mer och mer
Jag ber livet om ursäkt för mitt hat
Hänfört tittar jag nu på det som ligger på mitt fat
Ingenting är visst
I morgon har inte lovats mig
Jag gör ett hål i molnen
Öppnar en springa i hjärtat för dig
Och se hur hon såg
alla dessa små minimala
tryckande tecken
Smyckade räcken
som leder mot utgången
Ett ord
En gest
Signalerar till kroppen
Stäng alla dörrar
Rusta
Rasa, rusa rusta
För fara
Fara för
För farväl
Rusta för farväl
Rusta för farväl
Jag börjar känna dem
De där männen på nätet
Jag kunde aldrig ana hur små de kunde vara
Bakom bilderna
Texterna
Hur smutsen smittade av sig
Hur jag tvingades bli en av dem
Och hela tiden undrar jag vad de söker
På dejtingsidorna,
är det möjligen helvetet på jorden?
Där nymfomanin och satyriasisen
är det värsta av öden?
Där tomheten vrålar ut sina ångestskrik,
oavsett hur många hål som fylls
Det finns så många danser som jag inte förstår
Det där spelet som pågår
Och i bästa fall kan kallas för samspel
Men jag upplever så sällan sam
Utan mycket mera spel
Känner av prioriteringar
Blir sårad och känner ödslighet
I kampsport dansar man en annan dans
men där finns ändå en sorts hederlighet,
där närvaron är en förutsättning
En jabb är en jabb
En höger är en höger
En smäll är en smäll
Det är hårt men renhårigt
Konsekvenserna kommer direkt
Smällarna får mig att le
Den omedelbara interaktionen
Inte en evighetslång väntan på SMS
Jag har lärt mig mäns beteenden och krumbukter
Förstår mönstren som mitt modersmål
Sofistikerade, kaxiga, underdåniga, överdådiga
Hur de försöker ta kontroll
Jag har lärt mig hur de lever på nätet,
och då blir allting plötsligt enkelt
Som om jag ser igenom allt
Och de står där helt nakna
Bakom sitt förslagna spel
Javisst, det är väldigt sorgligt,
och alldeles förskräckligt kallt
Men med mina nya kunskaper,
skulle jag kunna vara precis som dem
Plocka russinen ut kakan
Nonchalant kasta bort resten
Strunta fullständigt i vilka de egentligen är
Byta upp mig regelbundet
Och aldrig fälla en tår
Det är väldigt orättvist
Jag har alltid varit reko
Jag har aldrig spelat svår
men ändå behöver jag vandra
i svekens djupa spår
I bruset av allt som krävs
I de små skärvorna av frihet
Då nuet är allt som finns
Där söker jag det där mötet
Där två tidsaxlar når sin skärningspunkt,
och befinner sig på exakt samma plats,
och rör sig tillsammans åt samma håll
Om jag sätter mig ned,
och verkligen känner efter,
så kommer jag känna hur trött jag är,
och aldrig orka att resa mig upp igen.
Kanske kommer jag att somna och
drömma om allt vi var med om.
Allt vi gjorde.
Hur vi kämpade!
Hur vi alla drömde om framtiden som låg där!
Kanske kan jag känna glöden,
som ännu var stark.
Om jag känner efter,
kanske jag upptäcker att hoppet bara var ett minne,
och inser att meningen inte hade något med målet att göra.
Kanske känner jag efter,
någon dag…
Livet
Märkliga möten
Kalla chattrum
Saknad
Längtan
Besvikelse
Vämjelse
Känslomässiga krymplingar
Ett folk som är mästare på ensamhet
Självtillräcklighetens hindrande av tvåsamhet
Livet
Städer i förändring
För att passa andra än henne
Främmande
Kallt regn mot svart asfalt
En frilagd själ huttrar i kölden
Naknare har inte skådats
Skyl henne, skydda henne
Ifrån sig själv och det destruktivas makt
Lägg dig bredvid och hjälp henne att andas i takt
Kreativiteten är inte en ensam fågel
Inte heller en sällsynt blomma
Den finns och lever ibland oss
den är egentligen alltid där
men höljs i dunkel av jante,
av stress, ointresse och tappat hopp
Kreativiteten dör aldrig
men tvingas ofta ändra form
när utrymmet inte ger plats
Men den lever ändå
Även om det kanske inte syns
så ligger det alltid ett litet
om aldrig så litet frö
och väntar på att få gro
Mitt liv hänger på sköra trådar
Mitt liv är vandring på tunna isar
Tidig bister gryning på begravningsplats
Ödsliga tider där mörkret döljer vägen
Men ibland hänger livet på silvertråd
Och isen ligger spegelblank
Blåvinge och kungsfågel kan ses vid graven
Och ljuset kommer alltid åter
Väven vävs vidare
Tråd läggs till tråd
Alla möten vävs in i väven
De goda blir till trådar av guld
Hur länge får nornorna bestämma
och under tiden övar jag på att andas
Ligger där i en hängmatta av glimrande väv
och låter mig sakta vaggas till ro
Ett känsligt hjärta Hem 