Ring ut detta vedervärdiga år!


Ring klocka ring! Ring ut detta vedervärdiga år som så obarmhärtigt dök upp!
Ring ut det för gott
Det vidrigaste år jag nånsin fått
Låt det förtäras av syret i luften! Låt svavlet i det brinna upp!
Året som tog så mycket från oss
Nästan hela livet slets loss
Herregud vad jag och mina nära har fått lida
Fan vad vi har fått utstå utan dig vid vår sida
Jag har lidit och blött, gråtit och skrikit och ångesten skickade en hel trupp
Din varma mjuka godhet i kombination med din styrka
Den kunde vi andra inte annat än dyrka
Och fattigt blev allting sen
Din låga släcktes hastigt som bara den
Jag föll och slutade inte falla och förstod att det kan hända alla, oavsett kön, yrke och grupp
Orättvist och grymt är livet
och jag fattar verkligen inte motivet
Ett ohyggligt år är till ända
och jag ber till alla makter att det nu ska vända
Jag ska försöka värna det jag får och inte granska så mycket under lupp
Jag tar i trä och ber om hopp och ljus
Behöver inte så mycket, inget liv i sus och dus.
Om det här vidriga året, jag nätt och jämnt överlevde, har lärt mig nåt
Så är det att sluta jaga det som flytt, och ta vara på stort och smått
Jag hoppas att jag ska kunna gå vidare och älska på nytt, för jag måste bara upp
Jag är säker på att jag kan om jag bara får
Att leva utan kärlek är att förslösa sina år
Jag hoppas att gråten ska blandas med mycket skratt
att glädjen ska ligga mellan sorgen och leka ta fatt
Jag hoppas så innerligt att jag aldrig mer får ett sånt här år
Jag hoppas att jag får känna mig levande och att det går
Så ring klocka ring. Ring in. Ring ut.
Ring av bara helvete så det här jävla året tar slut…
Och ger upp…

Gott Nytt År önskar det känsliga hjärtat och passar på att tacka för att ni har följt mig under det värsta året i mitt liv! Jag hoppas att ni nu följer med in på det nya året som jag hoppas blir mycket, mycket bättre… KRAM!

Jag har ljudlöst, hudlöst kastat mig ut

Det var inte lite jag bad om,
men jag insåg inte det då
Jag ler och ser tillbaka på,
hur jag ljudlöst, hudlöst har kastat mig ut
med nybörjarens naivitet
med den okunniges nyfikenhet
lagade jag, jagade jag
det som kunde fylla ut tomrummet
Men där var inget annat sätt
I min värld är inget varken lätt eller rätt
I dagboken etsades allting fast till djupa plågsamma spår
Nu vågar jag inte känna efter, vill inte riva upp mina infekterade sår
av rädsla för att det ska göra alldeles för ont
Jag vill bara få ligga tätt intill
Behöver inte göra något bara vara still
Jag tror att jag har funnit något som kan växa sig stort
När jag är där känns det som att det är något jag alltid gjort
Skadan i hjärtat bränner inte och värker
På den platsen känner jag att livet stärker
I värmen där kan jag se ut
Kan se något långt där borta. Att allt inte är slut
Då vill jag hälla livet i en massa dunkar
Vill bara ta för mig och dricka i stora klunkar
Vill låta mig berusas och bara ge mig hän
men är så rädd för att eftersmaken blir frän

Har ingen giltig valuta

Jag kom till ett främmande land
Jag vandrade nästan helt på egen hand
Det som tidigare var mina skills
är borta och ger mig otäcka chills
Det är nu jag inser att det är först när man är på okänd mark
man måste bekänna färg på riktigt och vara stark
Det är först när man är helt naken som man måste möta sig själv
Möter inte bilden av en vacker kvinnovarelse som speglar sig i en älv
Det är inte heller hon som trodde sig klara allt
och orkade hundrafalt
Inte trodde jag att jag skulle gå omkring som ett vilset våp
och fumligt och vimsigt leta efter saker i någon annans skåp
Att ständigt befinna mig i att behöva lära mig på nytt
och att andra ska lära känna mig utan kapitalet av livet som flytt
Jag har ingen giltig valuta
inte ens så pass att man kan pruta

Välkommen lucia

Välkommen, välkommen kära lucia
Välkommen att göra oss fria
Befria oss ifrån mörkret inuti
Lys upp med din kronas magi
Hjälp människospillror som jag
Som vacklar och famlar var dag
Sprid en smula värme och hopp
Ge mig en anledning att stiga opp,
förutom det evinnerliga ekorrhjulets krav,
förutom det som krävs av en löneslav
Så lys med din krona så mycket du kan
Hjälp mig att finna en väg som är grann
Lys upp mörkret bakom kulissen som inte höll
Värm oss arma själar som stod upp tills vi föll

I den bitande, svidande kylan

 

I den bitande, svidande kylan
vandrade jag över isen
Jag hoppade från flak till flak
Räddade mig på havets frusna tak
Tog mig sedan snabbt vidare
Jag såg varje frusen plattform,
sjunka bakom mig och försvinna
Jag sprang allt fortare för att hinna
När jag närmade mig land
såg jag dem som var där
redo att ta tag i var hand och dra mig upp
Stod där som en liten, enad trupp
De var där i atomvinterns dödande gråhet
och såg med värme på mitt stelfrusna inre
Låtsades inte se det trasiga fula
Trots att jag var krossad ned till minsta smula
De stod där med sitt oändliga tålamod
Lyssnade på mitt ältande gång på gång
Hjälpte mig självklart och vänligt på fötter
Stod där stadigt som träd med djupa rötter

Slutet på en era som varade i ett år

Idag är sista dagen på en märklig tid
Den brutalaste av alla och förändrade allt hos mig som individ
Nu tar jag sats och startar både gammalt och nytt
Säger farväl till caféet där jag bott och dit jag har flytt
Farväl, vänner som försvann!
Jag gläds åt de nya jag fann
Jag kämpade och slet för att inte sjunka ned för gott
Jag krigade och övervann så mycket, och gläds nu åt allt jag fått
Farväl alla tomma ord och floskler, tack ändå att vi var solitärer
För som sådana litar man inte så mycket på chimärer
Jag ser de mänskliga mötena som små livbojar vart och ett
Även om de bara var där och då, så hjälpte de mig på sitt sätt
Vi är inte bra på döden och inte särskilt bra på livet
Vi människor av idag. Vi tar tyvärr så mycket för givet

Antingen lägger jag mig ner och ger upp

Antingen lägger jag mig ner och ger upp min plats,
eller så reser jag mig och tar sats,
och tar ett språng som liknar en katts
Jag kan välja att se min omvärld som ogin och dum
Jag kan välja att se mig som ett missförstått geni som tvingas vara stum
eller så försöker jag se världen som den är, märklig, vacker och skum
Då kan jag välja mina krig
Vandra en skonsammare stig
Det ska nog gå för min hjärna är ännu vig
Oginhet, ovilja och höga hästar slår tillbaks snabbare än man kan tro
Därför ger jag mig rätten att låta bli att försöka bygga bro efter bro
Frön kan inte bankas ned utan måste sås i luftig jord för att gro
Jag kan välja att tiga still
Oavsett vad någon annan vill
och oavsett önskan att tycka till
Då kan jag istället låta bokstäverna dansa desto mer på papper och skärm
Då kan jag tänka efter och använda varje exakt term
och då kan jag leta efter källor i pärm efter pärm
Och då kommer jag slippa känna oförståendets orättvisa skära in
Jag kan då enkelt förklara varför min ståndpunkt är så annorlunda ifrån din
Då slipper jag komma hem tilltufsad med rivet skinn

Livet är som en unghäst


Livet är lite som en unghäst
Ena stunden lugnt utan så mycket som en bris
I den andra vilt och bångstyrigt på alla sätt och vis
Utsätter en för tunga test
Även om man faller måste man sitta upp igen
Måste lära sig slappna av och inte sitta på spänn
Men måste också kunna falla mjukt vid eventuella kast
Strama skänklar och tyglar
Rak rygg och hälar sänkta i sina byglar
Alltid försöka bygga upp förtroendet som brast

Om du väljer vägen utanför

Om du väljer vägen utanför igen,
och inte tar ansvar som andra vuxna män
Så vill jag att du ska veta med besked
att jag inte följer med
Jag stannar kvar
fast att jag då inte någon annan har
Men jag dör hellre här och nu alldeles för ung
än lever som undersåte till medberoendets kung
Kanske finner jag ett liv eller ej
Men svaret är ändå alltid nej
Inte en dag, timme, minut eller endaste sekund,
lägger jag mer åt att vara din hund

Här är jag kvar bland relationer utan klister

Min älskling jag saknar dig så att mitt hjärta brister
Här är jag kvar bland relationer utan klister
Jag saknar din oändliga förbehållslösa kärlek
Vårt liv fyllt av tillit och utan smälek
Du knöt an till mig
Jag knöt an till dig
Du och jag blev ett vi
Med dig var jag fri
Din varma varsamma famn
Som aldrig stötte bort
Du var en sån sällsynt sort
Du ställde inte ultimatum,
eller markerade gränser
Aldrig att jag såg såna tendenser
I dina ögon var jag alltid vacker
Du såg mig inifrån och ut.
Attraktionen oss emellan tog aldrig slut
Tillsammans rörde vi oss i våra cykler
Din respekt
Ditt intellekt
Din storhet
Din kärlek
Finner jag aldrig mer
Hur mycket jag än hoppas och ber
Tryggheten du gav mig i alla stunder,
vilade på djupa grunder.