Etikett: Dikter som känns

Förlåt jag står bara inte ut med att se på

admin1 kommentar

Förlåt, förlåt jag kan bara inte se på mer
Jag kan inte längre låtsas att jag inte ser
Kliver därför fram
Är så jäkla obekväm
Folk vill inte tända eld på ved
Gillaknappen trycks inte ned
Förlåt, förlåt, förlåt
Men ett tak över huvudet är gränsen för mig
Har man en gång fått smaka
på hur det är att vara sjuk och svag
I landet där vi ska ha det så bra
så tänker man på det varenda jävla dag
Så förlåt, förlåt, förlåt
Jag kan bara inte längre fortsätta så här
Jag måste ställa till besvär
Det är inte människors allmosor vi ska förlita oss på
Det krävs så mycket, mycket mer än så
Pengarna räcker till så mycket annat
men inte empati och humanism
Sjuka, missbrukare och svaga hamnar på gatan
meningsfull vård och omsorg finns inte längre på kartan
Människor väller in över gränsen
men klarar ingen del av existensen
För bakom politiska beslut finns inget ansvar
Men pengarna räcker till lyxiga kvarter
För dem som har mycket mer
De bygger murar omkring sig
och låtsas att de inte vet
Skäms! Skäms! Skäms!
Ni har fortfarande en smula demokrati
och möjlighet att stoppa denna idioti

Alldeles för ren, alldeles för rak

adminLämna en kommentar

Jag är för reko för den här världen
jag vill inte säga att jag är klen,
men jag är alldeles för ren
Alldeles för rak
Sånt gör varje människa spak
Inte för att jag vill vara den som sårar
Jag vill verkligen inte skapa tårar,
utan för att jag blottar mig så
För att jag inte spelar spel och låtsas,
men det leder nästan till att jag krossas
En man jag mötte sa att de vuxna barnen och jobbet kommer först
Jag insåg så tydligt att han aldrig skulle stilla min törst
Det var ganska klart
Vi skulle alltså tydligen spelas ut
Jag fattade vad som låg på lut
Jag skulle aldrig få tillhöra hans flock
Jag hade bara träffat ännu en bock
Jag vände om direkt
Jag sökte efter anknytning, efter släkt
Jag måste stoppa allt energidränage,
ifrån dem som bara söker ett entourage
Sen till sist träffade jag rätt
Men aldrig nånsin att det blir lätt
Det är tydligen sån jag är
Sån jag blev efter allt det här
Sorgen och skräcken finns alltid med
Är alltid där när jag trillar ned

Min stund i paradiset

adminLämna en kommentar

Det är som att livet bäddar in
Skyddar mig
Som om det vill kompensera för allt hemskt
Varje stund är nu och jag fylls av tacksamhet
Och det handlar inte om piedestaler
Som det gjorde förut
Jag ser och förundras
Inser att jag har min stund i paradiset
Gör det för att jag har varit i helvetet
Vet att jag kan hamna där igen
Inget är givet
Men allt är stilla
Och jag behöver bara sträva om jag vill
Det är allt
Allt är nu

De förenklade resonemangens tidevarv

adminLämna en kommentar

Myers Briggs utan vetenskapligt stöd
Tillåts ändå predicera och blir kompetensens död
De förenklade resonemangens tidevarv
Gynnar psykopatens känslokalla garv
De mätandes tyranni
Det horribelt förenklades idioti
Väntar på det omätbaras renässans
New Public Management låtsas som om det inte fanns
Trollar med begrepp som vetenskap och evidens
Vägrar att befatta sig med det som bara känns
Vi måste göra oss av med en vidrig koloss
Snart måste vi börja slåss
En människa är mer än en diagnos
En komplex varelse i symbios

Måste svetsas samman

admin1 kommentar

Mitt hjärta slår volter och skyndar på
vid minsta tanke på det vi har
Vad gör du med mig, du fina?
Vet du om att du är underbar?

Tiden tillsammans rusar bara förbi
Tänk vad vi slet och vad vi drog
Åtta månader tillsammans har vi haft
Vilken sabla tur att vi verkligen förstod

Man måste bygga ett hus ifrån grunden
för luftslott håller aldrig ihop
Man måste svetsas samman till enhet
för att kunna plana i femton knop

Jag vaknar i vargtimmen

admin1 kommentar

Jag vaknar i vargtimmen
och stirrar ut i mörkret
Där dansar otäckheterna som kan hända
Där kommer ingen levande förbi
Där ekar orden som gör ont
Formerar sig till en gäckande ringdans
På en bräcklig is
Tusen trådar
Antenner och tentakler
Redo att läsa in
Stirrar ut i ödsligheten
Tusen vibrerande trådar
Känner in varenda vibration
Som om du har hört mig i sömnen
drar du mig till dig
Dränker allt det mörka
Låter alla sinnen få sitt
Ger inte tomheten någon plats
Låter det mörka försvinna och lösas upp i en flod
av den heta kärlekens glittrande läkande blod

Trygga basen ut ur bild

admin1 kommentar

Jag kommer alltid skicka mera hjärtan
Kommer alltid att vara den som längtar först
Kanske är jag för känslig för nyanser
Men jag fasar för ett liv med ostillad törst

Inuti ett ensamt vilset barn
Trygga basen som försvunnit ut ur bild
Ropar ut i tomhet utan resonans
Tänk vad upplevelsen kan vara skild

Det måste väga lika tungt
Det måste finnas en balans
Ett givande och tagande
Om relationen ska ha någon chans

En relation som inte knutits an
Tänk om det klistret inte finns?
Tänk om det är krassare än jag tror?
Men är inte allt en förvrängd lins?

Är det inte en grym paradox ändå
Att ingenting vi får nånsin består
Att allt vi har kärt bara kan försvinna
Att vi inte kan gå igenom livet utan sår

Därför stannar jag nu upp och bara njuter
Njuter ödmjukt för att det inte blir bättre än så här
Låter livet rusa för fort och virvla mig runt
Ropar i mörkret och försöker lita på att du alltid är där

Älskar, älskar som besatt på nytt

admin1 kommentar

Så mycket att göra innan jag dör
Så mycket liv att leva medan det finns
Fast det viktigaste är att fortsätta det jag gör
Älskar, älskar som besatt på nytt
Lever maximalt på oändliga procent
Älskar medan jag sörjer det som flytt
Min fina, jag känner dig nära, inuti och utanpå
Medan himlen målar höstfyrverkeri
Om det ändå inte vore så svårt när du måste gå
Du bara ler och säger att du kommer ju tillbaka,
men jag kan inte lova dig mer än hundra år!
Jag jagar bort rädslan och försöker bara bejaka
Jag känner din hud mot min och tänker att jag har allt
Glöden glöder inom oss som kämpat mot alla odds
Med dig kan jag nog klara mörkret och att det blir kallt
Älskar, älskar som besatt på nytt
Lever maximalt på oändliga procent
Älskar medan jag sörjer det som flytt

Välja foton

adminLämna en kommentar

Jag väljer inte längre foton där jag är som vackrast
Jag väljer inte längre foton där filtret trollar bort
Jag väljer foton där jag vet att jag var äkta glad
Där jag kände mig trygg
Alla de andra behåller jag som ett minne
Som ett varningens finger,
på hur ingen ska behöva må
Jag väljer inte foton efter hur de ser ut
Jag väljer foton efter hur det kändes när de togs
Det var så länge sen jag var riktigt glad
För att inte tala om lugn och trygg
Så nu väljer jag de som glittrar
De som påminner mig om varför jag ska vakna
De som får hjärtat att ta ett extra skutt

När kommer svackan?

adminLämna en kommentar

Dina varma händer
De letar sig fram
Din busiga blick kan aldrig bli annat än en ynglings
Du vill vara med mig
Jag kan inte riktigt ta in det
Hur mycket du vill vara med mig
Hur mycket jag vill vara med dig
Men när kommer svackan?
Ja, det ropar hothjärnan skrämt
När kommer de?
Svårigheterna?
Missförstånden?
Ord som krockar?
Uppgivenhet, ilska och frustration?
Feltolkningar av godaste intention?
Tvivlen och rädslan?
De som dansar hånfullt i skuggorna?
I mörkret?
I tröttheten?
Men din famn sluter sig om mig i morgonljuset
Och där ligger jag alldeles lugn
Känner inte minsta rädsla
På väggen hänger ett nytt fotografi
Jag känner att nu är det vi
Jag svarar min hothjärna:
Det var stormarna som skrämde,
och ändå är de beviset på att vi hör ihop
Det här är svaret på längtan efter kärlek som tål
Jag kan nu ta en lugnande smekning, utan att läsa in ironi
Kan känna att han som ligger bredvid mig, bara vill mig väl och gott
Jag får vara mig själv utan att det leder till farväl
Och jag kan nu känna det ända in i min själ