Etikett: Dikter som känns

Ovärderliga droppar av liv

adminLämna en kommentar

Inte en endaste onödig minut vill jag lägga på köpande
Jag avskyr det. All tid det äter upp och gör det löpande
Allt liv vill det tugga i sig
Lyckan det vill få mig att tro att jag får
Mina dyrbara ovärderliga droppar av liv
vill jag lägga på att vara kreativ
den vill jag inte  lägga på att sitta i en telefonkö
för att tala med säljare om telefonabonnemang
Det är ingen frihet att vara tvingad att välja mellan miljoner val
Det enda det ger mig är stress och kval
Jag vill uppleva, njuta och skapa
och inte slösa bort mitt liv bland ettor och nollor
Jag vill inte lägga tid på att lösa tekniska dataproblem
Det jagar upp mig och retar mig så att jag nästan får eksem

Bejakan

adminLämna en kommentar

Plötsligt var du där
Plötsligt var jag kär
Den här rollen har jag inte haft förut
Kanske är min kärlek för stor?
Eller är det bara vad jag tror?
Kommer aldrig bli den där hårda
Kommer aldrig att förställa mig för att verka stark
Nä, jag tänker inte bygga på instabil mark
Men jag kan inte tjata mig till något endaste litet
Det måste ges av fri vilja och utan känsla av offer och försakan
Kärlek består av glädje och frihet och inget annat än bejakan

I det lilla eldhuset av glas

adminLämna en kommentar

Jag sitter i det lilla eldhuset av glas och ser naturen blända
Jag sitter här med en känsla av tacksamhet och vördnad
Mitt liv visade mig att allt, ja precis allt kan hända

Fick vakna upp och se hur chanser föds och glimmar till
Jag fick ett svindlande äventyr och chansen att älska ännu en
Förstod inte att för att upptäcka måste man kunna stanna till

Jag sitter i huset av glas och ser ljuset skifta under dagen
Fåglar samlas vid fågelbordet och leker i det porlande vattnet
Jag rekapitulerar dagen med tacksamhet och är helt betagen

Det är en sällsam känsla att vandra med dig vid min sida
Vi har lämnat liv, ja hela världar
Vi har läkt men är ärrade och att leva är också att lida

Nu finns så mycket att vara med om, att upptäcka på riktigt
Nu finns det där vindlande fantastiska som bara är gåvor och inga löften
Morgonluften i lungorna, hoppet och kärleken, vi ser det som är viktigt

Hunda hundratusen mil

admin2 kommentarer

Hunda hundratusen mil
Hunda efter en kärlekssil
Det här är ingen dagbok
Det här är ingen lagbok
Jakten på trygghet gjorde mig bara mer rädd
Katastrofen sker ändå, även om den är förutsedd
Blickar som inte ser
Beröring som inte sker
En människa slukas upp och försvinner
Flyktigt lycklig som i ett rus av thinner
Jag spelade aldrig teater
Skrämdes av clowner och akrobater
Inuti ekar ångestskrin
Mörkret gäckar med elakt flin

Nu ligger du ensam på sjukhuset

adminLämna en kommentar

Inte nog med att du fick jävla, jävla satans cancer skit
Sen kom den där äckliga coronavirus-vidrigheten hit
Och det är lätt att se hur människoliv vägs mot människoliv,
men låt oss inte gå dit
Men nu ligger du kvar på sjukan efter strålning och får inte ta emot besök
Det är så jävla orättvist efter alla dina försök
Men inte fan bryr sig livet och inte fan bryr sig döden
Det är obegripligt att förstå människors öden
Det är bara så jävla fel, det är bara så jävla, jävla fel
Och inget kan man göra för att laga dig och göra dig hel
Jag kan bara berätta att jag tror att du lever och gjorde
så mycket gott och på ett sätt som många fler borde
Vissa människor strålar starkare än andra och du är en av dom
Du har ett hjärta som är större och bryr sig om
Jag känner mig så maktlös här på distans
Tycker att det mesta saknar relevans
Men jag finns här och tänker på dig vad det nu kan vara värt
Tänk dig att jag målar hela världen din i glitter och skärt
Älskar dig fina svägisen min
I tanken håller jag alltid handen din

Den behagliga fantastiska

adminLämna en kommentar

Tänk så gärna jag skulle vilja vara den behagliga
Den fantastiska
Den praktiska
Den glada humoristiska
Den alltid snygga vältränade
Den sexiga
Den pigga
Den smarta och kloka
Den husliga
Den härdiga
Den effektiva
Den alltid kreativa
Den anpassningsbara
Den alltid självständiga
Den framgångsrika
Den balanserade
Den toleranta
Den modiga
Den tuffa
Men det är inte jag och jag tror att jag har gått vilse,
för jag har börjat tappa bort orden mellan raderna
Jag har börjat be om ursäkt för den jag är
Och utan riktiga skäl,
för jag ville slippa mitt ensamma ångestmausoleum
Blev en helt annan,
men råkade gilla den jag en gång var
Jag minns hem, trygghet, närhet och skratt
Inga outtalade ord som låg och skavde
och våra existensers självklarhet
Så ringer du som om du kunde läsa tankar
och lyfter enkelt upp orden mellan raderna
Håller dem i ljuset tills de spricker, och säger att du älskar mig
och det känns som skillnaden mellan att leva eller ej

Krasch bang en svacka

admin1 kommentar

Jag vet att det virvlar runt miljoner
Miljoner av alla förbannade hormoner
Jag vet att jag har en begriplig svacka
Jag vet hur viktigt det är att snacka
Men genom det svarta filtret hittar inte orden fram
Istället blir det yxigt och jag blir dramatiskt känslosam
Men värst är skräcken som växer sig stark
Som att vandra på rämnande mark
Det är lätt att säga att jag ska rycka upp mej,
när man inte ser elände och död i varje grej
Det är så mycket mörker nu
Men där finns ändå du
Jag ser dig och håller dig så hårt
Och jag fattar att det är riktigt svårt
Men snälla håll ut, för jag fattar ju att det är en svacka,
och jag anstränger mig för att inte smita och backa
Jag är hellre ärlig och rak
För jag föredrar högt till tak
Men framförallt behöver jag en öppen famn
Och just nu behöver jag en stilla hamn
Där jag bara kan va
Tills natten blir till dag
och framtiden ligger där igen och glänser
och bara bjuder på sina magiska influenser

Jag kommer alltid att kriga för den lilla människan

adminLämna en kommentar

Det är märkligt hur människan fungerar
Men jag borde ju veta hur maskineriet roterar
Det är alltid när människor har problem i grupp
alla hjälpsamma dyker upp
Fast att vi vet styrkan i att vara fler
Det är de ensamma utsatta som folk inte ser
Kanske är det att hjälpen inte syns lika mycket
Kanske är jag synisk och elak nu
Men jag är ledsen jag är för trött för att sminka upp
Tycker att hela den här skiten verkar vara en kupp
Men oavsett så är det den lilla utsatta människan jag ser
Det är för den jag offrar och ger
Det där godhetsspelet för galleriet har jag genomskådat för länge sen
Kör spelet tills ni själva hamnar i den ensamma utsattas position
Jag kommer aldrig glömma den vidriga känslan
Jag har varit där flera gånger och känt mig så jäkla ensam
Stå på led och klappa händer
Återgå sen till ert och blek era tänder
Kanske höjer banken plötsligt räntan
och ni får leva i ängslig väntan

Jag känner mig fattig, jag känner mig naken

adminLämna en kommentar

Du kommer aldrig träffa någon som han
Du kommer aldrig träffa en sån man
Det var vad de sa och det kändes som en dom
Jag vandrade i ett mörker man måste känna själv för att förstå
Måste uppleva själv hur det är att inte orka gå
Dina armar tryggt runt mig när jag inte kunde sova
Att du aldrig skulle försvinna brukade du lova
Vi skulle bli så jäkla gamla ihop
Sen dess har jag andats napalm
Vår glädjefyllda sång blev en psalm
Och den där otryggheten med att vara nybliven kär
Vi hade kommit förbi allt det där
Tryggt och stabilt
Vi hade ett hem som var fyllt av liv
Det var vårt, och basen för varje nästa kliv
Jag känner mig fattig, känner mig naken
Undrar om jag duger när jag ligger vaken
Tankar jag aldrig behövt ha
Jag saknar den jag va

Vi tog en chans som dök upp, på älskandes vis

adminLämna en kommentar

Vi lämnade kylan och landade i ett paradis
Vi tog en chans som dök upp, på älskandes vis
Du visade mig platserna där du blev kär i mig
Så magiskt, så fantastiskt att få vara där med dig
Det är så rätt, så lätt, med vår kemi
Vi har klarat helvetesresor och nu även pandemi
Vi gick på Balis stränder
och såg hur folk återvände till sina länder
Vi såg hur allt släcktes ned
Vi såg hur prioriteringen blev sned
Människoliv ställs mot människoliv
Viktiga beslut drunknar i Facebookkiv
I tider när vi bara borde visa klokskap och empati,
ser vi istället mammon och idioti
Vår resa gav oss inte bara kärleksfyllda minnen,
utan vi lärde oss att i kristid blir människor ifrån sina sinnen