Etikett: Dikter som dagbok

Våra föreställningar förklär

adminLämna en kommentar

Se på himlen! Se ovan molnen ett tag!
Sätt dig vid havet ett slag
Låt skogen förtrolla dig med sina behag
Ta ett extra andetag
Sträck upp armarna mot skyn,
och känn livet pulsera just nu
För trots alla hinder så finns det ju
ändå så många fler möjligheter
För det enda vi har är det här
Våra föreställningar förklär
Men det är bara tro, bara tro
Jag kan välja att frysa fast eller så börjar jag att gå
Ingen har påstått att det är lätt att inte längre vara två
Men det finns ju faktiskt inte något annat sätt
Och ingen påstår att det är lätt
Dö eller lev. Stelna eller väx
Känn! Känn hur ett andetag kan vara värt allting
Känn! Känn att utan syret finns ingenting
Rädslan och skräcken försöker klamra sig fast
Fast det styr inte livet helt krasst
Det är inte det som bestämmer över liv och död
Och du kommer nog aldrig vara utan bröd
Sök kärleken, sök kraften, sök glöden
Ta det du vill ha för en dag kommer döden

Fatta hur jag har blivit!

adminLämna en kommentar

När kvällen kommer, kommer också mörkret
Inte bara utomhus utan även inuti
Och jag vill inte hem där ensamheten lurar
Jag vill fly, fly fly, fly, fly,
tills nästa dag börjar gry

Jag vill kasta mig ut på krogen
Dricka alldeles för mycket
strunta i konsekvenser
Mörkret har alla gränser rivit
Fatta hur jag har blivit!

Nu vet jag hur det är
Nu lever jag i misären
Nu känner jag njutningen av smärtan
smärtan jag kan styra själv
som den isande kylan i en älv

Jag håller mig alltid i rörelse
Så att det äckliga inte hinner ikapp
Så att förlusten inte hinner sjunka in
Ett dåligt val är så mycket bättre än inget alls
Vad som helst som släpper på snaran om min hals

Ångesten gör som den vill

admin1 kommentar

I de svarta ränderna i staketet förhandlar jag hårt
Orkar jag lite till?
Orkar jag till nästa vita rand, eller blir det för svårt?
Psykoterapeuten sa: Hitta en trygg plats och gör den till din
Men alla platser är färgade av allt det jag förlorade
I stormen finns inte enda plats eller företeelse som är min
Inget lugn Ingen ro
Ångesten gör som den vill, den tiger aldrig still
Jagar på, får mig att göra sånt jag egentligen inte vill
Tänk hur nära misären var hela tiden vid min sida
I en handvändning stjälptes hela lasset
Min fråga: föddes jag för att lida?
Vad har jag gjort för att reta gudarna, vad är det jag ska sona?
Ödsligheten som i en apokalyptisk resa dit ljuset aldrig når
Brända broar eller broar som aldrig har funnits?
Jag behöver inte dem som saltar i mina sår
Ångesten gör som den vill, den tiger aldrig still
Jagar på, får mig att göra sånt jag egentligen inte vill

Som ättika på växter

adminLämna en kommentar

De finns de som inte vill låta någonting växa
Det är en förbaskat viktig läxa
Utvridna armbågar som försöker blockera vägen,
av rädsla för att bli passerade i alla lägen
Det är de som blir provocerade av andras framgång
och bara klappar händer när de inte vågar annat
Dem som är nöjda när kreativiteten har stannat
Det är de där som ser dig som konkurrens
och aldrig någonsin skulle ge dig en chans
Den där missunnsamheten som förpestar myllan,
och som vill att du lägger drömmarna på hyllan
Får allt växande att vissna och krympa
Kan bara söndra och stympa
Leenden som inte når ända upp
Blickar som flackar och tittar under lupp
Tillgjorda röster som skorrar falskt
Som ättika på växter
kamouflerat i utlagda texter
Spring så långt bort du kan
I deras ögon blir du aldrig grann

I en etta på Söder

adminLämna en kommentar

I en famn på Söder har jag landat för en stund
I en etta på Söder blickar vi ut på månen som går sin rund
I en park springer vi under ett paraply hand i hand
Jag lever nu som i ett annat land
Vid Kajsas på kajen tänder jag en cigg
Trött och sliten. Jag som brukade vara så pigg
Denna tidigare så sunda kvinna,
hon börjar sakta försvinna
Den lutherska soldaten har sagt upp sig nu
Den som höll den uppe var du
Tänk hur vi strävade och slet
Tänk om jag vetat det jag nu vet
Jag skulle inte ha tagit allt så hårt
Jag skulle inte gjort allt som var svårt
Men det var en del av det som blev vårt liv
Underbart, kärleksfullt och ett superlativ

Och det som sedan kom

adminLämna en kommentar

Jag ligger vaken
och tänker på dig och mig
Om allt vi aldrig pratade om
Och det som sedan kom
Jag tänker på hur konstigt det var
Att vi inte tänkte mer på mig som skulle vara kvar
Jag tänker på all hjärtlöshet,
jag utsattes för i min hjälplöshet
Jag tänker på allt som bröt ner mig helt
i ett byråkratiskt system som är så stelt
Jag tänker på de som inte kunde känna barmhärtighet
Utan tvingade mig igenom all denna vårdslöshet
Kvar är jag och får betala priset,
för att du inte såg klart genom diset
Så var det inte för mig
Jag sörjde för dig
Men kanske var det för att du aldrig tänkte på döden
Du lämnade de olösta frågorna åt sina öden
Lämnade dem kvar till mig
Inte någon okomplicerad grej
Om jag bara kunnat vila i din famn
Om du bara kunnat lugna mig i din hamn
Sagt att allt kommer att bli bra,
fast att jag vet att jag tappade den jag va

Han tände eld på valplakaten

adminLämna en kommentar

Min enda mening med livet sitter bredvid
och frågar om han kommer att komma i tid
Vi åker bil i den tidiga gryningen
Staden sover ännu en liten stund,
under månen blekgul och rund
Gatorna glittrar av regnet som just hälsade på
På sidorna syns valplakaten som höjer min stressnivå
Nedskräpning sanktionerat av staten
och de som pratar om det som sen inte blir sant
Floskler för att kunna lura åt sig makt och en slant
På Sveavägen står taxibilarna utanför Seven Eleven
Och plötsligt får vi se en brasa flamma upp
Där står en ung man stolt som en tupp
Han står där på berusade ben, svartklädd och ler
Polisen kommer väldigt fort och de blir fler
Han har eldat upp valplakaten
med de dumma citaten
Han står där berusad och glad
under ett ögonblick i våran stad.

Vi lever i våra fängelser

adminLämna en kommentar

Vi lever i våra fängelser
med osynliga galler
Solida bunkerväggar av oöverstigligheter
Klädda av borttappade drömmars tapeter
Jag har inordnat mig, anpassat mig, underordnat mig
Tänkt att jämfört med alternativen är det ok
För att det kunde ha varit så mycket värre
Men hur högt priset har varit,
hur långt bort ifrån längtan jag har farit,
det undrar jag och grubblar över
Tid och ro är något jag nu behöver
Tankarna svindlar förbi
När har jag någonsin varit fri?

Under den glödande himlen

adminLämna en kommentar

Under den glödande himlen
färglagd av hösten
sitter en ung kvinna som är jag
Det låter som nåt bra
Att jag blev tjugofem igen
Att det är något ungt och vitalt
Men det är något hemskt och brutalt
Ställd på ruta noll
Vandrar bland vargar
Ödsligheten söndrar och sargar
Under den glödande himlen på en pall sitter hon som är jag
Och talar med stenen som ofattbart bär ditt namn idag
Den obarmhärtiga texten som befäster tragedin,
lyser mot mig i morgonens dova dimma
Ute i det kalla havet ser man mig simma
Under den glödande himlen, utmattad och nedkyld,
stannar jag vid en tillfällig livboj och andas ut
släpper och simmar vidare kämpar minut för minut
Väntar flämtande på nästa livbojs SMS
Inser att den endast är temporär
Inser att den är en chimär
Äkta kärlek finner man inte så lätt
Du främmande kvinna som är jag
förvandlades hastigt i ett slag
Under den glödande himlen

Jag vill stanna kvar

adminLämna en kommentar

Tiden med dig går så vansinnigt fort,
på ett sätt som den aldrig tidigare gjort
Vi sitter i solen och pratar om livet
och jag vill inte gå hem
Jag har dröjt mig kvar ända sen i förrgår,
det känns både kort och för länge sen
Ja jag vet att jag är förvirrad, men jag vill stanna kvar
Här är jag lugn och det betyder allt nu när jag är så bar
Med dig kan jag andas och göra mig förstådd
Jag fattar hur du menar. Med dig känner jag mig nådd
Distansen har minskat och det känns faktiskt som att jag är här
Jag vet att jag är snurrig och min hjärna målar upp en massa besvär
Men här i vår bubbla känns dem nästan inte alls
Just nu känner jag inte längre klumpen i min hals
Just, just nu
lever jag ju