Bokslut

Det är komplicerat att dö
Det är inte bara att checka ut
Just när man mår som sämst,
ska man tänka och planera som bäst
Och den som blir lämnad,
lämnas med så mycket annat än sorg att tänka på
Vi gör bokslut idag
Men det är inget slut
Men vi har fört bok
Fört in siffror
Röda och svarta
Räknat och beräknat
För det inte bara att dö hur som helst
Och alla olösta knutar
Som de levande ska knyta upp
Och spekulera kring
Och allt det river upp
Ställer på sin spets
Kostade mig nästan livet
Jag dog inuti flera gånger om
Men vi står här nu
Som en samling fåglar Fenix
Kramarna vi ger och får
är inga gester
Vi kramas på riktigt
För vi om några
Vet vad som är av värde
Att leva och älska
NU!

Långt borta men nära ändå

Ååååh du är så långt bort ikväll,
men ändå är du här
i varenda liten cell, i mig
Har jag dig
Ändååå…ååå
Du ringer mig så att jag får höra din röst
Ditt schema är fullt, men du säger att jag finns där i ditt bröst
Jag sitter här ensam men så känns det inte alls
Du är min
och jag är din
Och alla mina sidor verkar du tycka om
även dem som dyker upp lite hur som
Jag säger att allt det här är helt galet
Du säger nej, det är helt friskt och väldigt sunt
och så brukar du le och snurra mig runt
Den lilla olycksfågeln
är nu inget annat än en lyckans ost som solen lyser på
Jag vårdar med tacksamhet dagarna vi får, vi två.
Det är allt jag vill ha
Det är allt jag behöver
För att må bra
Jag vill ha din lukt i näsan
Jag vill ha din smak i munnen
Dina händers värme som dröjer sig kvar
och allt det där
som finns när man är kär
Tänk att vi kan få en ny dag imorgon om vi har tur
Om det här inte är på riktigt så älskar jag min rollfigur

Nu leker hon igen

Långt därinne dansar hon nu runt
ompysslad, älskad och lekande
Mycket mindre arg, mycket mer nyfiken
Så blev det när hon mötte en kärlek som aldrig tvekade!
Nu leker hon igen och i spegeln blir hon till och med en prinsessa någon gång
Ibland blir det rörigt inuti
Känslorna flaxar för högt
Då håller han henne i famnen och viskar så lugnt
Vi behöver inte stressa, vi kan sakta ned
För jag går ingenstans

Året som gick

Jag hoppas att jag aldrig mer ska gå hem ensam mitt i natten genom den mörka skogen och inte bry mig ett dugg
Att jag ska gå med tårarna rinnande i regnet
Att jag ska känna den totala övergivenheten i en atomvinterkall natt mitt i sommaren
Att jag aldrig mer ska känna mig så bestulen på allt,
men jag vet att det kan hända när som helst
Och jag undrar om jag någonsin kan bli helt trygg igen
Det tog tusentals dagar att få det vi hade och femton sekunder att förlora allt
”Du har obotlig cancer” sa läkaren till dig
Åtta veckor senare försvann vårt liv
Du for till himlen
Jag hamnade i helvetet

Myten om mig själv

Tidigt tar jag tåget
Språken som talas är främmande
Språket är andras
Inte mitt
Har jag någonsin haft ett eget språk?
Eller en myt om det?
En främling har jag alltid varit
En förbipasserande
Aldrig rotad, men alltid tänkt att en dag…
Så många spräckta myter
Inte minst den om mig själv

Just nu gör ingenting ont

Jag sitter vid min dator
och du sover fortfarande
Jag känner mig älskad
Långt bort hörs en hund skälla
Någonstans har någon fått ett besked om att livet inte är givet
Någonstans älskar två människor med varann och skapar bländande magi
Någonstans föds ett mirakel, ett litet barn
Någonstans har ett nästan helt vuxet mirakel fått en egen lägenhet
Någonstans mördas människa för sin tro, åsikt eller kärleks skull
Någonstans letar en mamma förtvivlat efter mat till sina barn
En pappa arbetar 20 timmar om dygnet i ett främmande land
Under en bit kartong i Stockholm försöker en människa sova en liten stund till
Jag tittar ut genom fönstret och på himlen finns inte ett endaste moln
Just nu sjunger mitt hjärta att sorgen har fått sällskap av kärleken
Just nu gör ingenting ont
Det talar om lyckliga slut
Men jag vet att allt som finns är nu

Det svåra är inte att rusa

Det svåra är inte att rusa och hinna med
utan att lugna andetagen och sitta ned
Det svåra är inte att orka med människorna, utan att orka med sig själv
Att sitta fast i ekorrhjulet är inte svårt alls,
men att ta sig ur det är ingen enkel vals
Den stora utmaningen är att stanna upp och lyssna till ljudet av klockans tickande
Att våga sitta tyst när man är två
Att kunna lita på att det ibland är gott så
Jag försöker lära mig att låta alla ekon komma ikapp
De måste förenas i den nya människan som är jag
Jag hoppas att jag är förlåten även om det kommer att ta ett tag

Ni kommer alltid att finnas med

Det är märkligt landskap omkring mig nu
Förundrad söker jag vad som finns bakom nästa krön
ler fast att det kunnat vara tabu
i det hemska låg små, små frön

Möjligheter jag inte såg bakom tårarna
Tänk hur jag aningslöst gick fram
Någon måste ha hjälpt dårarna
Tänk hur enkelt vi kunde ha missat varann

Tanken hisnar ja, isar in i märgen
jag ser hur trådarna nu länkas till mening
Staden glänser, nu ser jag äntligen den gyllene färgen
Möjligheterna ställer sig på rad i en enad förening

Jag vill så gärna att vi alla ska kunna skratta igen
Att mina rötter till mitt förflutna och det underbara nya länkas ihop
Nu vet jag hur man kan skilja på bekant och vän
Vännen krigar i motvind lika självklart som hen höjer ett stop

Jag önskar så att det som kan bli klyftor istället blir broar
Därför blir jag så lycklig och lugn över att höra,
er i högtalaren på mobilen när ni så kärleksfullt tjoar,
att ni vill att vi alltid hör ihop och allt vi ska göra

Att ni förstår att ni alltid kommer att finnas med. Alltid
Ni som står mig lika nära som kött och blod
Att vi blev starkare av att vi utkämpade strid efter strid
Jag är så lycklig över att ni så fullt förstod

Vi besökte din plats

Vi besökte din plats igår
Två hjärtan vars nycklar passade varann
Mitt namn finns på din sten
Jag var din maka
Jag ville att det skulle vara ristat i sten
Det vill jag för evigt
Jag vill att du ska veta att vi har det bra,
och att jag kunde älska på nytt,
när allting blev rätt
Jag hoppas att du gillar honom som jag
Jag gråter för att glädjen förlöser sorgen
Jag gråter för att förlamningen släppte
Jag låter nu ekot av dig sjunga högt,
när jag somnar i min älskades famn
Livet hatade mig nog inte ändå
Det gjorde sitt allra bästa,
men döden rådde det inte på

Enhörningen fanns

Han kom gående en kväll på Pampas
Så enkelt möttes vi
Så mycket jag hade fått tampas
och så kom han förbi

Blå ögon och ett leende som nådde upp till dem
Rak och ärlig intention
Jag förvånades mer och mer allteftersom
Värme, vänlighet, integritet utan pretention

Därute gick han omkring, denna makalösa man
Och i den gråa kalla vinterkylan gick jag
Ovetande cirklade vi förbi varann
Livets mirakel förändrade allt i ett slag

Jag tänker på hur små marginalerna var
Hur enkelt allt kunnat gå mig förbi
Tänk om jag inte hade valt att stanna kvar
Ödmjuk kommer jag att förbli

Enhörningen fanns
Sesam öppnade sig
Älskar bortom sans
Jag vill göra allt med dig