Etikett: Dikter i sorg

I den bitande, svidande kylan

adminLämna en kommentar

 

I den bitande, svidande kylan
vandrade jag över isen
Jag hoppade från flak till flak
Räddade mig på havets frusna tak
Tog mig sedan snabbt vidare
Jag såg varje frusen plattform,
sjunka bakom mig och försvinna
Jag sprang allt fortare för att hinna
När jag närmade mig land
såg jag dem som var där
redo att ta tag i var hand och dra mig upp
Stod där som en liten, enad trupp
De var där i atomvinterns dödande gråhet
och såg med värme på mitt stelfrusna inre
Låtsades inte se det trasiga fula
Trots att jag var krossad ned till minsta smula
De stod där med sitt oändliga tålamod
Lyssnade på mitt ältande gång på gång
Hjälpte mig självklart och vänligt på fötter
Stod där stadigt som träd med djupa rötter

Slutet på en era som varade i ett år

adminLämna en kommentar

Idag är sista dagen på en märklig tid
Den brutalaste av alla och förändrade allt hos mig som individ
Nu tar jag sats och startar både gammalt och nytt
Säger farväl till caféet där jag bott och dit jag har flytt
Farväl, vänner som försvann!
Jag gläds åt de nya jag fann
Jag kämpade och slet för att inte sjunka ned för gott
Jag krigade och övervann så mycket, och gläds nu åt allt jag fått
Farväl alla tomma ord och floskler, tack ändå att vi var solitärer
För som sådana litar man inte så mycket på chimärer
Jag ser de mänskliga mötena som små livbojar vart och ett
Även om de bara var där och då, så hjälpte de mig på sitt sätt
Vi är inte bra på döden och inte särskilt bra på livet
Vi människor av idag. Vi tar tyvärr så mycket för givet

Det liknar ett liv

adminLämna en kommentar

Den här helgen har jag levt
Varit levande
Kunnat vara ensam hemma en fredagskväll
Och jag har njutit av det
Träffade sen människor med energi
Var på vernissage
Var på författarträff
Blev inspirerad
Problemen har hållit sig på avstånd
Ångestmullret har knappt hörts
Det liknar ett liv
Det hänger på en tråd
Men är vid liv

Första advent

adminLämna en kommentar


Det är första advent
och det är fortfarande overkligt, det som har hänt
Tänk vilka berg och dalar jag har passerat
Som en krigare har jag kämpat och marscherat
Kroppen värker trött
Hjärtat mitt är nött
Om en månad är det ett år sedan beskedet
Och nu ska jag åter in i ledet
Nu ska vardagen långsamt ta över
Säger de som tror sig veta vad jag behöver
De där som genom sin ohörsamhet kränker
Bakom titlar och legitimationer istället sänker
De som inte ser människan bakom diagnosen
och inte orkar utvärdera prognosen
Lämnar den lilla människan åt sitt öde
Twittrar vidare i sitt medieflöde
Medan Försäkringskassan sätter klorna i patienten
som förtvivlat kämpar med argumenten
Med marken tunn som porslin
väntar ekonomisk ruin
Jag tänder stilla ett ljus här i mitt hem
för alla oss drabbade som  kommit i kläm

Världen som ännu var frusen när du dog

adminLämna en kommentar

När frosten möter dimman
och iskristallerna gnistrar i strålkastarskenet
och mörkret fortfarande är starkare än gryningen
Sitter jag i vår bil på begravningsplatsen
utanför världen
Som var vår
Världen som ännu var frusen när du dog
tinade och frös igen
Nu ska jag sakta återvända
Som skuggfiguren vi gjorde på stranden
Oigenkännlig men ändå jag

Jag hoppas att du ser mitt modiga jag

adminLämna en kommentar

Jag skrapade rutorna på bilen idag
Jag hoppas att du ser mitt modiga jag
Jag hoppas att du ser allt jag har lärt mig att göra
Ivrigt påhejad av vår älskling har jag börjat köra
Vi åker bil nästan överallt när vi har lust
Kanske åker vi till och med till någon kust
Nu är kylan här och snart kommer snön,
men jag har bytt däcken och sitter inte i sjön
Och bilen är besiktad och klar
Ja den ska vi försöka ha kvar
På verkstan och däckis har de varit hjälpsamma och snälla
Jag vet inte vad jag hade trott. Att de skulle börja skälla?
Om jag tar en sak i taget så går det lite till.
Glömmer det när ångestinfernot gör som det vill.
Tänk om jag kunde minnas det när Försäkringskassans byråkrati klubbar ner mig
Tänk om jag kunde minnas det när vården tycks vara en stor gåta i sig
Men däremellan har jag gjort allt jag kan
för att hitta en väg som kan vara sann
Det är vackert och fridfullt vid din minnesplats mitt i all svärta
Och i frosten på gräset framför din sten har jag ritat ett hjärta

Det som inte fick hända hände

adminLämna en kommentar


Det som inte fick hända hände
Någon drog ur sladden
I mörkret har jag famlat
Vänner kom till
Vänner föll ifrån
Livet prövar inte en i taget
och man vet aldrig när det är ens tur
Jag sprang ensam i natten
Jag krigade och gör det än
och samlar ihop spillror
i en minnesmosaik
Jag vill att människor ska få veta
Få veta att förlusten bara är en del
Att det är allt det andra som knäcker mig helt
Det sägs att man lär sig av kriser
Otäck kunskap man inte vill ha
Men jag hoppas att det kan komma någon till del
Jag berättar allt det här för dig,
i gryningen vid vår minnesplats

Jag vet att du tycker att jag är svår

adminLämna en kommentar

Jag saknar den som vill ha mig som jag är
och vill känna ruset av att vara kär
men hur kan jag begära allt det där,
när jag själv börjar tycka att relationer bara är besvär
Men den här gången är jag säker
På att det inte går
När jag går
Jag vet att du tycker att jag är svår
Men glöm inte att jag har varit älskad ifrån topp till tå
och älskat tillbaka på ett sätt som är svårt att förstå
Det är så mycket som är bra
men ändå känner jag att jag inte kan vara jag
Det är så mycket som är likt
men ändå är det så mycket som inte går ihop
Det kan tyckas som små detaljer
och inget som ska leda till bataljer
men i själva verket är det symboler
kroppens egna sanna signaler
som egentligen står för allt
som visar på att det är kallt
Du visar emellanåt ömhet,
men under ytan finns det äckel
ibland hör jag även ett häckel
och du är full av spärrar och restriktioner
Du förvandlas då till en i mängden bland miljoner
Din litenhet skiner då igenom och lyser
Då kallnar jag och ryser
En sovande kropp kan inte luras
och man kan inte vara nära och långt ifrån på samma gång
om man egentligen inte sjunger på en avskedssång
Du vet nog inte hur mycket jag har kompromissat
som om du vore den rätta ramen, men det är nåt du har missat
Du är me myself and I
Men det är ju jag som är paj

Världen blev så jäkla trång

adminLämna en kommentar

Världen blev så jäkla trång
Världen blev så jäkla trång
jag längtar tillbaka
till den, såsom den var en gång
Då den var min
Varje steg känns så himla svårt
Har liksom stannat upp
Den oändliga förlusten av det som var vårt
Andas in syre och tårar kommer ut
Har åldrats från huden in i märgen
Under fötterna finns inte längre marken
Tränar och tränar på att fungera och hålla färgen
Stannas upp av trycket i bröstet
Går omkring i detta skådespeleri
tänker att människor håller andan
medan de ser hur jag försöker förhålla mig till denna idioti
För alla vet
De vet att alla betingelser försvann
Alla dagar är rent av ett mirakel
med tanke på hur mycket jag övervann
Så taskigt och brutalt
Tänk vilken tur att det inte hände dem
De som såg och gick hem till sitt,
medan jag tackade för att de kom

Både gud och Buddha vet hur dåligt jag har mått

adminLämna en kommentar

Här under björken
Alldeles vid häcken av tujor
Ligger 21 år av mitt liv
Här ligger du mitt superlativ
Här ligger även en stor bit av mig
Kanske blir jag aldrig mer ok
Innan de bar ut dig på bår
flätade jag dig ett armband av mitt hår
och en fläta av ditt passade jag på att ta
Men din doft den försvinner da för da
Jag tänker på alla dagar som jag klarat
Då jag har ropat utan att du har svarat
Jag har utsatt mig för risker och struntat i allt
Vandrat genom mörker och det har varit så jäkla kallt
Ödsligheten och atomvintern mitt i solskenet
Sönderfallet och smärtan genom bröstbenet
Och ändå vill jag tro att du har sett på
Kanske måste jag tro för att orka stå
Människor omkring mig
Några har jag förlorat och några har jag fått
Både gud och Buddha vet hur dåligt jag har mått
Men jag har också haft oaser och pauser ifrån min sorg
Har kunnat skratta rusig av vin och öl på stadens krogar och torg
Har levt som om varje dag har varit den sista
Smärtsamt medveten om att allt kan man mista
Men nu ska vardagen ta plats
Att jag är redo har förutsatts
Må jag orka och inte bryta ihop
och falla ned i en grop
utan finna någon sorts liv
Våga drömma och vara naiv
Tro på att kärlek kan komma igen
Att det finns någon som blir mer än en vän