Dimridåer framför all oförståelse

Jag vet inte vad som är värst
att vara ensam eller två
När det inte går att förstå
När inget är konkret
Och allt bara är en smet
Dimridåer framför all oförståelse
I botten ligger allt det vackra och glänser
Där ligger den dold, kärleken bortom alla gränser
Allt det jag sa och gjorde borde betyda så mycket mer
Men det är något helt annat du ser
Det skrämmer mig långt in i märgen
Och allt du gjorde och sa som gjorde mig hel
Som gjorde mig trygg så att inget kändes fel
Det känns som att du sakta tar det tillbaks och suddar ut
Jag tar på skyddsutrustningen för att klara att det tar slut
Kanske kan jag leva ändå
Kanske kan jag för ett slag,
få hjälp med varje andetag
Men hjärtat ropar: Varför då?
Varför ska jag inte sluta slå?

Texten på displayen

Jag såg texten på displayen och min hjärna försökte stuva om den
Det hjälpte inte ens för en sekund, för det var nåt jag haft på känn
Tänk vad några tecken kan göra med ett växande hopp
Nu lämnade energin omedelbart min kropp
Tänk om vi bara kunde hjälpas åt med att bära detta jävliga hot
Tänk om jag med ett trollspö kunde komma på en bot
Men det här är ett besked som får allting att braka
De jävla tecknen på displayen: Cancern kan vara tillbaka
Min fina, fina svägis som har kämpat som en hel arme
Borde det inte vara nog nu? Någon jävla mening kan jag inte se
Om det är någon som borde få leva gott nu, så är det hon
Om det är någon som ska leva till hundra, så är det hon
Ge oss flera chanser
Jävla, jävla cancer
Du har stulit mer än nog nu
Men så tycker förstås inte du
Allt vi har är dagar och inte fan vet vi hur många
Vi måste ta vara på dem för de är inte ens långa
Man får tydligen inte planera framåt
För då händer det något som drar en bakåt
Men jag är van vi det här laget
Att ta en stund i taget
Ok då, då är det så det får bli, timme för timme, minut för minut
Jag om någon vet hur. Jag om någon vet hur fort allt kan ta slut
Jag kommer alltid finnas vid din sida älskade krigardrottning
Kommer finnas där och göra vad jag kan i detta livets skeva lottning
Snälla lova nu framöver
Be om det du behöver
Vi finns här! Vi finns här!
Alltid! Alltid! Alltid!

Jag var miljonär i kärlek

Jag var miljonär i kärlek
Hade aldrig mycket pengar i handen,
men var aldrig fattig i anden

Jag gick igenom så mycket hemskt
Men jag var aldrig, aldrig ensam med de
för jag hade min älskades styrka breve

Nu har jag en annan rikedom
Jag har vår makalösa son,
och släkt och vänner ett samtal ifrån

Massor av erfarenheter har jag också i mitt kassavalv
Tyvärr är inte alla bra och många gäller män
Att hitta nån därute är svårt som bara den

Så mycket svek och trauman gav mig livet
Men än lever jag i miraklens tid
och i ensamheten kan jag nu finna frid

Men jag kommer alltid vilja vara två
För det är sån jag är
En tvåsam solitär

 

Tänk om jag fastnar här!

Det är så lätt
men inte rätt
Att tänka att allt bara drabbar mig
Tanken svindlar
Rädslan vindlar
Tänk om jag aldrig blir ok?
Sorgen tynger ned
Tiden är ur led
Kommer jag någonsin finna ro igen?
Kommer jag att få tillbaka
Kommer jag att få smaka
På den äkta lojala kärleken
Jag har blivit illa sedd
Så jag har blivit rädd
Kommer jag någonsin bli förstådd som jag blev?
Eller ska jag göras om?
Allteftersom?
Hela min värld har blivit skev
Trivs nu med ensamheten
Älskar lägenheten
Men tänk om jag fastnar här!
Utan att ha en hamn
Utan ha en famn
Vem vet vart vägarna bär?

Jag minns hur du höll mig

Jag minns hur du höll mig
Och det kändes som att hjärtat var med
Och jag minns hur det kändes
när jag såg allt du inte kunde ge

Som saknade bitar i pusslet
Gapande tomma hål
Symbiosen blev aldrig komplett
Mitt i sorgen höjer jag en skål

Jag valde livet. Jag valde mig
Det hade varit så lätt att bara blunda
För att slippa vara själv
Värderingar som inte är sunda

Livet tar och det ger om och om igen
Jag fick vara kär ett tag
Jag fick känna mig lycklig
Och jag njöt varje dag

Men nu är jag sorgsen och fri
Jag gör nu precis som jag vill
Och jag mår förvånansvärt bra
Och jag vet att jag räcker till

Vi är värda att ha det bra

Tänk vad lilla jag gick igenom och vad jag klarar varje dag
Tänk vad vi fixade jag och du
Sonen min du och jag är värda att ha det bra
Vi ska inte ta någon mer skit
Livet måste vara mer än bara slit

Vi ska se oss som vi är förstås
Vi är vackra med det som varit
och det som ligger framför oss
Det kommer att bli bra ska du se
Jag är alltid hon som följer me

Du och jag är värda att få ro
Vi har klarat så mycket
och nu ska du låta det vackra i livet gro
Jag hoppas att du kommer vara min trogna reporter,
för jag är alltid din starkaste supporter

Träffar mig som knivar

Dina kommentarer träffar mig som knivar
för du är inte han
Det är fortfarande otäckt när vi kivar
och att tro att vår kärlek är riktigt sann

Det finns inget sätt att forcera
och du gör verkligen allt du kan
Men ingen kan ju garantera
att vi alltid kommer vara med varann

Dragen som jag har, de kom i dagens ljus
Dagen då han försvann
Den kvinna jag en gång var, jag vet inte var hon håller hus
Det är svårt att veta, men det var en halverad sån du fann

Jag är långt hemifrån

I skuggan av kärleken jag har fått
gäckar förgänglighetens ångest
Skörhetens och åldrandets fasa
Så lätt kan allting rasa
Jag är långt hemifrån
Flera hundra mil bort
Då blir det så tydligt, allt jag blev berövad
Då blir det uppenbart att jag inte bara blev prövad
Min historia. Mina rötter
Det som uppkom med oss
Det som tog åratal att bygga upp med alla viktiga element
Levt liv tillsammans som ett stadigt fundament
Det låter kanske frestande att få börja om på nytt
Men när man blir tvingad,
är det inte något annat än ett överfallsrån
Det plågar mig när jag är långt hemifrån
Jag söker mig därför till ljuset i det nya
Hoppet och kärleken som jag har fått
Söker mig till den bästa av famnar
Vi går hand i hand vart vi än hamnar
Och ändå är det långt till land
Och nära till stormens öga
Men jag klamrar mig fast
i känslovågornas tvära kast

Tänk vilken tur att det inte var du


Tänk vilken tur att det inte var du
Vilken tur att det inte var du som förlorade din man till cancer på åtta veckor
Vilken tur att det inte hände dig
Nu när du sitter där och säger att man är sin egen lyckas smed
Nu när din livsfilosofi bygger på kontroll
När du talar om att sorg inte är en sjukdom,
utan något man bör klara själv
Vilken tur att det inte har hänt
Ödet, slumpen dödens bila har ännu inte huggit ner någon du har kär
Du är politiker Du är journalist Du är läkare Du är psykolog
Du är ung och vis som världen
Du har svaren
Vilken otur att det syns
Att du
Tänker

Inför den dagen då du inser att du hade fel
Inser att livet bestämmer själv
Och det rår ingen på

Platsen där du vilar

När solen strilar ned genom träden
och daggen lyser silver
och dimman dansar på ängarna
tänker jag på platsen där du vilar
där jag satt dag efter dag
Nu sitter jag på tåget och längtar dit
Det är som att du knuffar bort mig varje gång jag nu går dit
Det är som om du försöker säga
Gå nu vidare och lev ditt liv!
Men du fattar inte att platsen hör till
Förbinder det gamla och det nya
Det är hugget i sten
Och kan aldrig suddas ut