Jag tänker på hur jag har det just nu
Jag testar andetagen och de fungerar
Klumpen i magen går att krympa med lite gråt
Taggarna med påminnelser om dig sticker till ideligen,
men man kan vänja sig vid smärtan,
om man tror att det finns en mening med att göra det
Men när tankarna på sen dyker upp, blir jag förlamad av skräck
Sen är ensamhet
Sen är förväntan om att livet går vidare
Att jag ska kunna fungera som vanligt
Att jag ska gå hem till min tomma lägenhet och tycka att det är ok
Men det är inte ok!
Det kommer aldrig bli ok
Jag kommer alltid att vara skadad
Och du kan inte vara där och plåstra om
Människor kommer att tröttna på min sorg
Kanske kommer jag att bli utfryst
Bli den där tragiska personen som det är synd om
Hon man hellre talar om än med
Hon vars ensamhet föder dåligt samvete och skuld
Parmiddagarnas paria
Hur skulle jag någonsin kunna bli OK med det?
Hur kan jag någonsin tänka på sen,
med annat än fasa igen och igen och igen?
Etikett: Dikter i sorg
Min sköld mot världen
Du var min sköld emot världen
Nu står jag ensam och naken
Dagen tar jag mig hjälpligt igenom
men på natten håller saknaden mig vaken
Du var målet och meningen med färden
Och du gav mig resonansen
Bara du kunde fånga upp mig så
Du rådde alltid bot på dissonansen
Tänk att doktorn kollade dina värden,
och allt var så bra, fick vi höra
Och tänk när vi fick beskedet
att det inte fanns något att göra
Du var inte mycket för flärden
Tillsammans såg vi längre
och du fick mig att våga
Tillvaron är nu fasligt mycket trängre
Jag skulle vilja träffa en man
Jag skulle vilja träffa en man
som är varm och mjuk,
vacker och välvårdad,
som alltid luktar gott
En man som älskar att diskutera,
men sällan blir arg
Någon som förstår mina intentioner,
även om det först kan te sig tokigt
och som har tid för en relation,
och som vet att kärleken är allt
Jag skulle vilja träffa en man att lita på
Någon som inte skyr känslor och intimitet
och som klarar att vara romantisk när han är nykter
En man att hålla i handen när åskan går,
och som fattar att ord inte räcker,
utan kärleken finns i alla våra handlingar
Någon man kan ringa till när som helst,
när något har hänt
Jag vill träffa dig
Min älskade man
Men du är död
Uppfinnas på nytt
Hela havet stormade
och när musiken tystnade
var jag utan min älskade
Jag var ute ur leken
och det gick så fort
Är denna mardröm sann?
Ingen vet hur jag har kämpat.
Ingen vet vad jag har tagit mig igenom utom du,
och nu ska bara mitt skal bedömas
Utan förhandsinformation
Mina rötter
Min historia
Allt dog med dig
Nu ska jag uppfinnas på nytt
Om jag ska kunna gå vidare
Men jag vill inte
Orkar inte
Inte en gång till
Man måste gå vidare
Till vadå undrar jag
En dag i taget få man ta
Varför ta någon alls frågar jag
Det var med dig jag blev till
Men ur mig kommer ingen musik
Hjärtat dunkar oregelbundet och är taggigt
Världen är lös i kanterna
Intryckens opålitlighet är påtaglig
Kroppen skakar inuti som om någon har lagt på ett reverb
Ljud kan plötsligt skära genom märg och ben
med en vidrig vass diskant
Kroppen rör sig som med pålagd latency
Som ett musikaliskt projekt i en studio
Men ur mig kommer ingen musik
Det är ingen dans
Ingen rörelse
Jag har frusit fast
Besatt av döden
Jag har blivit besatt av döden
och tänker på alla levnadsöden
Jag har lättat ifrån marken
och lever inte riktigt här
Jag lever nära döden
Och passerar alla flöden
Jag betraktar på avstånd
Och tar inte del
Jag tappade allt att relatera till
inte för att jag inte vill
Jag är inte längre en av er
Tillhör inte längre nåt eller nån
Men låt oss tala fakta
och inse att min läkning går sakta
Kanske går den inte alls
Ingenting går längre att förutse
Jag är drabbad av döden
och hamnade rakt in i nöden
i ett välfärdsland
där förnekelsen sitter hårt
Vi pratar inte om döden
därför fattas stöden
för oss som drunknar i saknaden,
efter att den har slagit till
Därför söker jag friden bland de döda
Jag ser texterna på stenarna glöda
På begravningsplatsen där döden får plats
På stenarna ser jag människors öden
De är födda och de är döda
Några var starka och några var spröda
På stenarna ryms så lite av ett helt liv
och ändå det enda av verklig betydelse
De har levt…
Mitt liv var med dig
Alla ljud är obekanta
främlingarna än mer främmande
Min förändrade stad
är än mer förändrad,
ja till och med obekant.
Det som jag kallade mitt hem
är ett mausoleum fyllt av ekon
och saker som borde packas ihop
Men jag vill inte packa ihop mitt liv
Mitt liv var med dig,
och om jag nu bara har dina saker,
så får jag väl åtminstone ha dem.
Men ibland skjuter de minnesblixtar,
som kan sänka mig på ögonblick,
och det är som att gå på ett minfält
Jag vet aldrig när det ska smälla,
när smärtan ska förlama mig helt.
När saknaden breder ut som en stor svart avgrund utan slut
Då tittar jag avundsjukt på gravarna på kyrkogården med paren.
De som fick leva tillsammans i hela sina liv,
och fick vila sida vid sida med dödstalen tätt intill.
Och du ska dansa hela natten och vara kung
Jag vill att du äntligen ska få vara ung
sådär som jag aldrig riktigt var
Jag vill att du ska springa kär och galen i ett vårregn
Och du ska dansa hela natten och vara kung
Jag vill att du ska stå vid en strand och känna att du äger världen
Och allt vi varit med om ska bära dig
Allt du har klarat har blivit ditt fundament
Vår förunderliga historia- sträck på dig när du bär den
Den där vidunderliga trygga varma kärleken jag fick
Den önskar jag också dig
Den som försätter berg och varmt lindar in
Dansa och älska och ta till vara på alla vackra ögonblick
Jag önskar att vardagen inte dränker allt det fina
att kraven inte blir övermäktiga
i en allt krassare värld
Må du få njuta av livet, må solen skina
Det önskar jag av hela mitt hjärta, min son
Du fina gåva jag fick
Min tröst i livet
Du har stöttat så mycket och jagat bort varje demon
Oändliga ensamhetens garn
Jag blir till ett litet, litet barn,
när skräcken sätter in
förlamar kroppen min
Oändliga ensamhetens garn
Verkligheten känns inte verklig
kanske väljer min kropp något annat
Kanske har hela mitt inre stannat
Världen har blivit märklig
Försöker vara tapper
Andas ut, andas in
Hemska ångest försvinn!
Jag har gråtit upp allt papper
Jag kan fortsätta i en evighet
Fastnar kanske i min borg
Fast i komplicerad sorg
Drunknande i min ensamhet
Fy fan vad starka vi var
Jag tänker på hur det var alldeles igår
Jag tänker på hur stark jag var
Jag kunde krigat hur länge som helst
Så länge du fanns
Så länge du andades
Fy fan vad jag har varit stark med dig
Fy fan vad vi har klarat av du och jag
Min styrka borde jag ha hedrat så mycket mer
Vår styrka borde vi ha hedrat så mycket mer
Tänk så jävla bra vi var
Du och jag
Ett känsligt hjärta Hem 