Etikett: Dikter i sorg

Min son och jag

adminLämna en kommentar

Min son och jag
Vi var med om en ödets tsunami
Vi var med om sånt som ingen borde få vara med om
Det finns nu ett band mellan oss som inte kan brytas
Vi har varit i en värld som inte många har varit i
Vi har legat och lyssnat på andetag och vetat att de skulle ta slut
Vi har lyssnat och hållit andan när andetag har stannat upp
Och blivit stela av skräck
Vi har blivit så lättade att vi velat dansa av att höra en djup inandning åter starta en andningsrytm
Vi har vandrat inneslutna i en bubbla,
som bara har handlat om liv eller död,
där vi hela tiden innerst inne vetat att döden kommer att gå segrande därifrån,
bärande på vår älskade, finaste fina
Min son och jag

Kommer någon någonsin?

adminLämna en kommentar


Allt vi upplevde tillsammans
Svetsade oss samman med nu och då
Tillsammans kunde vi förstå, vi två
Du var min länk till mitt förflutna och min framtid
Utan dig är jag helt naken
Nu försöker jag få rätsida på saken
För dig var jag begriplig och sund
Men vad kommer andra att se?
Hur kan man ge en resumé?
Kommer någon någonsin?
Kommer någon någonsin kunna se mig som du?
Kommer jag någonsin?
Kommer jag någonsin kunna se någon som jag såg dig?
Kommer någon verkligen kunna älska hela mig, som du?
Kommer jag kunna älska hela någon annan, än du?
Jag förstår inte hur jag ska stå ut
Tänk om jag bara kommer leva med ett substitut?
Kommer jag någonsin?
Kommer någon någonsin?

Cykla sig snygg

adminLämna en kommentar

Speglarna på Hempa & Mojje tycks göra allting större
Kroppen lyser blek och ljuset lyser fult på min kropp
Kläderna jag hittade på rean igår, de hängde jag tillbaks
Med de fula bilderna på näthinnan gick jag hem med tappat hopp
Idag är en helt annan dag
Idag gick jag till gymmet och cyklade en stund
Åh älskade färgade speglar och sköna spinningrum
i era reflexer är jag solbränd och inte alls rund
Jag är fortfarande inte stark som förut
Jag cyklade lugnt och inte snabbt som en raket
Lyssnade på techno och njöt i fulla drag
Tittade på min spegelbild och kvinnan jag såg var inte gammal och fet
Plötsligt tycktes den inre kommentatorns röst låta så trygg
Tänk att man på ett ögonblick kan man cykla sig snygg

 

Fotnot. Hempa & Mojje = Hennes & Mauritz

En dag kunde jag plötsligt se

adminLämna en kommentar

Vattnet flyter på
Molnen svävar förbi
Människor passerar
Jag har suttit still,
och bara sett dem gå
Jag hamnade i ett vakuum
Allt stelnade till och inga tårar kom ut
Men en dag kunde jag plötsligt se
Jag såg en solstrimma tränga sig igenom det tjocka täcket av moln
Och jag fick se att människor kan komma närmare än man tror
Isen smälte och tårarna kunde åter börja rinna
Sorgen tycks inte kunna röra sig utan andra känslor som knuffar på
Nu blandas gråten med skratt och för varje skratt
klarar jag ännu en natt

Återerövra det som var mitt

adminLämna en kommentar


Hela min kropp vrålar ut sin misär
Att vara utan närhet och beröring, det tär
Övergivenheten, när livet pågår utanför
Som en fest man inte blev bjuden till
Vetskapen om att livet passerar
Ödet ler hånfullt och grimaserar
Jag vill ta livet tillbaka
Jag vill återerövra det som var mitt
Mitt förlorade hopp
Min trygga starka kropp
Jag skulle vilja få tillbaka min aningslöshet
då dagarna rullade förbi i en aldrig sinande ström
Jag vill hitta tillbaka till tanken och känslan: det händer inte mig
Men varje kväll spelas filmen upp i mitt huvud: Det hände dig
Min älskade, mitt liv, bärare av mitt förflutna och min framtid
Du bara slets helt brutalt ifrån mig och du är borta för alltid

För ung

adminLämna en kommentar

”Han kommer inte tillbaka!”
”Du måste inse det”, säger hon
”Jag vet!” säger jag
Och ljuger
Ljuger så jag tror mig själv
Men häromdagen
Alldeles på morgonen
Vid graven
Då kom tanken så starkt
Jag är för ung för att dö
Jag är för ung för att aldrig mer få älska
Bli älskad
Jag är för ung för att aldrig mer få känna pirret i kroppen
Bli kåt på en man
Bli galen
Bli barnslig som ett barn
Känna fjärilarna virvla i magen
Jag för ung för att inte få känna att någon väntar därute
Väntar på att jag ska höra av mig
För ung för att ingen mer ska få se tatueringarna av livet på min kropp

Min fina muminfamilj

adminLämna en kommentar

Man ska ha ett bra nätverk heter det
Inte så lätt när människor bara dör,
och man har levt som svanar
Mitt nätverk är litet och brokigt
När min älskade försvann
såg jag vilka som var något att ha
Mina nära och kära
Inga vanliga människor
Inga trista människor
Utan de är mer som en muminfamilj
Det slog mig häromdagen när det var som värst
och jag var ett litet osynligt barn som farit illa,
att min muminfamilj gjorde var sitt
Var för sig månade de om mig
De finns där fast att jag inte alltid såg dem
Fast att jag ibland nästan krossades av ensamhetsskräck
Men när jag kom till sans kunde jag faktiskt se
Jag såg att de finns
Min familj
Jag har ingen vanlig familj
Jag har en muminfamilj
Och en muminfamilj borde alla önska sig.

Utan mitt bagage

adminLämna en kommentar


Andra kanske har något att hålla fast vid
Själv måste jag tänka nytt
Nu är jag här för första gången
Ny i min egen stad
Det hade kunnat vara spännande
Rent av svindlande
Något nytt
Men det är inte min verklighet
Inte med mitt bagage
Eller var det just det jag förlorade?
Jag samlar ihop spillror
Försöker hushålla med min kraft
Min kropp är inte som förut
Orkar inte med
En definitiv nitlott i livets lotteri?
Vem är jag med mina nya erfarenheter?
Finns en gnutta värde kvar?
Jag söker glimtar av ljus
Bortom eländet
Bortom ensamheten
Bortom det enorma sorgeberget
och vid sjöarna av tårar,
ligger där en båt förtöjd?

I chockens efterspel

adminLämna en kommentar


I chockens efterspel,
gör rädslan för smärta
att känslorna stelnar.
Tiden slutar att rusa.
En minut kan vara i en evighet.
Det välbekanta sveptes iväg.
Så enkelt och så snabbt.
Ett liv. Borta.
Några tittar bort
och ruskar olustigt på sig.
Några träder fram och skyndar till.
Men de allra flesta tiger still,
och hoppas att det aldrig, aldrig kommer att hända dem.
Fast att vi alla vet att det inte handlar om om…

Fasa för helgen

adminLämna en kommentar

Vem kunde ana att jag skulle fasa för varje helg
Nu förstår jag dem som söker lindring i butelj
När torsdagen kommer börjar hålet i bröstet vidga sig till en krater
När torsdagen kommer börjar mina inre hånfulla röster spela upp elak teater
En pjäs om evig ensamhet
En kropp och själ som svälter ihjäl
En berättelse om torftighetens träl
Hånet sjunger och sjunger
om evig närhetshunger
Utlämnad åt verklighetens ovarsamhet
Ensam framför TV:n med en påse kolhydrater
Endast ekon av kollegor och kamrater
Vidriga grymma liv
Döden bara stal
Inte lätt att vara positiv
Det här kan inte vara min final