Etikett: Dikter i sorg

En omöjlig referens

adminLämna en kommentar

I mitt hem
Där jag inte längre är hemma

Där sätter jag låtar på repeat
Flyr i tanken till retreat

Men allting står bara still

Längtar så att jag dör och ännu lite mer
Inser hur naivt det är att tro att det finns fler

Måste veta vad jag vill

Måste släppa allt och tänka nytt
Måste släppa det som flytt

Men än finns du i varje cell

Blir en omöjlig referens
Stör alla andras frekvens

Ångestens röst blir allt mer gäll

Under tiden flyr jag för mitt liv
Någonstans hörs lärarens röst, skriv, bara skriv!

Och rad läggs till ännu en rad

Och varje bokstav lägger sig på plats
Hjälper mig att ta ny sats

Men kommer jag att någonsin åter bli glad?

Flyr förtvivlat

adminLämna en kommentar

Försöker förtvivlat fylla ut tomheten
Fyller vita luckor i kalendern
Vita hemska ensamma luckor
Ödslighet som sakta kommer krypande längs golvet
Ett oönskat lugn som skriker i mina öron
Ett lugn som inte ger återhämtning
Gräver sig djupare
Gör spår som aldrig kan göras ogjorda
Någonstans i mellangärdet
hörs trupperna samlas
Ångestarmén väntar på signal
Jag som aldrig kapitulerat för det obehagliga,
flyr som en hare framför strålkastarljuset

Första fucking allt

adminLämna en kommentar

Tvåhundrafemtio liv
Slocknar varje dag
Hisnande perspektiv

Nittiotusen i Sverige dör varje år
Som en hel kommun
Hundratusentals med sorgesår

Och så ska man fira en första för allt
En första midsommar utan dig
Gladdes åt att det regnade och var kallt

Idag är det min första födelsedag utan dig
Tjugo födelsedagar firade vi ihop
Ha den jävla äran på mig

Firar med en vän På nån jag litar
Hjälper mig med att få dagen att gå
Full fart framåt och supa skallen i bitar

Tio bröllopsdagar firade vi
Hålet i bröstet gapar öppet
Allt slits upp inuti

En första sonens födelsedag
Vidriga tanke
Sen din bemärkelsedag

Så kommer en jävla fucking jul med alla traditioner och minnen som hör till
I mars kommer dagen då du dog, hur kommer jag att må då?

Sen ska man gå vidare för då har året gått och vi har kommit till april

Jag trodde inte att det kunde vara så kallt och rått
Så helt jävla hjärtlöst och bisarrt
Vilken bild av mänskligheten jag har fått

Vem är jag och vad har jag när första året är slut?
Har jag ett liv? Vill jag vakna? Är jag levande död?
I trehundrasextiofem dagar har jag i så fall lyckats stå ut
Hundratusentals första sorgeår har passerat med eller utan stöd

Jag simmar

adminLämna en kommentar

Jag befinner mig simmande på ett mörkt hav
Ibland spricker molnen upp och värmer mig
Hindrar mig ifrån att frysa ihjäl
Jag simmar ibland med blicken mot botten
Och ser bara mörker
Men ibland ser jag framåt
Ser färgerna och skönheten
Ser liv
Ibland blir vågorna så höga att jag nästan drunknar
Kan inte andas
Men så inser jag att jag ska ta en våg i taget
Och då överlever jag en stund till

Ibland blir vattnet kav lugnt
Solen skiner ifrån nästan klar himmel
Då lägger jag mig på rygg
Och bara flyter med
Ser då solen och molnen svepa förbi
Säger till mig att livet går vidare

Jag vet att jag kommer att komma fram
Någon gång
Kommer att komma hem igen
Hem kommer att vara något annat
Andra andetag
Jag kommer att stiga upp på en helt annan strand
Och på den stranden finns bara plats för mina lysande solar

Ytlig på nätet

adminLämna en kommentar

Som en kamera drar jag snabba slutsatser
Dömer hunden efter håren
Glömmer värdet av såren
Den som sitter fast på fotot
kan inte försvara sig
Swish, swish svajpa förbi till nästa
Åh nej! Nästa!
Människa utan historia blir bara yta
Som en pryl man enkelt kan byta
Kött
Ögonfägnad
Kuttersmycke
Konsumtionsvara
Om jag visar mina,
så visar du dina?
Bilder…

Så annorlunda ifrån förr

adminLämna en kommentar

Min kropp är en helt annan
Så annorlunda ifrån förr
Skör med nerverna på huden
Ett hotsystem på högtryck
Spejar efter tecken
Avsked
Avstånd
Ödslighet
Ovisshet
Oberäknelighet
Sjukdom

Ett driftssystem,
som längtar
Värmen ifrån en annan människas kropp
Fjärilsvirvlarna i magen
Åtrån
Känslorna från noll till hundra
Högt upp i skyn och rakt ned i djupet på en sekund
Sökandet
Bekräftelsen på vi
Min röst som inte bara tonar ut i intet
Någon därute
Mitt i obegripligheten
Ett ljus att fästa blicken på,
så att jag kan börja gå

Full av rädslor

adminLämna en kommentar

Jag kan för ett ögonblick,
tänka,
att jag skulle kunna njuta,
av singelliv
Att jag är fri att göra precis som jag vill
Spännande dejter och kärleksmöten
Men jag har aldrig varit ofri
Aldrig fången
Aldrig kväst
Inte med dig
Jag har varit älskad
Och älskat tillbaks
Jag har varit fri att flyga högt
Visst kunde någon annan kanske ha fått mig flyga högre
Visst kunde kanske någon varit mer romantisk
Visst kunde någon ha varit mer spännande
Men ingen kunde älska mig bättre
Nu sitter jag ensam med en dejtingsite
Dejtingsiter med bilder från förr
Bilder på hur folk vill att de ska se ut även idag
Och jag är bara full av rädslor
För allt som jag skulle kunna drabbas av
Alla komplikationer,
som kan uppstå med en annan människa
Är det inte helt orimligt,
att hitta någon man kan leva med,
utan att gå i bitar?
Utan att utplåna eller utplånas?
Jag tvivlar
Jag stirrar ned i hålet med det vidriga mörkret
Ensamhetens oändliga mörker
I det vill jag dö direkt
I det förtärs jag direkt
I det mörkret är jag villig att offra allt
Offra allt för att slippa
Tänk vad jag förstår nu
Sånt som jag borde ha fått slippa
Ensamhetsproblematik i kubik
En djävulsk kunskap som bara tynger
Ned

Ner

Mer och mer

Livet hånflinar

adminLämna en kommentar

Jag kan inte låta bli att se
Det är så påtagligt
Det finns ett pris att betala tillbaka
För varje gång jag känner mig lite bättre,
så kommer det ett bakslag
Livet hånflinar mig rakt upp i ansiktet
Torterar mig
Låter mig få smaka på det jag längtar så efter
och drar snabbt bort det igen
Hopp som grusas om igen
Kanske funkar när man är stark,
men inte när man är svag
Som jag
Min skörhet skrämmer mig
Jag kan krossas som kinesiskt porslin
Snälla liv, håll mitt flämtande hjärta varsamt i dina händer!
För jag vet inte vad jag annars tar mig till

Bryta i hop

adminLämna en kommentar

Jag har vetat så mycket men ändå så lite
Jag har aldrig förstått hur det är att bryta ihop
Jag har trott att det har varit att bli ledsen att gråta
Gråta kuddarna våta
Jag har trott att det har varit bara det
Jag har inte förstått att bryta ihop är att bli för svag för att stå
Att bli så sömnlös att kroppen inte orkar med
Att inte veta vad som är upp och vad som är ned
Att bli så desperat att man ringer och besvärar, fast att man inte vill
Att vara redo att dö för att få ligga tätt intill
Lyssna till någons andetag
Räkna varje hjärteslag
Tacka sin lyckliga stjärna för en riktig vän,
som står pall nu och sen
Inse att allt är så oerhört,
bräckligt och skrämmande skört

Det har rasat laviner

adminLämna en kommentar

Det har rasat laviner inuti mig
De har slitit med sig allt i sin väg
Det har virvlat omkring trasiga fragment av mitt liv
Minnesblixtar av glädje och smärta,
och länge har jag hört varnande muller
om att flera kommer gå
Det borde utfärdas varningsskyltar om mig
Det borde stå: Varning för ras